Klimathotets psykokultur

Boknytt
Slutet på världen så som vi känner den
Leggewie/Welzer
Daidalos

Klimathotets psykokultur

Klimatmiljökrisen hotar vårt nuvarande storskaliga, teknikoptimistiska, framstegsfixerade, konsumistiska, globalkapitalistiska, finanslabila och ”tillväxtreligiösa” samhälle. Det har sagts förr och sägs igen och kunnigt av de tyska samhällsvetarna Claus Leggewie och Harald Welzer. Kortsiktiga karriärinriktade politiker och giriga företagare som hyr verklighetsförnekande lobbyister bromsar kampen för tvåprocentsmålet.

Men hur kan även vanligt folk leva med detta undergångsscenario utan att rasa mot maktens inkompetens? Det beror inte minst på att vi människor evolutionärt sett skapats för att leva i en lokal överblickbar miljö med människor vi känner. De globala klimatmiljöhoten blir därför för storskaliga, långsiktiga, avlägsna, komplexa för att greppa intellektuellt och känslomässigt. Ansvaret är också luddigt och utspritt.

”Apokalypsblindheten” inför framtidsutvecklingen beror också på att människor är fokuserade på sina här-och-nu-uppgifter, och inte ser helhetsbilden. Det handlar även om de psykiska fenomenen ”shifting baselines”, selektiv varseblivning och kognitiv dissonans. De gör att vi oreflekterat anpassar oss till en ny verklighet (till exempel varmare vintrar), att vi bara ser delar av verkligheten, och att vi omdefinierar verkligheten så att vi ”tonar ned allvaret i sådant som i själva verket är farligt…”.

Till det kommer vår kulturella inskränkthet som ytterligare varseblivningsbarriärer. Författarna tar upp vikingarna på Grönland som inför klimatförsämringen inte (som inuiterna-eskimåerna) kunde gå över till räddande fiskkost, och därför dog ut. På liknande sätt använder vår nutidskultur inte ”dubbel-ekokriserna” (ekologi och ekonomi) för en hållbar omställning till förnyelsebara energier och tekniker. Istället satsar makthavarna bland annat på massbilismen – en miljömässig återvändsgränd.

Författarna tar också upp en sak jag själv ser som viktig. Hur vi människor drunknar i vardagens skenbara oföränderlighet. Bland annat det gör att jag har svårt att som författarna se en ny massproteströrelse växa fram.

I så fall (som författarna också nämner) måste den nödvändiga omställningen från metakris till ekosocialt hållbart samhälle presenteras som något positivt, rättvist, identitetsskapande, decentraliserat, kooperativt, meningsgivande och demokratiutvecklande. Kanske rentav som den i verkligheten existerande (real)kapitalismens död.

Hans Norebrink

Läs mer: SVD, Ekologiska fotspår,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Slutet på världen så som vi känner den, Leggewie, Welzer, Klimathot, Klimatkris, Psykokultur, Framtid, Framtidsblindhet, Apokalyps, Förändring, Klimat, Klimathotet, Kultur, Böcker, Miljö, Samhälle, Politik

191 kr hos Adlibris