Identitetspolitik lockar väljare

Tre partier som är baserade på olika varianter av identitetspolitik är de som lyckats bra i EU-valet. Det är partier som i huvudsak mobiliserar väljare i samhällets mittengrupper klassmässigt, medelklassen och småborgerligheten. Grupper som röstar i större utsträckning än människor arbetarklassen. Det är partier som inte är intresserade av klassaspekten i samhället, inte ser ekonomisk jämlikhet, rätt till arbete och försörjning och lik välfärd för alla som de grundläggande frågorna i samhället. Grunden till framgångarna för dessa identitetsexploaterande partier är sönderfallet i samhället, privatiseringarna, de ökade klassklyftorna etc. Resultatet av den politik som de de två stora partierna, socialdemokraterna och moderaterna, i Sverige drivit under mer än 20 års tid.

Miljöpartiet blev näst störst parti på miljöpolitik som inte tar hänsyn till att rika är de stora miljöbovarna, att kapitalismen är det som skapar många av miljöproblemen. Ett parti som inte har några lösningar på klimatproblemen då de inte vänder sig mot det produktionssystem som skapar problemen. Partiet exploaterar människors oro för miljön utan att ha några lösningar. Detta parti har fått medelklassungdomars röster på identitetspolitik. En miljö- och klimatvän är den som handlar rätt, den som inte kör bil, den som inte äter kött osv. Kort sagt en politik som inte på något sätt kan förändra miljö- och klimatproblemen på allvar.

Feministiskt Initiativ är ett parti som fått många röster på en politik för ökad jämställdhet. Men samtidigt är det ett parti som uppenbart skiter i klassaspekten, inte är mot kapitalism och inte anser att jämlikhet krävs för att jämställdhet ska kunna nås. Partiet har inga som helst lösningar på det som är grunden till klyftorna mellan män och kvinnor i samhället då de inte vänder sig mot kapitalism och nyliberalism. Samtidigt är det ett parti som inte enbart är identitetspolitiskt på samma sätt som miljöpartiet. Det finns motsättningar mellan kvinnor som grupp och män som grupp. Samtidigt finns det stora inslag av identitetspolitik i partiets framtoning. F! exploaterar kvinnoförtryck (kvinnors underordning) utan att företräda en politik som kan lösa problemet. De som röstat på Feministiskt Initiativ är i huvudsak unga medelklasskvinnor. De har röstat på en politik för jämställdhet som inte kan fungera. För utan jämlikhet, ingen jämställdhet.

Det tredje partiet som nått framgång med identitetspolitik är Sverigedemokraterna. De har väljare i småborgerligheten (hantverkare, bönder, egenföretagare) och i arbetarklassen. Dessa har röstat på en politik där det viktiga är den kulturella, etniska eller rasmässiga tillhörigheten. Svenskheten. Sverigedemokraterna exploaterar en lättskapad klyfta i samhället som avleder uppmärksamheten från det verkliga problemet, att de som har mycket snor åt sig allt mer och de som inget har får allt mindre. På ett destruktivt sätt exploaterar de människors naturliga tveksamhet inför det annorlunda och nya. Klass är ointressant för partiet som ju är för kapitalism och för ökade klyftor i samhället. Partiets politik splittrar arbetarklassen och ger inga lösningar på de problem som finns med ökade klassklyftor, klimatproblem som inte kan lösas på grund av kapitalismens funktionssätt osv.

Sverigedemokraternas identitetspolitik står i motsättning till den som företräds av Miljöpartiet eller Feministiskt Initiativ. Men det är samma förhållanden i samhället som lett till framgångarna för de tre partierna. Ett samhälle med ökade klassklyftor där debatten avideologiserats och förvandlats till en diskussion om personliga livsval. Till vald identitet, vald livsstil, till identitetspolitik. Där medelklassen kan välja sitt personliga alternativ i alla lägen utan att det förändrar samhället eller villkoren för fattiga på något som helst sätt. Det personliga valet går så långt att det till och med i valet går att rösta på partier där livsstil, identitetspolitik, är bärande punkter i deras ideologi och politiska agenda.

För den som menar att de ekonomiska förhållanden i ett samhälle är det som avgör hur bra ett samhälle är de tre uppräknade partierna inget alternativ. Inget av dem är mot privatiserad välfärd, privatiserad skola, privatiserad äldrevård osv. För den som menar att jämlikhet är en viktig förutsättning för jämställdhet, bättre miljö och en fungerande flykting- och invandringspolitik så är de tre identitetspolitiska partierna inget alternativ. För den som menar att kapitalismen är ett problem som ökar samhällsklyftor, förhindrar lösningar av klimatproblemen, orsakar krig och flyktingströmmar är de tre identitetspolitiska partierna ingen lösning.

Läs mer:

Identitetspolitik och marxism,
Vad är det för fel med identitetspolitik?
Identitetspolitik vs klasspolitik
Feministiskt Initiativ är inte vänster

Intressant?
Media: DN1, 2, 3, Johannes, Röda Malmö, Kildén-Åsman, Skanskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Livsstil, Identitetspolitik, Miljöpolitik, Klimatpolitik, Jämlikhet, Medelklass, Småborgerlighet, Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ, Sverigedemokraterna, Rasism, Feminism, Klimat, Miljö, Jämställdhet, Invandring, Samhälle, Politik