Det är rätt att göra uppror, det är rätt att var kritisk

Nja, 1976 var nog spårvägen i Göteborg definitivt räddad. Den kapacitet som fanns och finns i spårvägen gick helt enkelt inte att ersätta med buss allenast och miljöargumenten fanns redan då. Skulle den lagts ner, skulle det nog varit före femtio- och sextiotalets stora utbyggnader eller om stadsbanan blivit verklighet.

Jag håller med förgående skribent. Om nu vänstern gjort allt detta, för (s) ingår väl i högern? Hur kommer de sig att de samlade vänsterpartierna, det är väl tre trotskistiska?, inte når upp till 1% av rösterna, tillsammans?

Är folk så otacksamma?

Du glömde dessutom att det var vänstern som startade Volvo. Som startade Ericsson. Öppnade den första HM butiken. Dessutom tvingade vänstern genom demonstrationer fram de första bypassoperationerna i Sverige.

Att du glömde detta?

Och kom du ihåg 1968 när vänstern, som de demokrater man alltid varit, demonstrerade mot diktaturen på Kuba, kulturrevoulutionen i Kina och Sovjets ockupation av de baltiska staterna och förtrycket av Östeuropa. Det var tider det…….

Jag tror inte du innerst inne tror själv på vad du skriver. I så fall så får du läsa på.

I en debatt om du påstod detta skulle du bli totalt överkörd. Eftersom det mesta är falsk historiebeskrivning eller kanske bara en dröm från en medlem i en rörelse som inte haft något inflytande över svensk politik överhuvudtaget.

”Visst är det vänstern som har stått och står för de goda krafterna i världen”

Det här är bland det mer naiva jag läst. Helt ärligt. Människor med goda avsikter finns överallt, i alla läger. Det som skiljer är metoderna för hur man vill lösa problemen. Det finns inga riktiga politiska krafter – med undantag för diverse underliga extremiströrelser – som vill att människor skall ha en hemsk tillvaro; om man fortfarande tror det i vuxen alder är man grundlurad. Man kan vara förblindad av ideologi, vilket förekommer till vänster liksom till höger, men det ändrar inte grundinställningen.

Sen kan man tillägga att grönt tankegods är en rätt ny företeelse pa vänsterkanten. Back in the day var det ju ”socialism är elektrifiering” och samhällets totala mekanisering som gällde…

Jag förstår inte, vad är det ni menar att högern gjort? På vilket sätt har högern stärkt positionerna för arbetarklassen i Sverige? På vilket sätt har högern slagits för miljön eller för kvinnofrågan?

Jag kan ärligt talat inte komma på någonting bra som högern i Sverige gjort, de har ju varit emot allting som varit progressivt och bra. Och det är de ju fortfarande även om den låtsas annorlunda. För att citera Pierre Bourdieu om den nya högervågen: ”en revolution som återställer det förflutna, men som presenterar sig som progressiv, en revolution som omformar tillbakagång till framsteg, till den grad att de som motsätter sig denna tillbakagång kallas bakåtsträvare”.

Jag räknar in såväl liberaler som konservativa i begreppet ”höger”. Har liberalerna verkligen gjort mer än de konservativa? Och nu snackar vi inte ~1840 eller 1905 (då de säkert var med och drev ett och annat bra) utan om modern tid. Vad gjorde liberalerna under 60- och 70-talet då det hände väldigt mycket i Sverige? Existerade de ö.h.t? Var inte liberalismen en ganska död ideologi då, precis som den håller på att bli idag (fast på ett annat sätt)? Det fanns då inget trovärdigt högeralternativ i Sverige (oppositionen till välfärdsstaten bestod av bittra gamla högerpartister), det var inte för intet som Sture Eskilsson, Curt Nicolin och Assar Lindbeck fick importera lite Friedman och annat nyliberalt tankegods för att få fart på högermaskineriet här i Sverige igen.

”Och att säga att dagens svenska höger inte blivit mer och mer progressiv i ordets vanliga mening är ju bara oriktigt; jämför deras ställningstaganden under en period typ 1980-2000 och se själv”

Visst accepterar högern idag de flesta utav de sociala friheter som vänstern kämpade igenom för 30-40 år sedan, men de står ju fortfarande inte bakom de kamper vi för idag. Kanske gör de det år 2040, vad vet jag, men det tyder i.s.f. endast på feghet och opportunism. I andra frågor, ekonomiska frågor (gillar iofs inte uppdelningen mellan ”sociala frågor” och ”ekonomiska frågor”), så intar högern idag en mer ålderdomlig och bakåtsträvande inställning än vad de alls skulle vågat 1970. På en ekonomisk skala så står högern idag (ja t.o.m. sossarna vågar jag påstå) till höger om vad de gjorde för 30-40 år sedan.

Jag är lite för ung för att kunna regogöra för specifikt svenska förhallanden under sjuttiotalet mer exakt, men nog var det relativt stor samsyn mellan de liberala och vänstern inom ett stort antal sociala fragor, med de konservativa som motpol? Vad gäller ekonomin kan ju bara sägas att ”We are all Keynesians now” gällde sedan krigstiden fram till dess att Friedman och monetarismen gjorde rent hus med de teorierna pa sjuttiotalet. I hela världen. Och än mer i Sverige än pa andra hall, med den socialdemokratiska hegemoni som ända var ett faktum, trots borgerligt styre under nagra ar. Uppenbarligen fanns ju ett visst matt av liberalism i form av nämnda näringslivsherrar, om än att de politiska partierna inte var sa livfulla. Pa det sociala planet har liberaler iaf varit aktiva.

Apropa dagens höger eller liberaler om du vill: Det är en sak att acceptera de sociala friheterna som vänstern ocksa vurmar för och en annan att acceptera de metoder som oftast läggs fram för genomförandet. Det är för en övertygad liberal omöjligt att ställa sig bakom kollektivistiska tillgrepp som t ex kvoteringslagstiftning. Det är inte feghet och opportunism att sta upp för individens rätt – det är konsekvens.

Det är till slut en ren definitionsfraga med högst ideologisk färgning att säga att den ekonomiska politiken hos dagens höger är bakatsträvande. För mig är den inte nödvändigtvis det, utom när de sysslar med bibehallande av subventioner och bidrag – bort det! Det kan ju inte definitionsmäsigt vara sa att mer statlig inblandning = progressivitet och framtidsanda? Nu är jag ju själv klassisk liberal med Hayek och Friedman som favoriter, men jag tror att bägge sidor tenderar att ha de politiska skygglapparna pa. Jag vet att jag har det ibland.

Giles:

Man kan ju inte säga annat än att den Friedmanska, monetaristiska skolan blev tongivande och har varit det i uppemot trettio ar i den ekonomiska vetenskapen..? Därmed inte sagt att de hade rätt i allt, men däremot hade de ett alternativ när andra stod handfallna inför stagflation och annat. Ungefär som Keynes vid krigstiden. Och det är fler än ”kids pa Flashback” som fortfarande är monetarister, det kan jag garantera. Däremot är det ju bra att man arbetar vidare med ekonomiska teorier och visst är det lite renässans för Keynes idag t ex? Tes, antites och syntes.

Sen kan jag ju säga att om man inte ser de mänskliga likväl som de ekonomiska framstegen i Kina – och de hänger ihop – da är man blind. De är pa rätt väg och det bör man väl stödja? Det brukar ju vara vänsterns inställning till demokratiskt bristfälliga regimer iaf, att man bör ha kontakt och föra dem in pa rätt väg… men det är inte okej när liberaler gör det, eller? Eller om det är i marknadsekonomisk öppnare riktning och inte statssocialistisk man rör sig? Visst är det inkonsekvent att inte halla samma typer av kontakter med alla nationer, men man bör kritisera där det görs fel, inte där det görs rätt – och rätt är lika med öppenhet.

Venezuela har säkert fatt för mycket uppmärksamhet och Colombia för lite, men det ligger väl i den internationella politikens vindlingar och irrvägar, kanske? Israel/Palestina har genom tiderna fatt alldeles för mycket uppmärksamhet av hela världen, t ex… hur manga konflikter i Afria och Asien har inte skördat hundrafalt mer liv men rönt nära nog ingen uppstandelse? Jag är hursomhelst överygad om att ingen sann liberal stödjer AUC eller repressiva regeringsinsatser likt dem i Colombia – lika lite som de stöjder FARC.