I nyliberalismens fotspår följer nykonservatismen

Observationen att nyliberalism lätt kan förenas med andra och mörkare politiska strömningar är intressant. Det är ju det som hänt i USA under Bushregimen (men där kallar de sig ju inte ens liberaler). Då har vi frågan om nyliberalism ens är liberalism. Jag gjorde ett försök att spekulera om liberalismen i sina hyggligare former och kom ungefär fram till att de liberala värderingarna måste befrias från dagens liberaler för att överleva. Se http://bjornbrum.blogspot.com/2008/06/spekulationer-om-liberalism.html

Jag undrar om det inte finns en del vilsna liberaler idag som känner samma sak. Men vart skall de ta vägen?

Jepp nyliberalismen är ju så mycket för moraliserande lagstiftning:
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175665733

och George W Bush:
http://www.smedjan.com/display.asp?nr=1165

Det är annat än feminist- och Bejerotsvänstern som håller rågången klar mot moralismen och inte alls vill förbjuda narkotiska seriemagasin, dataspel eller reklam, nejdå inte alls.

Men varför kolla elementära fakta innan man fantiserar.

Va enkelt det är att skriva orden nyliberal och nykonservativ så många gånger som möjligt i en text. Då vet ju alla med hjärtat på rätta stället att man har rätt och att man har rätt att bli arg på ”dem(?)”
Men ett rimligt mått av logik borde man väl ändå kunna kräva när någon uttrycker en ståndpunkt? Hur ser orsak-verkansambandet ut mellan nyliberalismen och nykonservatismen? -”Som ett brev på posten” som du skriver? ELler är det kanske den sluge Bergstrand på DN-debatt som är spindeln i konspirationen? För du kan väl inte mena att det är virrpannorna till barnmorksor från Jönköping som först har drivit igenom ett nyliberalt projekt och nu följer upp med nykonservativa idéer som ska skydda mot HIV?

Anders/

Jag var noga med att sätta etiketter på den sorts vänster som kramar moraliserande lagar just för att skilja den från annan vänster. Och för att visa att det kanske inte är nyliberalismen som ”leder till” nykonservatismen.

Om det nu finns något sådant samband. George W Bush är ju ekonomiskt en av de mest socialistiska presidenterna i USA, med rejäla ökningar av statsutgifterna, liksom statens befogenheter. Inte bara på militärområdet. Han har också skärpt morallagar, t ex mindre utrymme i etern för explicit språk.

@What’s the definition of a neo-con?” frågade Stanley Kubrick en gång – och svarade: ”A liberal who’s just been mugged.” Liberaler vill gärna tro att deras samhälle funkar utan några som helst repressiva krafter (ja, utom vänliga poliser då) och utan att någon vettig människa kan invända, men därmed ställer man sig helt enkelt försvarslös mot en moralistisk, bigott och ruffligt självgod nykonservatism. Johan Norberg t ex tycks inte alls fatta detta, eller så är han helt enkelt för smart för att kännas vid det.

Anders/

Jo, jag tror också att du är bättre orienterad än jag rörande socialismen, men att den skulle vara helt orelaterad till etatismen köper jag ändå inte. Det finns ju till och med anarkister som utan att reflektera över motsättningen ylar om högre ersättningsnivåer i den statliga a-kassan.

Det verkar också som om du glider undan den jämförelse jag ville göra. Jag skrev inte det där om vänstern för att inleda en lång kritik mot socialismen, eller skriva åsikter du inte har på din näsa, utan för att visa att det finns mer närliggande fenomen som snarare än ”nyliberalism” förklarar den nymoralism som uppenbart bekymrar oss båda.

Jag konstaterar som exempelvis Frank Furedi att den ”individualism” vi sett snarare handlar om en slags utsatthetens och sårbarhetens atomism än om en självständig och agerande entreprenör. Kittet blir risk och rädsla för det främmnande, inklusive främmande levnadsvanor och kulturer, snarare än tillit till människors förmåga och därmed tolerans för och uppskattande av olikheter. Det är inte ett nyliberalt ethos, möjligen ett socialliberalt/socialdemokratiskt. Motsättningen mellan en sådan sårbar atomism, där människor är kränkta och behöver tas om hand, och en konservativ, nymoralistisk krav och diktat-ethos ger upphov till många av dagens falska alternativ i debatten. Folkpartiet är ett närmast parodiskt exempel. Här, snarare än i nyliberalismen, tror jag att du hittar förklaringen till nymoralismen.