Ökade krav på Sveriges politik, men…

Anders_S: de ryska ”fredsbevarande” styrkorna har knappast varit oomstridda. Georgien har under senare år velat ersätta dem med neutrala trupper (i synnerhet sedan Ryssland alltmer öppet börjat närma sig Sydossetien) men inte fått gehör hos världssamfundet.

Bjolso: återigen (du är inne på många bloggar) – var är ditt folkmord? Varje civilt dödsoffer är ett för mycket, men folkmord är det inte.

För att sätta konflikten i sin rätta kontext så bör man ta hänsyn till Rysslands agerande under 90-talet gentemot Georgien. Det har varit en lång rad med provokationer och till slut så ansåg sig den georgiska ledningen att det fick vara nog, rätt eller fel. Till saken hör även att USA förvisso varit ett av många länder som tillhandahållit krigsmateriel till Georgien, men samma länder har också under lång tid uppmanat Georgien att inte starta något krig och därmed gå i vad som beskrivs som en rysk fälla. Tyvärr var man döv på det örat, liksom Serbien var dövt inför omvärldens kritik av hanteringen av Kosovo.

Jag instämmer till del i att det är svårt att ensidigt peka ut en syndabock, även om Rysslands nuvarande ockupation av flera rent georgiska områden helt klart är en kränkning av landets suveränitet. Men redan deras långvariga stöd till utbrytarrepublikerna är en kränkning och provokation. Däremot verkar det rimligt att dessa utbrytare borde få självständighet, givet tidigare prejudikat (Kosovo m.fl.).

Därmed inte sagt att de med enkelhet ska bli ryska vassaler, utan en multinationell närvaro både politiskt och militärt är en förutsättning.

En sak är säker, Rysslands agerande är en varningsklocka för alla länder med stora ryska minoriteter. Och med de amerikanska styrkorna uppbundna i Irak så tappar också NATO förmåga att sätta kraft bakom orden i det fall exempelvis de baltiska staterna skulle stå inför liknande problem. Även här förekommer regelbundet provokationer och hot från Ryssland.

När Ryssland väl bedömmer sig klara i Georgien kan Sverige inte utesluta att turen går till först Ukraina och sedan baltikum. Det senare innebär en klart högre hotbild för svenska intressen. Vi har i sammanhanget dessutom förmodligen bara sett början på vilka geopolitiska mål som Rysslands Gazprom kan tänkas tjäna i framtiden. Givet rysk närvaro i svensk ekonomisk zon genom den tysk-ryska gasledningen så kommer det ställa krav på att även Sverige förmår att upprätthålla sin territoriella integritet, främst runt men kanske även på Gotland.

Om inte annat så kan det hela få med sig den positiva utvecklingen att Väst skyndar på sin omställning från fossila bränslen. Fossila bränslen är inte bara förödande för miljön, de är också en säkerhetspolitisk trojansk häst.

Så Anders_S, var detta ett mer nyanserat och sansat inlägg än mina tidigare? Hoppas det inte missförstås för rysskräck, jag bara lyfter fram EN tänkbar framtid.

Utöver det är det som bekant alltid lättare att identifiera sig och stödja en demokrati snarare än en autokratisk stormakt.

Medvedev tillsattes i ett demokratiskt val. Sachasjvili genom en, förvisso oblodig, militärkupp. I Georgien är det politiska förtrycket MINST lika hårt som i dagens Ryssland. Oposition existerar knappt då de flesta är fängslade på oklara grunder. All media är statskontrollerad.

Jag påstår inte att Ryssland är bättre, men att kalla Georgien för en demokrati i ordets rätta bemärkelse är helt fel.