Ökade krav på Sveriges politik, men…

Då kan man inte hålla sig med så grunda och dålig analyser som Claes Arvidsson i SVD håller sig med. Han sprider dessutom rena felaktigheter som får folk att tro att kriget i Kaukasus började med ett ryskt angrepp på Georgien. Så var det inte. Det veta alla som är någorlunda insatta och det vet förmodligen Claes Arvidsson. Han vilseleder helt enkelt i politiska syften.

Om man har en felaktig analys så kommer man också att vidta fel åtgärder och förmodligen förvärra det säkerhetspolitiska läget istället för att förbättra det. För Arvidsson har rätt när han säger att händelsförloppet i Georgien påverkar säkerhetsläget kring Östersjön. Men han har fel om orsak och verkan och fel om vad som behöver göras.

Till att börja med, kriget i Kaukasus började med ett georgiskt angrepp på Syd-Ossetien, ett i praktiken självständigt territorium sen början av 1990-talet, där folket inte vill tillhöra Georgien. Med en, som det verkar, omfattande flyktingvåg som resultat. Detta lilla land beskyddades av Ryssland och ryssarna kom naturligtvis till Syd-Ossetiens försvar. Sedan passade Ryssland också på att markera sin makt, med en militär styrkedemonstration gentemot Georgien och omvärlden. Något som många grannländer till Ryssland, med rätta, upfattar som mycket hotfullt och problematiskt.

Samtidigt är det dock inte vettigt att i detta läge trappa upp genom att exempelvis placera ut antimissilvapen i Polen. Något som av Ryssland uppfattas som ett hot och en provokation. Det är inte läge för upprustning och kapprustning. Utan i stället läge för lugn, smatal och förhandlingar. Krigshetsare, vilket Claes Arvidsson i praktiken är (om än en ganska obetydlig sådan), motverkar möjligheterna till en fredlig och bra utveckling i Kaukasus-området.

Nog kräver situationen mer av svensk politik som Arvidsson säger. Det kräver att Sveriges ministrar håller tungan rätt i mun och inte som Bildt, Reinfeldt och de andra ensidigt tar ställning mot Ryssland. Det är oansvarig politik och att bidra till en upptrappning av konflikten och en försämring av det säkerhetspolitiska läget runt Östersjön.

Intressant?
Bloggat: Ung Vänster, Pierre Gilly, Motvallsbloggen, Esbati, Röda Raketer, ID Pelaseyed,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3, DN4, AB,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Att påstå att Georgien började kriget med ett georgiskt angrepp på Syd-Ossetien, är lika felaktigt som att påstå att Ryssland gjorde det. Du verkar ha snabbspolat historien från början av 90-talet till 8 aug 2008.

  • Anders_S

    Wiseman: Ja förra gången det var krig i området så var det också Georgien som attackerade Syd-Ossetien. Det var i början av 1990-talet när Sovjetunionen föll sönder. Sen dess har Syd-Ossetien varit självständiga i praktiken och haft ryska styrkor som fredsbevarare. Detta har varit godkänt och accepterat av Georgien.

    Innan dess får vi till 1920-talets början för att hitta ett krig just i Ossetien och Georgien. Om detta har jag skrivit i andra inlägg.

  • bjolso

    I den lögnaktiga artikel som togs in i Aftonbladet om Tskhinvali påstås att där ”inte syns några tecken på vad premiärminister Vladimir Putin har kallat ”folkmord”.”

    Den (amerikanska) reporter som var där måste antingen lida av ett gravt synfel eller var en ren lögnare. Så här ser det ut i Tskhinvali efter det georgiska överfallet:

    http://tskhi.blogspot.com/

  • Magnus

    Anders_S: de ryska ”fredsbevarande” styrkorna har knappast varit oomstridda. Georgien har under senare år velat ersätta dem med neutrala trupper (i synnerhet sedan Ryssland alltmer öppet börjat närma sig Sydossetien) men inte fått gehör hos världssamfundet.

    Bjolso: återigen (du är inne på många bloggar) – var är ditt folkmord? Varje civilt dödsoffer är ett för mycket, men folkmord är det inte.

  • Anders_S

    Magnus: Helt rätt. Men från början godkände Georgien dem.

    Nej, nåt folkmord är det svårt att se att Georgien, eller för den delen Ryssland skulle ha ägnat sig åt i Syd-Ossetien eller Georgien.

  • För att sätta konflikten i sin rätta kontext så bör man ta hänsyn till Rysslands agerande under 90-talet gentemot Georgien. Det har varit en lång rad med provokationer och till slut så ansåg sig den georgiska ledningen att det fick vara nog, rätt eller fel. Till saken hör även att USA förvisso varit ett av många länder som tillhandahållit krigsmateriel till Georgien, men samma länder har också under lång tid uppmanat Georgien att inte starta något krig och därmed gå i vad som beskrivs som en rysk fälla. Tyvärr var man döv på det örat, liksom Serbien var dövt inför omvärldens kritik av hanteringen av Kosovo.

    Jag instämmer till del i att det är svårt att ensidigt peka ut en syndabock, även om Rysslands nuvarande ockupation av flera rent georgiska områden helt klart är en kränkning av landets suveränitet. Men redan deras långvariga stöd till utbrytarrepublikerna är en kränkning och provokation. Däremot verkar det rimligt att dessa utbrytare borde få självständighet, givet tidigare prejudikat (Kosovo m.fl.).

    Därmed inte sagt att de med enkelhet ska bli ryska vassaler, utan en multinationell närvaro både politiskt och militärt är en förutsättning.

    En sak är säker, Rysslands agerande är en varningsklocka för alla länder med stora ryska minoriteter. Och med de amerikanska styrkorna uppbundna i Irak så tappar också NATO förmåga att sätta kraft bakom orden i det fall exempelvis de baltiska staterna skulle stå inför liknande problem. Även här förekommer regelbundet provokationer och hot från Ryssland.

    När Ryssland väl bedömmer sig klara i Georgien kan Sverige inte utesluta att turen går till först Ukraina och sedan baltikum. Det senare innebär en klart högre hotbild för svenska intressen. Vi har i sammanhanget dessutom förmodligen bara sett början på vilka geopolitiska mål som Rysslands Gazprom kan tänkas tjäna i framtiden. Givet rysk närvaro i svensk ekonomisk zon genom den tysk-ryska gasledningen så kommer det ställa krav på att även Sverige förmår att upprätthålla sin territoriella integritet, främst runt men kanske även på Gotland.

    Om inte annat så kan det hela få med sig den positiva utvecklingen att Väst skyndar på sin omställning från fossila bränslen. Fossila bränslen är inte bara förödande för miljön, de är också en säkerhetspolitisk trojansk häst.

    Så Anders_S, var detta ett mer nyanserat och sansat inlägg än mina tidigare? 🙂 Hoppas det inte missförstås för rysskräck, jag bara lyfter fram EN tänkbar framtid.

    Utöver det är det som bekant alltid lättare att identifiera sig och stödja en demokrati snarare än en autokratisk stormakt.

  • Anders_S

    Magnus: det inlägget var inte dumt alls.

    Självklart är det lättare att ta ställnign fö en demokrati (Georgien) än nåt som bara på ytan är en demokrati (Ryssland). Sen kan vi naturligtvis diskutera hur välfungerande demokratin i georgien är, men i stort sett får man se det som en demokrati.

    Ryssland är förstås ett probelm för all länder runtomkring. Specellt för Baltikum förstås. Lettland och Estland har ju mycket stora ryska befolkningsgrupper som delvis behndlas mycket illa. Baltikum borde snabbt åtgärda all diskriminering som förekommer mot ryssar som exempelvis i språkfrågan.

    Sen är vi förstås överens om fossila bränslen.

  • Martin

    Medvedev tillsattes i ett demokratiskt val. Sachasjvili genom en, förvisso oblodig, militärkupp. I Georgien är det politiska förtrycket MINST lika hårt som i dagens Ryssland. Oposition existerar knappt då de flesta är fängslade på oklara grunder. All media är statskontrollerad.

    Jag påstår inte att Ryssland är bättre, men att kalla Georgien för en demokrati i ordets rätta bemärkelse är helt fel.

  • Pingback: Recent Links Tagged With "politik" - JabberTags()