Mannheimer – Skandinaviska Kredit

Del 6 av 22 i serien Direktörsfamiljer

Initiativtagare till Skandinaviska Kredit var en grupp göteborgsköpmän, Oscar Ekman, Oscar Dickson, Olof Wijk och C.Fr. Waern samt stockholmaren A.O. Wallenberg. Dessa träffades 1852 i Köpenhamn för att bilda en internationell bank. 1863 omvandlades det hela till en svensk bank som formellt bildades 1864 under namnet Skandinaviska Kredit AB och med kontor i Oscar Ekmans hus på Södra Hamngatan 11. I den första styrelsen ingick Oscar Ekman som ordförande, en post han behöll i 32 år, C. Fr. Waern, J.W. Wilson, P. Hammarberg, Olof Wijk, A.O. Wallenberg, Gillis Bildt, Jules Stjernblad, Henrik Davidson och C.F. Tietgen.

Till VD i den nybildade banken utsågs Theodor Mannheimer (1833-1900), som 1855-1864 var delägare i havreexportfirman Pineus, Mannheimer & Co. PIneus fortsatte då själv att driva firman, vars havreexport dock minskade.

Banken startade 1865 ett kontor i Stockholm under ledning av Henrik Davidson (chef i firman L. Meyerson) och Herman Meyerson. Wallenberg avgick då ur styrelsen för banken. 1868 startades ett avdelningskontor i Norrköing under ledning av John Philipson. Under Theodor Mannheimer utvecklades Skandinaviska Kredit snabbt till att bli Sveriges ledande bank och deltog i en mäng obligationsemissioner som finansierade investeringar i industri. redna på 1870-talet var banken den största i Sverige näst efter Skånes Enskild bank.

Banken och Theodor Mannheimer spelade en central roll för finansieringen av järnvägdsutbygganden i Sverige, exempelvis för Bergslagsbanan, Västkustbanan och Göteborg-Borås-Alvesta-järnvägen liksom vid tillkomsten av Grängesbergsbolaget (Trafik AB Grängsesberg-Oxelösund, TGOJ).

Kring sekelskiftet inträffade stora förändringar i bankens ledning. 1896 avgick Oscar Ekman från bankstyrelsen och efterträddes av Olof Wijk d.y. som vid sin död 1901 följdes av Ivar Waern. I Stockholm blev Oscar Ekmans svärson Karl Langenskiöld chef när H. Davidson dog 1895. 1901 blev han chef för Riksbanken och efterträddes av Jonas C:son Kjellberg. Theodor Mannheimer dog år 1900 och ersattes av sonen Herman Mannheimer (1867-1942) och A. Andréen. Den senare var chef och den förstnämnde vice.

Fler bankfusioner genomfördes under den nya ledningen, 1907 köptes Industrikredit AB och 1910 Skånes Enskilda Bank. Skandinaviska Kredit blev nu Sveriges överlägset största bank och fick tre huvudkontor, Göteborg med Herman Mannheimer som chef, Stockholm med Jonas Kjellberg och Skåne med Erik Malmsten. Banken blev den vikiga samarbetspartnern för och finansiären av de göteborska varven, rederierna, verkstadsindustrierna och textilföretagen som drevs och leddes av familjer som Broström, Mark och Carlander. Under ledning av Herman Mannheimer blev det ett intimt samarbete mellan banken och den framväxande göteborgska verkstadsindustrin. Han kvarstod i bolaget som chef för göteborgskontoret till 1930 då han ersattes av Åke Belfrage, tidigare chef i Malmö. I styrelsen var han kvar intill sin död, därav som styrelseordförande från år 1942.

Både Theodor och Herman Mannheimer hade förstås en rad styrelseposter i olika stora svenska företag utöver engagemanget i Skandinaviska Kredit, en bank som familjen Mannheimer i nästan 80 år hade ett dominerande inflytande i. Theodor Mannheimer har donerat pengar till en fond som genom tiderna har finansierat många konstnärer i Göteborg och Herman Mannheimer var en av initiativtagarna till Göteborgs Konserthus.

Herman Mannheimer var gift med Lisa Magnus (1876-1957) från en annan rik göteborgsfamilj. Hermans bror Otto Mannheimer (1860-1924) var advokat och delägare i Philip Lemans advokatbyrå åren 1896-1924. Han var också politiker, först i stadsfullmäktige i Göteborg och sedan i riksdagen. Otto var gift med den dotter, Charlotte Abrahamsson (1866-1934) till en rik grosshandlare i Göteborg, Arnold Abrahamsson. Otto och Charlotte Mannheimer grundade Stiftelsen Otto och Charlotte Mannheimers fond, också till förmån för konstnärer och konststuderande, i vilken bland annat Anna Mannheimer (se nedan) sitter i styrelsen.

En tredje bror, Carl Mannheimer (1868-1952) var far till Love Mannheimer, som 1943 grundade en av de firmor som är ursprunget till en av dagens största advokatbyråer i Sverige, Mannheimer Swartling. Denna gren av familjen Mannheimer hade ägarintressen i snickeriföretaget Bark & Warburg, ett bolag som kontrollerades av familjen Hamberg.

Love Mannheimer var i sin tur far till den socialdemokratiske göteborgspolitikern och juristen Sören Mannheimer, tidigare gift med regissören Carin Mannheimer, föräldrar till radiokändisen och krönikören Anna Mannheimer. Sörens bror, advokaten Jon Mannheimer har dottern Clara Mannheimer. Även Sören Mannheimer har haft styrelsuppdrag i det göteborgska näringslivet. Konstnären Sara Mannheimer och litteraturkritikern (och tidigare medlemmen i det som idag är Socialistiska Partiet) Otto Mannheimer tillhör också släkten Mannheimer. En annan var läkaren Edgar Mannheimer (1904-1965), son till den förste Otto Mannheimer.

Läs mer: Fokus, Chalmers, GP, Populär Historia, Företagsamheten1, Företagsamheten2, Palace, GT, SR, AB,
Källor för övrigt:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Ivan Lind, Göteborgs handel och sjöfart 1637-1920, 1923
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Leffler – gammal göteborgssocietetBrowaldh – Handelsbanken >>
About these ads