Släpp Dawit Isaak fri!

dawit.jpg

Journalisten Dawit Isaak, med familj i Göteborg, har suttit fängslad i Eritrea för sina åsikter och för sitt journalistiska arbete en mycket lång tid, närmare bestämt 2 742 dagar. Det är på tiden att ansträngningarna för att få Dawit Isaak fri ökas. Från sajten FreeDawit.com hämtar jag följande text:

Dawit Isaak är journalist, författare och dramatiker. Han föddes 27 oktober 1964, i det land som 29 år senare skulle utropas till staten Eritrea efter ett långt och blodigt befrielsekrig. Till Sverige kom han som flykting från kriget 1987. Han hamnade i Lerum, försörjde sig som städare, fick svenskt medborgarskap 1992.

När Eritrea blev självständigt återvände Dawit till sitt forna hemland. Han gifte sig, skaffade barn och blev så småningom delägare i landets första oberoende tidning Setit, där han arbetade som reporter. Men landets självständighet skulle visa sig vara bräcklig: 1998 blossade konflikten med Etiopien oväntat upp igen och ledde till ett förödande gränskrig. Dawit återvände till Sverige för att förbereda så att han skulle kunna sätta sin familj i säkerhet. Hustrun och de tre barnen följde efter i april 2000. De bosatte sig i Göteborg. Ett år senare reste Dawit på nytt till Eritrea.

Den våren kokade Asmara av politisk aktivitet. Gränskriget hade gett upphov till en intensiv politisk debatt, där en utbrytargrupp ur regeringens toppskikt bland annat krävde demokratiska reformer och en grundlig, objektiv utvärdering av de händelser som lett fram till kriget. I maj, när de femton politikerna i utbrytargruppen inte fått gehör för sina önskemål, lade de ut sin kritik på internet i ett öppet brev till PFDJ. Brevet publicerades av den fria pressen, tillsammans med analyser, kommentarer och intervjuer med flera av de femton politikerna. När så omvärlden vände blickarna mot ruinerna av World Trade Center slog regeringen tillbaka mot reformisterna. Inom loppet av några dagar hade elva av politikerna gripits, liksom tio av den fria pressens ledande journalister. Däribland Dawit, som hämtades i sitt hem en tidig söndagsmorgon, den 23 september 2001.

Ingen rättegång

Ännu har ingen av dem vare sig anklagats formellt eller fått en rättvis rättegång. Både journalisterna och politikerna har stämplats som landsförrädare; journalisterna anklagas också för att ha tagit emot ekonomiskt stöd från utlandet – ett brott mot de eritreanska presslagarna.

Länge var Dawit Isaaks öde okänt. I november 2001 fick Sveriges dåvarande honorärkonsul i Asmara, Lis Truelsen, en skymt av honom genom ett galler och hann byta några ord med honom. I april 2002 togs han in på sjukhus – för vård av tortyrskador, enligt den amerikanska pressorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ). Och sommaren 2004 försäkrade Eritreas ambassadör i Stockholm, Araya Desta, att Dawit mådde bra.

Den 17 mars 2005 fick Stödkommittén Free Dawit Isaak ett nytt oberoende livstecken. Dawit behandlas som en dömd brottsling och tvingas utföra hårt arbete i fängelset Karsheli i centrala Asmara, berättade en tidigare medfånge.

Tre dagar i frihet

Den 19 november 2005 släpptes Dawit Isaak ur fängelset. Glädjebudskapet spreds snabbt i Sverige och resten av världen. För sin familj i Göteborg berättade han att han lider av högt blodtryck, men mår annars efter omständigheterna bra.

Friheten blev dock kortvarig. Efter tre dagar greps Dawit igen på väg att besöka en läkare. Enligt Eritreas informationsminister Ali Abdu hade Dawit Isaak bara fått permission ur fängelset för en hälsokontroll.

Sedan dess sitter Dawit Isaak åter i fängelse. Fortfarande har inte svenska myndigheter eller internationella frivilligorganisationer fått besöka Dawit i fängelset. De eritreanska myndigheterna hänvisar till att Dawit är eritreansk medborgare, och hans fall därför en intern angelägenhet.

Han sitter fängslad i ett av världens besvärligaste länder för journalister, men ändå kanske inte det allra värsta. Även om Amnesty hävdar det. Både Nordkorea och Saudiarabien är förmodligen värre eller i ungefär samma klass.

Intressant?
Borgarmedia: EX1, 2, 3, SR, DN1, 2, 3, 4, 5, 6,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

dawitbalk_888845l.jpg

Advertisements
  • Nadia

    Jag får ont i magen varje gång jag tänker på Dawit och hans familj. Vilka människoöden det finns : (

  • Kristina

    Jag är helt övertygad om att ifall Dawit var vit skulle han ha varit fri för länge sedan. Då hade det varit värsta diplomatiska stormen för att få ut honom, för att inte tala om kvällspressen.

  • Anders_S

    Oam man inte klarar att föra en diskussion i sansad ton utan skriker eller kommer med rasistiska förolämpningar så kommer inte kommentaren med. Det finns klara kommentarsregler att följa:

    http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/

  • Han var väl medveten om vad han gjorde.
    Han återvände till Eritrea och kritiserade den sittande regimen och får nu betala konsekvenserna av detta.
    Han använde inte sitt svenska pass när han återvände till sitt hemland, utan han reste in i landet som eritrean.
    Dock när det sket sig så vill han åberopa sitt svenska medborgarskap.
    Varför ska han åberopa det nu när det uppenbarligen inte var gott nog att använda när han återvände till Eritrea?
    Nej, låt han sitta där han sitter!
    /*off topic, bortaget*/ #AS

  • Nisse i Hökarängen

    Vilken afrikan i Afrika är det mest synd om? Barn dör i tusentals varje dag i Afrika… Nej hjälp dem som har det svårast och som är döende, istället för att syssla med löjliga populistiska utspel. Skämmes ta mej fan Svea rikes tredje stadsmakt!

  • Kristina

    Men Nisse, vari ligger motsättningen mellan döende barn och att släppa ut Dawit? Jag föreslår att vi gör både ock! Det är ingen tävling.

    Och Polemarchos: det handlar faktiskt om pressfrihet. Vi ska väl värna demokratin?

    Och tack så mycket båda ni två; ni underbygger verkligen min åsikt att Dawit skulle varit fri för länge sen om han var vit.

  • Pingback: Fredagens politiska drinkar « Leo Erlandsson()