Det behövs verkligen en ny fiskepolitik

Där är jag för en gångs skull helt överens med en moderat EU-politiker, Christofer Fjellner. Han plädera mot subventioner till fisket och mot det kvotsystem som finns idag. Han har helt rätt. Bägge delarna är förkastliga. Han argumenterar för individuella utbytbara kvoter (ITQ) som bland annat finns i Norge och Nya Zeeland samt inom det svenska pelagiska fisket med snörpvad och flyttrål efter fisk som sill, skarpsill, makrill och tobis. Det är förmodligen också en bra väg att gå, men det leder till en koncentration till färre fiskeföretag samtidigt som det innebär minskat fisketryck. Europakommissionen ska idag presentera ett förslag om reform inom den europeiska fiskepolitiken och Fjellner hävdar att förslaget innehåller följande punkter:

• Att avskaffa den så destruktiva årliga kohandeln mellan fiskeministrar över fiskekvoterna och ersätta den med långsiktiga förvaltningsplaner.

• Ett förbud mot utkast av fisk, något som i extrema fall kan innebära att upp till 80 procent av den fångade fisken kastas tillbaka död i havet.

• Öka trycket på medlemsstaterna att införa individuella överförbara fiskekvoter som skapar äganderätter i fiskesektorn och på så sätt stärka ansvaret bland yrkesfiskare att vårda bestånden, något som med framgång gjorts i bland annat Norge och Nya Zeeland.

• Ett försök att komma bort från detaljregleringen av fiskepolitiken från Bryssel genom att införa mer av regional förvaltning.

• En översyn av EUs fiskeavtal med utvecklingsländer, som idag i mångt och mycket innebär att EU för skattepengar köper rätten att tömma fattiga länders vatten på fisk. Målet med översynen är att garantera ett hållbart fiske även i dessa länder, genom att koppla avtalaen till vetenskapliga utvärderingar av fiskebestånden och krav på good govenance i de länder man köper rättigheterna av.

Vad jag kan se är alla punkterna vettiga. Men för Sveriges del räcker inte detta. Här måste något också göras åt den tröga byråkratin som gör det mycket svårt att byta och handla med ITQ-kvoterna. Fördröjningar på flera veckor är vanliga när man vill byta kvoter med andra fiskare och sådant fungerar inte. Detta ihop med förmånligare skatteregler för sjöanställda i andra länder har lett till att allt fler svenska fiskebåtar utflaggas till andra länder. Exempel på utflaggade fiskebåtar är Themis, tidigare GG 144, numera S 144 och hemmahörande i Skagen men ägd av Röröbor, Kristin/Carmona (det handlar om flera olika båtar som flaggats ut efterhand) som är hemmahörande i Tyskland,  Fotö/Öckeröägda Stella Nova, AS 464 och hemmahörande i Danmark.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiskepolitik, Fiske, Utfiskning, Utflaggning, ITQ, Individuella kvoter, Fiskeriverket, Cristofer Fjellner, Fiske, EU, Ekonomi, Miljö, Sverige, Samhälle, Politik