Karlsson

Del 8 av 13 i serien Rörö

I vadlaget Trygg (1902-37) ingick John Karlsson medan flera andra med samma efternamn ingick i vadlaget Milly-Kasty.

Vadlaget Milly-Kasty bildades så sent som 1922 då man på många andra öar i stort sett redan lämnat snörpvadsfisket. Medlemmar var Martin, Emil och Knut Karlsson, Arvid, Gustav och Axel Bryngelsson, James och August Olofsson, Rickard Olsson, John Lundgren, Alban Berntsson, Olof Olausson, Olof Andersson och Gottfrid Hansson.

En av båtarna var GG 899 Kasty på 28 ton med Knut Karlsson, Olof Karlsson, Amandus Lundgren och Sigfrid Lundgren som ägare. Från 1929 ingick den båten istället i vadlaget Kasty-Ebba om vilket jag skrivit i mitt inlägg om Lundgrenarna.

GG 573 Milly på 30 ton var den andra båten. Ägare var Hjalmar Lundgren, James Olofsson, Arvid Bryngelsson och Gustav Bryngelsson. Från 1929 då båten istället ingick i vadlaget Milly-Märta var Alfred Bryngelsson sannolikt ensam ägare.

I vadlaget Milly-Märta ingick Martin Karlsson, Arvid, Axel, Gustav och Georg Bryngelsson, Gottfrid, Herbert och Olof Hansson, Olof Olausson, August Olofsson, Olof Andersson, Alban Berntsson och Arne Johansson. Detta vadlag upphörde 1938.

Den andra båten i det ny vadlaget var GG 604 Märta på 30 ton. Den köptes av Gottfrid Hansson, Herbert Hansson och Axel Bryngelsson. Sannolikt såldes denna båt 1938 när vadlaget upplöstes.

Milton och Milly

Senare har förmodligen GG 573 Milly partrålat ihop med GG 854 Milton då de två båtarna förekommer på fotografier tillsammans. Alban Berntsson som var medlem i vadlagen Milly-Kasty var senare också delägare i GG 841 Polen som från 1938 ingick i vadlaget Polen-Ester. Han finns inte upptagen bland medlemmarna i det vadlaget så antagligen har man i hembygdsföreningens bok missat honom. Även Arvid Bryngelsson övergick till vadlaget Polen-Ester vid Milly-Märtas upplösning. Övriga medlemmar i Polen-Ester var Birger och Alfred Karlsson, Justus Malmgren, Rudolf Torgersson, Robert och Ivar Sjökvist, Martin Rossvik, Johan Johansson, Anders Olsson, Oskar Olofsson och Olof F. Hansson.

GG 841 Polen hade innan 1938 fiskat för vadlaget Themis-Nordpol, men från 1938 fiskade man i vadlaget Polen-Ester tillsammans med GG 887 Ester. GG 841 Polen var på 34 ton och ägd av Alfred Karlsson, Ivar Sjökvist, Rudolf Torgersson och Alban Berntsson medan GG 887 Ester var på 44 ton och ägd av Martin (Johansson) Rossvik, Johan Johansson och Oskar L. Olofsson. Senare blev även Leif Rossvik delägare. Ester såldes 1955 efter att snörpvadsfisket upphört medan Polen såldes redan året innan. De två båtarna var tillsammans med GG 515 Althea och GG 192 Roiny de sista Röröbåtarna som fiskade med snörpvad.

Birger Karlsson som fiskade både med Nordpol och Polen har berättat om vadfisket i hembygdsföreningens bok om Rörö (på Rörödialekt):

Sin kom ja mä på ”Nordpol” som min bror Alfred hade del i. Först va ja mä som ”dankepôjk” mä  en trelle-fyra macklegarn. Den mackel som vi feck i di garna räknades för seg, å när den sôldes feck ja di penga. Ett år tjäna ja lige möt i minna garn som en aan båd feck på hel lödd, 45 kroner. Men då hade de vart dålit feske för den båden, å dom slutta tiliare än vi. Om en kunne tjäna 100 kroner på macklegarnsfesket på den tia, så va de bra. Fesket pågeck ifrå början på maj å fram te messommer.

Dä va inte bare pôjka som va mä ude mä några stöcken garn inna dom börja feska på allvar. Också änker kunne ha dankegarn mä, uda å vara mä själva. Dä va vanligen mä den båd där mannen arbeat. Även äldre feskare hade dankegarn å feck på så sätt ett extra teskôtt te den magra pensionen.

Vafeske

Inna di rektit hade kommet igång mä vafesket udaskärs hade våra en öppen vabåd söm di däcka å sätte maskin i. Di böggde på den så den ble rätt så höw. Den kallades för ”Norrköping”. Om den va krestnad te de namnet ved ja inte. De va la ett smekmamn. Det fanns ett skolfarty som hette ”Norrköping”. Trolitvis likna den de fartyt. ”Norrköping” användes endast som bostad, logement. Den kallades ôftast ”Mentet”. Den hade som en salong. Vi tôckte de va så fint att vi kunne sedda där allihob. Där va plass för en tôll-trettan kôjer. Men de hände att e tännestecka inte brann. Om lucka hade lagts på så hade säkert syret tätt slutt alldeles.

Vi lasta alltså silla lös. De va bare två man på följebåden. När di kom te kaj (fiskehamnen i Göteborg) var de lämpare som tog emod. Två man på däck, två man i rommet å två man på kaja. Di som va på följarn behövde inte arbea mä silla då. Di hade jobbit ändå. Di måste ju vara oppe bägge när di körde. De va bra om di kunne få en kopp kaffi iblann. Båden lasta 300 hektoliter (nu 600 lådor). När vi va så pass långt ude som ve Hirtshals, behövdes större båd.

År 1919 köptes ”Polen”. Han va 49 fod å förste maskin på 25 hästkrafter. Sinna bytte vi te e sextifemma Skandia. Den båden hade ja del i. De va när ja hade exerat.

[…]

Dåli vörna

Jag var mä en båd som hette Äran. Vi hade kastat udaför Vinga å va på hemväj. Maskin krangla ôfta, å inte va den så stark heller. De blåste bra, å så kom snyra, tjock som en säck. Vi va så nära så vi så Osskär, men vi våga inte hôlla på, för de ble för tjockt. Vi kunne knappt andöva. De va sydosteli vinn å vi drev nolåver. Iblan va de nätt å jämt de geck klart. Iblan ble de e kran djybare mälla bôa. Martin å Malis Olle di skefta om å loda. De va rektit usselt. Iblan roba di: ”Nu har vi en å en halv famn! Nu har vi två famn!”

Vi drev neremod Pölsa å därikreng. Hade vi gått på grunn då så hade de vart grava. Men så i dawninga feck vi se lan. Då va vi söväst på Mastrann, ve Ushôlmen.

Vi hade e lida mast å te den e fack. Di la allti den stora masta på vabåden på vintern. Den facka feck vi räckt å då va de så de geck klart å vi kom in te Mastrann. De va livsfarlit å gå ud mä så dåli maskin.

Ett löckat kast

De va de könstigaste dra vi gjorde nôôn gang. De va förresten förste gangen ja va i jôôl som ”kännare”. Vi hade gjort ett kast å fått etthundrafemti lödder. Så på ättermeddan va vi ve Anhôlt å feska. Men den danske kronoman lå där så vi feck gå längre ifrå.

Å så feck vi kast, å när vi hade snörpt opp så va vaa full å sill. Den rektit lå å flöd fôr om stammen. Vi feck en femhundra lôdder i de kastet, båden full, å på däcket mä. Å sill i Rymo mä (följebåten), så vi måtte gå hem.

De va bra å få så môt ve Anhôlt på hösten. De va ju nôt ovanlit. Lilly på Knippla kasta strax breve, å hu feck inte e sill.

De har gått bra manga ganger, men en glömmer. Men detta howwar ja särskilt.

Istället för GG 841 Polen köpte ägarna en ny båt, GG 841 Nordpol på 49 ton. Den köptes inte förrän 1957. Ägare nu var Birger Karlsson, Justus Malmgren, Robert Sjökvist och Torsten Malmgren. Båten såldes redan 1959 igen. Därefter tycks ingen av dem ha varit ägare av någon fiskebåt.  De i inlägget nämnda Olof Karlsson, Birger Karlsson, Martin Karlsson och Alfred Karlsson var bröder.

Om Rolf Karlsson och Ingmar Karlsson är/var släkt med ovanstående Karlssons vet jag inte. Men Rolf Karlsson, Ingmar Karlsson och Gösta Lundgren köpte GG 760 Ran på 59 ton år 1957. 1961 såldes den och ersattes av en ny båt med samma tre ägare, samma namn och nummer men större, 84 ton. 1970 byttes denna båt mot en tredje, ännu större på 97 ton och 1977 byttes denna i sin tur mot GG 791 Biscaya, en båt på 147 ton. I Biscaya var även Sune Lundgren delägare. Vad jag förstår är detta samma båt som idag heter GG 892 Rigel av Fotö och är ombyggd år 1989 så att den numera är på 222 ton.

Rolf Karlsson och hans fru Inger Karlsson  hörde till de som min mamma umgicks mycket med när jag var barn. Jag har också flera gånger senare, även som vuxen varit på besök i deras hem, även om det var mycket länge sen sist. När jag hjälpte mamma titta på en ny lägenhet på Rörö denna vinter så mötte jag också Inger Karlsson på färjan.

Flera medlemmar i vadlagen Milly-Kasty och Milly-Märta tillhörde familjen Bryngelsson. Se separat inlägg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Svanen – LarssonBryngelsson >>
About these ads