Ringborg

Del 6 av 6 i serien Norrköping - textilstaden

I slutet på 1700-talet flyttade Jöns Ringborg (1768-1842) till Norrköping från Ringarum. Han började som kontorsbiträde hos klädesfabrikören Fredrik Jancke men startade redan under tiden han var anställd ett eget handelsföretag.1809 fick han burskap som egen handlare och kunde nu helt öppet sin handelsverksamhet som dock i verkligheten pågått länge, sen 1802 i kompanjonskap med Nils Anders Lundberg i firma Lundberg & Ringborg.  Den gemsnamm friman upplöstes 1809 och Ringborg startade en egen handelsfirma. Jöns Ringborg var gift med Sara Ulrika Palm (1780-1842).

Senare köpte Jöns Ringborg mark och fastigheter i kvarteret Vattenkonsten, vid dåvarande Södra Strömsgatan, dagens Fleminggatan. Verksamheten växte med rederi, minutbod och brännvinsbränneri, samtidigt som handelskontakter knöts med utlandet.

1802 startade Lundberg & Ringborg  rederiverksamhet för att själva kunna transpoertar de varor de importerade. I huvudsak handlade det om importvaror som transporterades på fartyg som de ofta bara var delägare i. Innan uipplösningen av Lundberg & Ringborg år 1809 såldes andelarna i de olika fartygen. 1821 kompletterade Ringborg handels- och rederiverksamheten med ett brännvinsbränneri. Bränneriet nedlades vid mitten av 1830-talet. Handelsverksamheten omfattade vid detta lag även detaljhandel (minuthandel) och inte bara grosshandel. Ringborg blev också ombud för Finspongs Bruk och för friman Tottie & Arfwedson i Stockholm.

1824 blev Ringborg delägare i sitt första ångfartyg. och åren efter i flera ångfartyg. Samtidigt ägde han också flera segelfartyg. Jöns Ringborg var med och bildade Förenade ångfartygsbolaget i Norrköping på 1830-talet. Företaget ägde bland annat ångbåtarna, Norrköping, Cometen, Raketen och senare Blixten, vilka gick på linje mellan Norrköping och Stockholm.

1821-1842 satt Jöns Ringborg i styrelsen för Norrköpings stads sparbank. Han var dock mot biladandet av Östgöta Enskilda Bank.  1837 drog saig Jöns Ringborg tillbaks från frimans dierkta skötsel.

Sönerna Carl Wilhelm Ringborg (1805-1881). Ludvig Ringborg (1811-88) tog över efter Jöns Ringborg., Den senare var delägare sen 1837 och den förstnämnde blev delägare vid faderns död. Rederiverksamheten utökades ordentligt under Ludvig Ringborgs ledning. Ett nytt ångbåtsbolag bildades, där lastångarna Bråviken och Lennart Torstenson ingick. Båtarna var byggda vid Motala varv i Norrköping. Expansionen finansieraded delvis med lån från bankiren och stadmäklaren Johan Holm i Stockholm. Ringborgs frima drogs dock inte med i dennes konkurs på 1850-talet.

Ludvig Ringborg var gift med Catarina Elizabeth Swartz.och var på annat sätt släkt med familjen Eberstein. Ringborgs ägde nu även egendomarna Klinga och Herstaberg (köpt 1835), samt Stora och Lilla Brevik. När Jöns Ringborg dog övertogs Herstaberg av John Swartz (-1853), far till Catarina Elisabeth Swartz. När John Swartz dog hamnade Herstaberg hos Ludvig Ringborg och hans fru.

Edward Ringborg (1857-1929) och Gustaf Ringborg tog över handelsfirman från sin far Ludvig Ringborg. Gustaf Ringborg hade innan dess vari disponent för sockerbuket i Norrköping såväl som för Holmens bruk åren 1872-1886. Firman  J. Ringborg övertog den verksamhet som de två bröderna tidigare bedriviti i företaget  G. & E. Ringborg varvid sistnämnda firma upphörde. Nu genomgick handelsrörelsen en omläggning, från främst handel med livsmedel, till handel och import av industrimaterial. Bland annat importerades och såldes glaubersalt, kol och koks. Även export av fältspat ägande sig firman åt.

Edward Ringborg drev, förutom familjeföretaget, även Standard hotell och Marmorbruket i Kolmården. Samtidigt hade han kommunala förtroendeposter. Standard hotell lät han göra efter kontinentala mönster, med inredning från utlandet, medan marmorn togs från det egna bruket i Kolmården. Gustav Ringborg lämnade firman år 1892 för att ägna sig åt Herstabergs egendom, som han övertagit från modern, och dess jordbruk.

1887 påbörjade firman G & E Ringborg ett samarbete med firman William Thorburns Söner i Uddevalla. Det gällde till en början linjetrafik med gods mellan Norrköping och de brittiska hamnarna London och Hull. Även denna verksamhet togs år 1888 över av firman J. Ringborg. Snart utvidgades linjen till att även innefatta Stockholm. 1897 sålde dock linjeverksamheten till konkurrenterna Stockholms Ångfartygs Rederi AB och Thos. WIlson, Sons & Co Ltd i Hull. Samtidigt utökade speditions- och skeppsmäklerirörelsen och Ringborgs blev representant för en lång rad utländska rederier.

Karl Ringborg (-1938), son till Johannes Ringborg som var bror med Edward Ringborg och Gustaf Ringborg, började i firman som prokurist år 1897. Han var gift med Karin Eberstein.

År 1908 ombildades firman till aktiebolag med namnet J. Ringborg AB. Delägare och ledamöter i styrelsen var Karl Ringborg och Edward Ringborg. 1912 lämnade Edward Ringborg företaget (såväl uppdragen som ägandet), för att främst syssla med kulturhistorisk forskning och författarskap. Karl Ringborg blev då VD och huvudägare i företaget.  Hans far Johannes Ringborg (1841-1916) inträdde då i forman som styrelseledamot. Han hade 1871-88 varit disponent Vid Norrköpingständsticksfabrik och innahde en rad förtroendeposter i staden.

Efter första värlskriget blev firman handelsverksamhet, speciellt med kemikalier allt större, men kol var sannolikt den största varan volymmässigt. Stenkol stod för cirka 70% av importen via Norrköpings hamn på 1930-talet. J. Ringborg AB stod för 20-30% av kolimporten. Kolimportverksamheten såldes dock i slutet av 1930-talet och istället satsades det mer på rederiverksamhet. Även skeppsmäkleri-  och speditionsverksamheten utökades.

Vid Karl Ringborgs död 1938 blev sonen Lars Ringborg (1903-1981) chef för företaget och hade arbetat i familjebolaget sen 1928. Han var från 1938 även VD i Rederi AB Drabant som ett av familjen nybildat rederi hette. Utöver detta hade han också en rad förtroendeuppdrag för staden. 1968 blev Gösta Ringborg (1919-?), son till Lars Ringborg,  VD i familjeföretaget som dock bytt namn två år tidigare till Förvaltnings AB Drabant. Dotterbolaget som tidigare hette Drabant fick istället namnet J. Ringborg AB. 1972 fusionerade företaget med flera andra:

Genom fusion 1972 uppgick J Ringborg AB jämte AB August V Svensson (ett annat gammalt norrköpingsföretag i sjöfarts- och speditionsbranschen) m fl i ett nybildat holdingbolag AB Sverila, med familjen Ringborg som hälftenägare. Sistnämnda bolag köpte året därpå också Förvaltnings AB Drabant.

AB Sverila såldes 1988 till AB Ship Invest. Därvid undantogs fastigheterna, som överfördes till nybildade AB Mirator, även detta med familjen Ringborg (jämte Lager) som hälftenägare.

År 1990 övertogs slutligen också AB Mirator – den sista resten av det nästan 200-åriga ringborgska familjeföretaget – av AB Ship Invest.

När ”Ringborgs” försvann ur företagsnamnet år 2000 ägdes bolaget av SJ. Det kom, tillsammans med två andra SJ-ägda bolag, att ingå i nybildade SJ Green Cargo.

Med start 1932 tycks en gren av familjen Ringborg (Johannes Ringborg hade 13 barn) ha drivit en bilförsäljningsfirma, L.E. Ringborg. Man var återförsäljare för Volvo mellan 1932 och 1958 då Rejmes köpte företaget och tog över Volvoagenturen. 1951 startade denna firma också en karosserifabrik.

Andra källor: Efraim Lundmark, Handelshus med rederi under 150 år, 1949

Läs också (bl.a. om Shipinvest): Broströms – sinnebilden för redarsocietetenFifflarna – bröderna Johansson på TjörnBroström flyttar till Köpenhamn

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Swartling – yllefabrikanter
About these ads