Första maj är vår dag

Att vara engagerad socialist på 2010-talet innebär att uppleva fler förluster än vinster, fler besvikelser än triumfer. Vi för vår kamp mot mäktiga krafter och ofta måste vi lägga våra resurser på att analysera, avslöja och kämpa emot dessa istället för att få lov att drömma och känna längtan till en rödare värld. Allt för ofta står vi, likt Walter Benjamins Historiens ängel, med ryggen mot framtiden; blickandes ut över historiens landskap med dess spår av folkets strävan och oändliga uppoffring. Allt för sällan får vi uppleva vår egen kraft och rörelse.

Ändå har vi en dag som är vår, där vi som kämpar står i centrum och får uppleva att vi är många och att en annan värld trots allt är möjlig. Då samlas tusen och åter tusen drömmande själar för att tillsammans formulera våra paroller – från den anspråkslösa förhoppningen om en annan, lite rödare regering, till djärva krav på en värld utan utsugning och klassförtryck.  Första maj är vår dag.

Men det är en utmanad dag. Nazister har på senare år börjat mobilisera för att ta Första maj ifrån arbetarna. Som så ofta i denna rättsstat ”där målet försvann” har polismyndigheten i Jönköping lovat nazisterna i Svenskarnas Parti fri lejd under årets första majdag och uppmanar istället allmänheten – och därigenom oss socialister – att hålla sig ifrån gatorna. Därmed får vi varken fira vår egen högtidsdag ostört eller utöva vår rätt och plikt att ge uttryck för vår avsky för den största fienden till alla demokratiska drömmar.

Det är en skam att polisen så grovt börjat missuppfatta sitt eget uppdrag, men Första maj är vår dag och den har vi inte fått utan kamp. Därför måste vi också vara beredda på att försvara den när dess ställning hotas. I år är antifascism en självklar paroll på Första maj, men antifascism är som bekant självförsvar. Det är av största vikt att vi håller blicken i fjärran åtminstone en dag om året. Första maj är alltjämt vår dag, vigd för våra drömmar och vårt hopp. Leve antifascismen, men framför allt leve socialismen, leve friheten!

Veckotidningen Internationalens ledare nr 17 2014.

I Göteborg blev första maj en stor succé. Mer folk än på många år. En riktig folkfest. Så var det på många andra håll också. I Jönköping blev nazisternas manifestation ett riktigt fiasko. Men i Lund fick skånepolisen ett märkligt spel.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

About these ads