Till försvar för minerallagen

Minerallagen är i grunden en alldeles utmärkt lag. Den inskränker nämligen äganderätten. Äganderätten till marken. Detta verkar få inom vänstern förstå. Så också Marcus Priftis. Det är en lag som vi måste försvara, en bra lag. Den gör malm och mineral till gemensam egendom att förvaltas av staten. Mycket bra förstås. Att sen staten lämnar ut denna gemensamma egendom alldeles för billigt till privata bolag är ett annat problem som är lätt att åtgärd och där Vänsterpartiet har bra förslag. Malm och mineral är inte heller lokalsamhällets, utan allas gemensamma egendom och därför ska inte lokalsamhällen kompenseras för mer än de skador som åstadkoms på andra näringar och för de kostnader som exploateringen för med sig.

Det finns massor med miljöproblem och annat med gruvor. Tillstånd ges i skyddade områden, föroreningar sprids, gruvbolagen utkrävs inget ansvar osv. Även här har Vänsterpartiet bra förslag. Samtidigt är det nödvändigt med gruvor i Sverige. Det är efter skogen Sveriges enda export som ger ett nettoöverskott rent handelsmässigt och alltså av mycket stor ekonomisk vikt för Sverige och alla som bor här. Kalken som ska brytas i Ojnareskogen behövs för exporten av järnmalm och tillverkningen av stål. Det är en kvalitet som inte kan hittas var som helst. Kalk är dessutom mycket dyrt att transportera långt och ska kalk tas från andra länder är det fullt möjligt att ståltillverkning och järnmalmsbrytning i Sverige hotas. Då handlar det om många tusen jobb, inte om det tiotals jobb som diskuteras i samband med Ojnare. Samtidigt kan det mycket väl finnas samma kvalitet på kalk nån annan stans på Gotland, i nåt område som kanske inte är lika känsligt som Ojnareskogen.

Överhuvudtaget måste Vänstern diskutera ägande. Inte bara ägandet av malm och mineral. För. Äganderätt är ett föråldrat koncept som måste förändras.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads