Är tårtning verkligen ett problem?

Göran Hägglund tårtades häromdagen, Jimmie Åkesson tidigare i år. Jag har inga större sympatier för något av de partier de företräder eller för de åsikter de oftast framför. Göran Hägglund verkar vara en trevlig prick, Jimmie Åkesson kanske inte lika trevlig. Det har dock inte med saken att göra. Inget av det.

Att få en tårta i ansiktet är förstås ingen katastrof, inget större problem som fysisk företeelse. Jag har tidigare inte sett tårtning som ett problem på grund av det. Utan som något ganska oskyldigt. Men med tiden har jag fått en annan uppfattning. Problemet ligger dock inte i själva tårtningen.

Problemet ligger i förhållandet politiker-allmänhet. Vill vi ha en närhet mellan politiker och vanligt folk så kan tårtningar i längden ställa till problem. Det finns redan idag stora klyftor mellan politiker och väljare. Det vore olyckligt om de skulle öka mer. Något som kan bli resultatet av att tårtningar förekommit. Ingen vet nämligen om en presumtiv tårtare verkligen har en tårta eller en kniv i fickan. Därför kommer säkerheten vid politiska möten att ökas som en följd av tårtningar:

Nej, det är inte kul med tårtning av politiker, hur oense vi än är med dem. Det leder bara till ett ännu större avstånd mellan politiker och folkvalda, med ännu fler poliser, avlyssningar och kravallstaket. Detta är inte politik eller en politisk handling. Vänd dem ryggen om du inte gillar dem, bua åt deras skändliga utspel, precis som i brittiska parlamentet. Men kasta varken tårta, sten eller ägg.

Ökade klyftor innebär demokratiska problem. Isolerade politiker fattar dåliga beslut som inte har stöd i folkdjupen. Sådan beslut ökar klyftorna än mer. Det riskera bli en dålig spiral. Tårtningar kan i det lilla bidra till en sådan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

About these ads