EU-rätten utmanar den svenska välfärdsmodellen

Den svenska välfärdsmodellen och idén om att solidariteten är begränsad till de egna medborgarna utmanas av den gränsöverskridande EU-rätten, det visar en avhandling i juridik från Stockholms universitet.

– Svenska politiker har stuckit huvudet i sanden genom att inte anpassa nationell lagstiftning till den dynamiska EU-rättens utveckling, säger Jaan Paju som är doktorand i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.

Under 50 år har EU:s lagstiftare överlåtit ansvaret att samordna de nationella välfärdssystemen på EU-domstolen, vilket har drivit socialförsäkringssystemen i en långt mer överstatlig riktning än många medlemsländer avsett.

Samordningen av medlemsländernas socialförsäkringssystem regleras i förordning 883/2004. Vid en genomgång av 550 rättsfall som har prövats i EU-domstolen konstaterar Jaan Paju att EU-domstolen måste fatta beslut i frågor som saknar svar i förordningen. I brist på vägledning i förordningen är domstolen hänvisad till unionens grundläggande principer vilket ofta får till följd att medlemsländernas självständiga socialförsäkringssystem åsidosätts eftersom att de anses begränsa den fria personrörligheten.

EU-domstolens expansiva rättspraxis har utökat både förordningens sakområde och personkrets. En bidragande orsak till det är tillkomsten av unionsmedborgarskapet 1993 och dess kodifiering i rörlighetsdirektivet. Det medför att icke-ekonomiskt aktiva EU-medborgare, som varken är anställda eller egna företagare, och vistas i ett annat medlemsland kan komma i åtnjutande av bosättningsgrundade socialförsäkringsförmåner.

För den nordiska välfärdsmodellen utgör detta en särskild utmaning eftersom att många socialförsäkringar är bosättningsbaserade och skattefinansierade. Det innebär alltså att EU-migranter, som inte bidrar med skatter till den gemensamma välfärden, kan bo till sig förmåner. Förmånsnivån är dessutom internationellt sett hög.

– EU-rätten utmanar gamla sanningar som vem som förtjänar vår solidaritet. I ett kort perspektiv kan det te sig rationellt för en medlemsstat att sluta sig inåt med en hållbar välfärd. Men i det längre perspektivet måste systemen paradoxalt nog öppnas upp för att behålla nivån på välfärden eftersom att den egna arbetskraften inte kommer att räcka till, säger Jaan Paju, doktorand i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.

Mot bakgrund av det demografiska hotet efterlyser Jaan Paju i Svenska Dagbladet därför ett större engagemang bland svenska politiker:

”Sverige bör därför inte bara se över den svenska välfärdsmodellen utan också ta initiativ till ny lagstiftning på EU-nivå vad avser välfärdsfrågorna och inte fortsatt överlåta ansvaret på EU-domstolen: rättspraxis kan inte fortsatt utgöra basen för en framtida hållbar välfärd inom EU.”

Svensson/Stockholms Universitet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads