Alla brottsdömda riskerar att återfalla i brott

I själva verket återfaller de flesta människor som dömts till fängelser i brott efter att de frigetts. Det verkar Alice Teodorescu i GP ha förbisett. Systemet som det fungerar idag är uselt och innebär i de flesta fall inte att de som dömts för brott kommer tillbaks och lever ett helt vanligt Svensson-liv. Det finns många orsaker till det, missbruk, samma gamla vänner, enorma skulder som de dömts till i skadestånd osv. När det gäller ungdomar så visar forskning istället att om två unga begår exakt samma brott men bara den en blir dömd så kommer den som inte blir dömd sannolikt sluta med brottslighet medan den som döms kommer att fortsätta. Fängelse är ingen väg bort från brott, utan snarare en väg in i brott. En skola för fortsatt brottslighet. Vi borde alltså inte döma folk till fängelse om vi vill att de ska sluta begå brott.

Men det finns andra anledningar till att vi dömer folk som begått brott till fängelse. Dels är det ett straff för att de brutit mot de regler vi ställt upp för samhället. I det fallet så döms brottslingarna till ett visst straff i enlighet med lagen. När straffet är avklarat så friges de. Det handlar med om moral än om samhällsekonomi eller återanpassning till samhället. Detta dominerar de flesta människors inställning kring brott och straff. Självklart är det så att alla som suttit av sitt straff måste friges i ett sådant system. Och de flesta som suttit av sitt straff riskerar att återfalla i brott.

Den så kallade Hagamannen som nu ska friges är en person som uppenbarligen är sjuk. Han borde dömts till vård, inte till fängelse. Vid tvångsvård kommer en person inte ut förrän den anses frisk. Tyvärr har det skett en förskjutning i kölvattnet av alla rop på ”hårdare straff” så att allt fler personer som behöver vård döms till fängelse.

Vill vi ha ett system där färre personer återfaller i brott så är det inte till fängelse vi ska döma dem. Det behövs nåt annat men ingen har kommit på ett bra system än och jag har inte heller nåt bra förslag så fängelse och tvångsvård får duga i detta nu även om det finns mycket stora problem med framförallt fängelse.

Alice Teoderescu nämner det faktum att Hagamannen inte begått brott medan han suttit i fängelse och det är sant. Samtidigt begår en mycket stor del av dömda även brott när de sitter i fängelse och att ha långa fängelsestraff bara för att hålla folk bort från gatan har ingen som helst effekt på brottsligheten i ett samhälle. Fängelsestraff och långa straff har alltså i princip ingen effekt på brottsligheten och behövs knappast för den skull. Det är helt andra saker som styr hur mycket brottslighet som finns i ett samhälle som fattigdom, trygghet/otrygghet, samhörighet, tillhörighet, tillit till andra människor och institutioner, arbetslöshet/sysselsättning osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Voltaire47

    Naturligtvis har livstids fängelse för återfallsförbrytare ( andra gången gillt) effekt på brottsligheten eftersom nästan alla allvarliga brott begås av återfallsförbrytare. Jag skulle gissa att mer än 90% procent av alla rån och inbrott skulle försvinna. Då har jag inte räknat med avskräckningseffekten med sådana drakoniska lagar – den finns naturligtvis där också. Att de sedan begår nya brott när de är inspärrade är inget som drabbar allmänheten. Det är ingen lösning jag skulle stå bakom men du har förlorat debatten mot de som förordar hårdare tag om du förnekar elementär matematik. Med förvaring så återfaller 85% av inlåsta ungdomar i brott inom ett år. Utan inlåsning så återfaller 85% inom samma kategori och bakgrund. Skillnaden är väl kanske att de inlåsta blivit än mer socialt inskolade in i den livslånga kriminaliteten (Dvs 15% har inte återfallit eller helt enkelt inte åkt fast.), De 3000 kr om dagen de kostar att låsa in dem är alltså än mer bortkastade. Jag har lösningar men de är inte politiskt gångbara så jag avstår från att vara besserwisser. Kent Kjellgren

    • Det finns en effekt men den effekten är ytterst marginell vad det gäller brottsligheten som helhet. Och det är mycket dyrt. Det finns hur mycket forskning som helst som visar det. Däremot är det uppenbart så att den som sitter bakom lås och bom inte kan begå många brott så i det enskilda fallet finns självklart en effekt.

      Och nej, majoriteten av brott begås troligen inte av återfallsförbrytare utan majoriteten av brott begås av folk som bara begår enstaka brott och sen aldrig mer begår brott och aldrig åker fast.

      Däremot begås majoriteten av de brott för vilka någon döms (vilket är nå helt annat) av återfallsförbrytare. Det är bara en minoritet av brotten som anmäls och av de som anmäls så utreds bara en liten del och av de som utreds åker döms någon bara för en begränsad del av brotten och av den lilla delen begås de flesta brott av återfallsförbrytare.

      Cirka 90% av alla ungdomar begår brott och ungefär lika stor andel av befolkningen har alltså begått brott någon gång i sitt liv. Effekten på brottsligheten av att spärra in en eller ett par personer på lång tid är försumbar och inte värd samhällets kostnad för att göra så.

      Sen är ju det här med vem som begår brott beroende på vilket brott det handlar om. Grova våldsbrott begås av en mindre grupp människor än många andra brott medan trafikbrott och sexbrott främst begås av medel-svensson. Inbrott begås av en liten begränsad del brottslingar medan narkotikabrott begås av många fler även om de flesta aldrig åker fast.

      Jag vet två person, några år yngre än mig som växte upp där jag växte upp. De begick i sina ungdomsår exakt samma typ av brott, en av dem åkte fast och en gjorde det inte. Den senare skolades in i grov brottslighet vilket inte hade hänt om han inte låsts in. Had han aldrig dömts är det sannolikt att han slutat med brott som den andre personen.

      • Voltaire47

        Vi är helt överens om att det är farligt att åka fast för småbrott i ungdomen eftersom du får en eländig självbild och föses ihop med människor som har ruttna värderingar som du skolas in i. Vi påverkas ju av dem vi umgås med – framför allt och kanske nästan uteslutande gäller det åren mellan 15 och 25. Men den stora majoriteten av grova våldsbrott,inbrott och rån begås faktiskt av ett litet antal återfallsförbrytare. Och det är dem jag tänker på.

        • Du har rätt när det gäller grova brott så länge vi inte pratar om våldsbrott. De flesta våldsbrott begås inte av en liten grupp av brottslingar. Undantaget är rån. Däremot begås de flesta grova tillgreppsbrott, dvs inbrott, stölder etc av en mindre grupp återfallsförbrytare. Men deras påverkan på brottsligheten totalt är ändå ganska liten. Därför är effekten av att ha dem inlåst en längre tid liten. Den förminskas av att andra brottslingar tar över deras nischer när de är inlåsta. Det finns alltså en liten effekt av att låsa in dessa personer, men det kostar enorma pengar att den vägen lösa problem med en viss brottslighet. Jag tror inget samhälle mår bra av att ens försöka (som USA kan sägas göra).

          Det brott som döms hårdast, mord, är intressant på ett annat sätt. De flesta mördare återfaller nämligen inte i brott. De är oftast inte livsstilskriminella. Framförallt begår de inte mord igen. Att döma mördare till långa straff är enbart moraliskt och symboliskt.