Det våras för girigheten

”De som inte kan ta hand om sig själva av olika skäl ska vi självklart ändå hjälpa”, skriver överläkare David Eberhard på Göteborgs-Postens högerborgerliga ledarsida. Men det handlar inte om rättvisa utan om välvilja, menar han:

”Välvilja är att frivilligt ge till dem som inte kan förtjäna något, men inte till alla de som själva skulle kunna styra sina liv”.

Läs detta igen: Frivilligt ge de till dem som inte klarar sig själva. Alltså inga tvingande krav på att en bidrar till behövande medmänniskor via skatten. Snarare gammalt tröttsamt skattegnäll. Där stack den trista giriga bockfoten fram.

Vad är detta om inte den gamla borgerliga överklassvälgörenhetens återkomst. Det handlar inte om rättvisa att ge till svagare medborgare, det handlar om en frivillig välvilja från de mer välbärgade. Rena rama 1800-talet.

David Eberhard är helt fixerad vid dem som lurar till sig stöd från samhället fast de inte behöver det. Det är vi och de flesta vanliga människor överens om – snyltare på samhällskontraktet ska klämmas åt.

”Kräv din rätt, gör din plikt”, som socialdemokraterna sa en gång. Och en socialistisk slogan är ”Från var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov”.

Konkret uttryckt: För att få del av samhällets stöd ska en person först göra rätt för sig, arbeta för sin försörjning om det går, betala skatt, följa lagen och varken snylta på samhället eller på andra människor. Detta enligt det gamla arbetarklassidealet ”den skötsamme arbetaren”.

Det är alltså inte rättvist att leva på andra när det går att klara sig själv. Då gäller den gamla kristet-socialistiska sloganen ”Den som inte arbetar ska heller inte äta”.  Bidragsfuskare förtjänar bara förakt. Nog om detta som vi är överens om.

Doktor Eberhard tar dock också upp begreppet rättvisa mellan oss som arbetar i relation till vad vi tjänar. Han ifrågasätter själva ordert rättvisa som han kallar ”märkligt”.  Och trots att ojämlikheten ökat i Sverige sedan 1980 påstår han vidare att Sverige ”i över sjuttio år präglats av millimeterrättviseideologi”. Ett i sanning i diskussionen dagsaktuellt och häpnadsväckande praktexempel på så kallade ”alternativa fakta” och ”faktaresistens”.

Han menar i sin gästkrönika att ”rättvisa inte alls handlar om att alla ska få lika mycket på tallriken.”… ”Det är naturligtvis inte rättvist att ta från de rika och ge till de fattiga. Det är djupt orättvist”… en orättvis omfördelning av pengar”.

Det fattas ett tankeled här. Hur fick de rika sina pengar? Tjänade de sina förmögenheter i ett socialt vakuum? Var de helt ensamma när de erhöll sina pengar – utan kontakt och samarbete med andra människor?

Ponera att alla jordens människor hade en egen liten ”miniplanet” i asteroidbältet bortom Mars. Allt man tjänade fick man av eget arbete på sin egen lilla asteroid. Då vore det fruktansvärt orättvist om de som var fattiga för att de hade arbetat lite skulle komma och begära mer av dem som hade arbetat mer och blivit rika.

Men nu bor ju vi människor på en gemensam planet, och arbetar tillsammans i företag och samhällen, där alla gör en nödvändig insats för den samlade produktionen. Då blir frågan hur vi ska fördela det välstånd vi som sociala varelser kollektivt har skapat.

Idag fördelas löner och ersättningar enligt marknadslogik, den som har ett mer efterfrågat arbete tjänar mer. Men, som ett exempel, såväl städerskan som kirurgen behövs på sjukhuset för att allt ska fungera. Liksom mitt jobb som patienttransportör.

Rättvisa handlar mer om morallogik. Varför ska vissa tjäna mer än andra om de alla tillsammans bidrar till, och är nödvändiga för, produktionen och samhällservicen de skapar tillsammans som företagsanställda och som svenska medborgare?

En hög lön är inget som existerar bara så där. Den bygger på beslut om hur var och en på ett företag ska belönas. Och eftersom privata företag är ekonomiska diktaturer ligger det i deras intresse att betala vissa efterfrågade människor mer än andra.

Men det är ett beslut baserat på borgerliga marknadsvärderingar – inget naturgivet. Man kan lika gärna med socialistiska värderingar plädera för att det är djupt orättvist att ta från de fattiga och ge till de rika, som företagarna gör visavi sina anställda arbetare (läs utsugning). Det är en annan åsikt i fördelningsfrågan.

Det går inte att logiskt sett i en diskussion utgå från att de rika har sina pengar utan att fråga hur de fick sina högre inkomster och förtjänster – och om det var rättvist. Eller orättvist, men skit samma för sådan är den kapitalistiska marknadslogiken, typ.

Det är som att börja en diskussion med ”Har du slutat slå din fru?”. Då har man redan krattat diskussionen till sin favör. Likadant när veganer säger att ”alla individer ska behandlas lika”, och då som låtsat självklar och given utgångspunkt för diskussionen menar att mänskliga och djuriska individer är lika värda.

Det är ju en värdering som diskussionen börjar med. Likaså är värderingen att höga löner är en privatsak felaktig. Att de rika tjänar – och bör tjäna – mer är också något en diskussion får börja med. Inte ta som utgångspunkt för en ärligt menad debatt.

Det finns många krävande arbeten, från direktörens till arbetarens på industrins löpande band. Men även om det vore så att de rika jobbade mer än vanliga arbetare så handlar det ju också om vilka livsförutsättningar en har.

Här snubblar psykiatern och författaren David Eberhard på sina egna argument: ”Tråkigt nog finns det ingen rättvisa. Ingenting i naturen är rättvist. Vi föds med olika förutsättningar, vi råkar hamna i olika miljöer” (till exempel olika klasser, min kommentar). ”Att söka en slags kollektiv enhetlig rättvisa blir då en barnslig strategi…”

Men då är det ju inte bara så att de rika förtjänar sina pengar för att de är duktigare och arbetar hårdare. De föds ofta med silversked i munnen via sin familj. Eller så är de lyckliga nog att födas med en hög intelligens.

Då kan de få ett trevligare mer kreativt jobb, eftersom de är gynnade av naturen. Är det då inte maken till fräckhet attdessutom kräva mer betalt när en fötts med mer tillgångar i hjärnan än andra människor. Borde inte snarare av rättviseskäl de som tvingas slita i mindre kvalificerade och fysiskt och psykiskt slitsammare jobb få mer betalt?

Borde inte i själva verket de välbärgade snarare vara jävligt glada för att de fötts med sådana intellektuella förmågor att de själva kan välja och vraka bland de kreativa och välbetalda jobb de vill ha?

Och vad är det för ett snedvridet argument att rättvisa inte finns i naturen? Vad har det med saken att göra? Att säga att det som är i naturen r vara i kulturen/samhället kallas för ”det naturalistiska misstaget”.

Naturen bestämmer inte hur vi människor ska ordna upp vårt samhälle och våra mänskliga relationer – bland dem vilka principer som ska gälla fördelningen av våra samlade inkomster från vår gemensamma företags- och samhällsproduktion. Det gör vi människor själva ­– ett system vi kallar demokrati.

Slutligen undrar jag i vilket universum David Eberhard lever när han säger att vi bör ”lära människor att de själva kan styra sitt liv”. Har han missat att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där en minoritet styr företagen och den stora majoriteten lyder order?

Finge vi ekonomisk demokrati skulle det bli annorlunda. Då kunde vi alla styra våra vardagsliv på arbetsplatserna – frihetligt och jämlikt. Men i den kampen kan vi nog inte räkna med doktor Ebenhard. Han reser den elitistiska nygirighetens fana.

Hans Norebrink, vårdarbetare.

PS Vadå ”lära oss att själva styra våra liv”. Vi patientvaktmästare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg vill ha vita byxor för att markera vårt patientnära arbete (nu har vi grå). Inte ens den lilla detaljen kan vi som arbetare styra över. Kom ner på jorden doktorn!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

4 svar på “Det våras för girigheten”

  1. Om mänskligheten levde på sina individuella asteroider skulle Hans (och många andra) mycket snabbt börja kräva utjämning mellan rika och fattiga asteroidbor. Under stridsropet ”Vi lever i ett gemensamt solsystem” skulle asteroidbältets motsvarighet till Zimbabwe, Argentina, Grekland och Frankrike kräva omfördelning från mer framgångsrika asteroider.

      1. Hmmm … Anders, betyder det att du inte delar Hans åsikt om att vad asteroidentreprenören skapar är hens egendom?

        Bah! Östtyskland kunde förhindra folk från att rösta med fötterna. Det blir lite svårare när avstånden är astronomiska och en skatteutjämningsflotta skulle behöva några år i noll-G för att nå de osolidariska asteroiderna. Social Justice Warriors är varken kända för sin kompetens vad gäller att underhålla högteknologiska system eller ta risker

        Bah 2! Rättvisetänkandet är ett genetiskt arv från när vi levde i små jägar-samlarflockar. Intressant nog brukar förespråkarna av ”rättvisa” inte gilla de lika genetiska arven ”xenofobi” och ”rasism”. Vissa inpräglade egenskaper är mer värda än andra, helt klart.

        1. Vi är överens om problemen med utjämningskrav etc. Speciellt om vi bor på lite olika håll i rymden. Men det hindrar ju inte att det är rimligt att kräva det.

          Ja, allt det är genetiska arv. Solidaritet såväl som xenofobi. En del tycker jag vi ska bekämpa. Andra inte. Det är en fråga om åskådning och politisk åsikt. Vi är ju int helt överens om hur vi vill att världen ska se ut. Men det kan vi leva med. Jag är inte helt överens med Hans Norebrink i alla lägen heller.

          Annars var det verkligen länge sen du hördes av hör på min blogg må jag säga.

Kommentarer är stängda.