Bokrecension
Evolutionen på 30 sekunder
Battey & Fellowes
Tukan förlag
Evolutionen – grunden plus
Evolutionsvetenskaperna växer och förklarar allt mer om människan och hennes samhälle. Snart kommer kanske evolutionsbiologi, evolutionspsykologi och evolutionssociologi enbart heta biologi, psykologi och sociologi – eftersom den evolutionära aspekten kommer att vara oproblematiskt självskriven som en baskunskap i dessa ämnen.
Människan varierar förstås individuellt och kulturellt, men i botten finns ett grundläggande beteendemönster i alla slags personligheter och alla typer av samhällen (till exempel att vi av naturen är tänkande sociala varelser).
Och människans kollektiva och individuella ”grundbeteende” (hennes ”mänskliga natur”) är förstås ett självklart spännande och intressant ämne för ”vanligt folk” – och alltså för den till dem riktade populärvetenskapen.
Denna lilla välmatade 160-sidorsbok är vacker, färgglad, bildrik, glansig och pedagogisk. Men är den tänkt som en grundläggande bok i evolution för allmänheten så funkar den inte riktigt. Den är överkurs.
Det är för mycket information och kuriosa (extra plus), speciellt om olika forskares liv och öde, för att enkelt kunna smältas av en nybörjare i ämnet evolution. Däremot är den en alldeles utmärkt uppslagsbok och sammanfattning för oss specialintresserade.
För femhundraelfte gången tvingas boken att förklara att darwinismens ”survival of the fittest” inte betyder ”den starkes överlevnad utan ”den mest välanpassades överlevnad” i den rådande miljön hen ska verka i.
Och ibland kan exempelvis medelmåttiga och osjälviska individer vara de allra mest välanpassade till den rådande naturliga och sociala miljön. Och alltså bäst kunna överleva (skaffa mat och skydda sig) och fortplanta sig via genspridning = naturligt urval”.
Jag tycker att författarna mer borde ha renodlat vår starka mänskliga socialitet – vår mest lyckade egenskap som gjort oss till planetens härskare. Hjälpsamhet, samarbete, altruism och socialt leverne i allmänhet har varit ett framgångsrecept för mänskligheten.
Denna socialitet måste förklaras, inte tas för given – alltså att människan av medfött arv är en obestridligt samhällsbyggande djurart. Även human- och samhällsvetenskaperna utgår alltför ofta oreflekterat från att människan är en social varelse, utan att bevisa detta vetenskapligt. Många feminister och vänsteraktivister gör samma fel (mina reflektioner förstås).
”Evolutionen på 30 sekunder – De 50 viktigaste idéerna och händelserna, var och en förklarad på en halv minut” lovar nog lite mycket där. Varje uppslag tar längre tid än 30 sekunder. Men det är en intressant bok om en tar sig den tiden, och inser att denna bok är snäppet ovanför grundkunskaperna.
Intressant är författarnas förklaring att det naturliga urvalet kan ske på olika (eller kanske flera) selektionsnivåer: gener, celler, individer, grupper, arter – med betoning på gennivå. Men människan är också ett kollektiv av samarbetande celler, vilket gynnar vår överlevnad och fortlevnad. Börjar cellerna dela sig ”egoistiskt” kan vi dö av cancer.
En fascinerande tanke i boken är att ”det är möjligt att livets ingredienser föll ner från stjärnorna”. Att livets och vårt ursprung är en blandning av rymdstoft, vatten och solljus, Det öppnar ju för att allt liv i universum är besläktat. Vilket gör rymdkolonisation lättare att genomföra (min tanke).
Vad gäller gruppselektion och gruppaltruism (en tanke redan Darwin själv var inne på i sina böcker), och att vi gärna gynnar familjen, släkten, grannarna, bekantskapskretsen, vännerna, arbetskamraterna, ”och landsmän bättre än utlänningar” så noterar boken att det är en slags ”genetisk själviskhet”.
Detta eftersom den egna gruppens såväl överlevnad (och genspridning till kommande generationer) gynnar en själv som del i denna grupp. Men på den individuella ”psykologiska nivån” där ”jag själv” befinner mig är gynnandet av det som upplevs som ”den egna gruppen” osjälviskt. Citat ur boken:
”I praktiken verkar det dock omöjligt att bete sig på detta beräknande sätt”…”Altruism är vida spridd bland människor, men det är få som tror att vi kallt räknar ut hur nära släkt vi är med mottagaren, eller hur sannolikt det är att vi får en fördel i utbyte för vår generositet.”
Mitt resonemang: Vår genetiska egoism och själviskhet kan egentligen inte vara egoistisk och självisk, eftersom ”egot” och ”självet” inte existerar på genens tanklösa, hjärnlösa och automatiska nivå.
Ta exempelvis föräldrakärleken. Numera vet vi rent teoretiskt att vi tar hand om våra barn för att sprida våra (och gruppens) gener. Men i vår ”själ” tar vi hand om barnen för att vi älskar dem. Dessutom gör vi det även om de är adopterade. Och vi beter oss i många andra situationer osjälvisk gentemot ”vår nästa” och ”vår grupp”.
Alltså, vi är inte enbart ”egoistiska i grunden” som så många desillusionerade och/eller borgerliga människor tror. Vi människor är lika mycket altruistiskt osjälviska. Vår natur rymmer såväl ”goda” som ”onda” beteenden. Och ett utrymme för fritt val – vad för slags människa vill jag vara?
Hans Norebrink, vänstersocialistisk vårdarbetare
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Evolutionen på 30 sekunder, Battey & Fellowes, Evolution, Genetik, Evolution, Biologi, Böcker, Kultur, Samhälle, Politik
