För 183 miljoner år sedan ökade koldioxiden i jordens atmosfär på grund av enorma vulkanutbrott. Det ledde till en global uppvärmning på 7 grader och genom att studera förändringar i fossil från den tiden förstår forskarna hur livet på land och i haven påverkades. Jorden drabbades av massdöd i haven och växtligheten på land förlorade sin mångfald.
Fossila pollen, sporer och plankton. Genom att mäta hur förekomsten av fossil förändrades kunde forskarna se effekterna av den globala uppvärmningen på sju grader som inträffade på dinosauriernas tid.
På land försvann mer än hälften av de växtarter som studerats. Frodiga skogar med hög mångfald av arter som ormbunkar, barrväxter och kottepalmer ersattes av en vegetation som dominerades av ett fåtal arter som anpassat sig till ett varmt och torrt klimat efter uppvärmningen.
I haven ledde uppvärmningen till en massiv algblomning. Det ledde till syrebrist med följden att plankton minskade och många av de havslevande djuren försvann för alltid.
Uppvärmningen orsakades av vulkaner som gav atmosfären stora mängder av växthusgasen koldioxid. Utsläppen skedde i det som idag är Sydafrika och Antarktis och ledde till att jordens klimat påverkades under flera hundra tusen år.
Det här har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet kunnat segenom att studera över 40 000 fossila plankton, pollen och sporer. Fossilen hittades i klipporna längs kusten i Yorkshire, Storbritannien, där bergarterna bildades under tidsperioden jura. Genom att jämföra förekomsten av fossil från tiden före, under och efter uppvärmningen kunde forskarna se vilka plankton i haven och växter på land som ökade eller minskade i antal.
Studien, som publicerats i Nature Geoscience, visar att global uppvärmning kan ha stora effekter under mycket lång tid, både i haven och på land. Arbetet med studien har genomförts av forskare i Sverige, Storbritannien och Italien.
