Anders Alm från WWF har tillsammans med Artur Granstedt, docent i växtodlingslära, skrivit en debattartikel i DN om svenskt jordbruk där de hävdar att jordbruket måste förändras för att Östersjön ska kunna räddas. Sett i det stora hela är det helt riktigt. Men de fokuserar på svenska jordbruk som faktiskt inte är nåt egentligt problem. Det märkliga är att det i artikeln finns en massa sakfel och det verkar underligt att en docent ägnar sig åt rena lögner. Att WWF gör det är dock inte förvånande.
De två atrikelförfattarna hävdar att 80% av spannmålen som odlas i Sverige används till foder. Det är inte korrekt. Ungefär 80% av allt som odlas i Sverige, inklusive vall, används till foder. Vall används uteslutande till foder och bidrar inte till övergödning, utan snarare till motsatsen. Vallodling binder i allmänhet kväve och bidrar inte heller till utsläpp av fosfor. Vallodling motverkar också klimatförändringar genom att binda växthusgaser som koldioxid.
Enligt alla källor jag kan hitta (Jordbruksverket, Naturskyddsföreningen) så används 60% av den producerade spannmålen till foder (en mycket stor del av detta foder odlas dessutom på västsidan av Sverige och berör inte Östersjön). Framförallt är det havre, majs och blandsäd som används till foder. Jag vet inte varför de ljuger om detta. Det är ytterst märkligt. För det kan väl inte handla om att de slarvat för det vore också ytterst märkligt. Andelen som används till foder har dessutom minskat sen 1990-talet.
Dessutom har de fel om djurhållningen. Balansen i de jordbruksområden (mellanbygden) där djur föds upp är rimligt. Det mesta fodret som används där produceras också där när. Överskottet på spannmål i slättbygderna går till djuruppfödning i skogsbygderna och till användning som industriråvara (biobränsle, sprit och öl). Det är inte djurhållningen som är problemet då den bidrar till ökad vallodling, något som är positivt när det gäller miljön. Djuren håller också landskapet öppet vilket bidrar till den biologisk mångfalden. Utan djur, inga ängar, inga lundar och väldigt får vilda bin och fjärilar.
Dessutom är svenskt jordbruk ett marginellt problem i sammanhanget. Hur bar det svenska jordbruket än är eller än blir så påverkar det inte övergödningen i Östersjön på något märkbart sätt. Utsläppen från det svenska jordbruket är marginella. Istället är det jordbruket i Polen som är problemet. En tredjedel av alla utsläpp av gödningsämnen från jordbruket kommer från Polen. Där finns en enorm överanvändning av handelsgödsel (konstgödsel) och det är orsaken till de stora utsläppen. Djurhållning och foderodling i Sverige är inte något egentligt problem. Problemet är odlingen av spannmål för konsumtion i Polen.
Men det är ändå inte fel att vidta åtgärder för att förändra jordbruket i Sverige. Bara vi har klart för oss att det inte hjälper Östersjön.
Ett sätt att minska jordbrukets näringsläckage till Östersjön är att återskapa och anlägga våtmarker som fångar upp fosfor och därmed bidrar till att minska övergödningen. Även anläggning av kantzoner för att skilja åkermarken från vattendrag samt mindre gödsling bidrar till att minska näringsläckaget.
Att anlägga våtmarker i Sverige har dock bara en marginell betydelse för övergödningen i Östersjön då det är i Polen åtgärder måste sättas in. De åtgärder som behövs är att minska utsläppen från det polska jordbruket. Sker inte det spelar det egentligen ingen roll vad vi gör i andra länder.
Faktum är att alla länder utom Polen i princip gjort det som är möjligt för att minska utsläppen av kväve och fosfor. Mer kan nästan inte göras och det handlar nu egentligen bara om att vänta på att läget ska bli bättre och se till att Polen vidtar åtgärder i sitt lantbruk. En förbättring motverkas dock av klimatförändringar som ger varmare vatten vilket minskar syrehalten. Sämre utbyte av vatten med Västerhavet ökar också syrebristen. Orsaken till det är sannolikt förändrade klimatförhållanden på grund av att det blir allt varmare.
Jordbruket orsakar inte klimatförändringarna. De är däremot sannolikt huvudorsaken till många av Östersjöns problem idag.
Men jordbruket bidrar till klimatförändringar. Framförallt är det användning av konstgjort kvävegödsel som bidrar till detta då de står för nästan halva fossilenergianvändningen i spannmålsodlingen. Att minska användningen av kvävekonstgödsel är därför av stor vikt. Användningen av fosforkonstgödsel och kaliumkonstgödsel har minskat sen 1980-talet och är idag inget större problem. Kaliumkonstgödsel orsakar inte heller några miljöproblem.
Ekologisk odling innebär att ingen konstgödsel används. Det ger dock mindre avkastning per odlad areal. Det är ett pris som vi utan tvekan måste betala för att få en bättre miljö. Frågan är hur vi får de polska jordbrukarna att slå in på den vägen. Det är en viktigare fråga än åtgärder i det svenska jordbruket.
