Från arbetarråd till statsbyråkrati

Boktips
Perestrojka
Michail Gorbatjov
Forum

Från arbetarråd till statsbyråkrati

Den sovjetiska kommunistledaren Michail Gorbatjov skrev 1987 reformboken ”Perestrojka – Ett nytt sätt att se på vårt land och världen”. Där framställer han Sovjets socialism som ödesbunden framtid. Och med alla ekonomiska framsteg och sociala trygghet – är det väl ingen som vill införa kapitalism i Ryssland?

Två år senare faller Berlinmuren och därmed den reellt existerande socialismen i världen. Världens största sociala samhällsbyggarexperiment föds och dör på 1900-talet. Kapitalismen segrar och med den en utbredd tro på människans obotliga själviskhet.

För den som vill förstå realsocialismens misslyckande är ”Gorbys” bok intressant eftersom han trots allt tror på Sovjet-unionen och kommunismen – och därmed inte har någon uppenbar anledning att varken överdriva eller underdriva sin kritik av det sovjetiska samhället.

Vad ges då för bild av sovjetsystemet? Det stagnerade ekonomiskt och moraliskt från 70-talet. På 50- och 60-talen hindrade överhetens motstånd nödvändiga reformer. Och på 30- och 40-talen rådde stalinistiskt förtryck som också kom att hindra utvecklingen. Kvar att referera till är Lenins tid 1917-1924 med dess svält, inbördeskrig och reträtt in i viss kapitalism (NEP)…

Gorbatjov försvarar den forcerade industrialiseringen och den brutala jordbruks-kollektiviseringen som hårt drabbade de förment härskande arbetar- och bondeklasserna. Han motsätter sig inte det så kallade kommunistpartiets maktmonopol-ställning, trots dess urartning i den härskande elitbyråkrati han detaljerat beskriver.

Samtidigt är hans huvudtes den bristande demokratin, och att äkta socialism måste vara demokratisk – vilken den uppenbart inte var i Sovjet. Dess så kallade socialism var inte ens politiskt demokratisk, medan den sanna socialismen ju också vill vara ekonomiskt demokratisk.

Och som Gorbatjov beskriver var de sovjetiska arbetsplatserna knappast demokratiska. Jo, en kort tid i revolutionens början då det, som han beskriver, spontant skapades självstyrande djupdemokratiska arbetar- och bondesovjeter. Och utan dessa ”skulle vi inte ha vunnit inbördeskriget”.

Men vad hände senare i sovjethistorien enligt Gorbatjov:

Centralism, direktörsstyre, byråkratimakt, olagliga förmåner, lagbrott, ansvarslöshet, passivitet, karriärism, elitprivilegier, korruption, konformism, motstånd mot berättigad kritik, personliga ambitioner ”fjärran från folkets intressen”, latmaskar, demagoger, opportunister, profitjägare, kränkningar av etiska och sociala normer, överhetsförmåner, odemokratiska företag, vantrivsel och maktlöshet hos vanligt folk, alienation.

Vidare enmansledda företag istället för verklig arbetarmakt, godtycke, auktoritära ledningsmetoder, försvagade fackföreningar, övergrepp, parasiterande, slösaktighet, ineffektivitet, maktmissbruk, brottslighet, narkomani, alkoholism, oärliga egoistiska strebrar, ”skaffade sig förmögenheter och… rentav medverkade till brott”,.. ”Många partimedlemmar i ledande ställning stod utanför kontroll och kritik”…”Metoder främmande för socialismen”… En uppdelning av samhället i ordergivande och verkställande grupper… ”Perestrojkans väsen ligger i att den förenar socialism med demokrati och återupplivar Lenins socialistiska konstruktion…”

”Lenins idé om att det arbetande folket skulle styra sig självt lämnades föga utrymme. De som ägde den offentliga egendomen, det arbetande folket, utestängdes efter hand från den… Arbetare, bönder och intellektuella… fick inte alltid vara med och fatta beslut i den omfattning som krävs för att ett socialistiskt samhälle ska utvecklas sunt… byråkratin bredde ut sig på alla nivåer. Den fick alltför stort inflytande…”

”När landet kom att styras med administrativa befallningar som inte gick att överklaga trängdes sovjeterna emellertid undan… den socialistiska demokratins utveckling tappade fart. Det arbetande folket hindrades från… att direkt delta i skötseln av statens angelägenheter. Den socialistiska revolutionens princip, att makten inte bara är till för det arbetande folket, utan också ska utövas av det, tog allvarlig skada… Cheferna och tjänstemännen vid många företag… kunde tillåta sig att slå dövörat till för envisa och berättigade krav från sovjeterna,,,”

Att någon som kallar sig vänster, socialist och/eller kommunist efter denna läsning skulle kunna kalla den råa verklighetens Sovjetunionen socialistiskt framstår för mig som obegripligt. Det var ju uppenbart ett nytt ojämlikt statsbyråkratiskt klass-samhälle”. Precis som vi dåtida maoister hävdade på 70-talet.

Sen var ju även Maos Kina – trots de radikala fraserna vi då förleddes av – av samma skrot och korn som Stalins och de andra diktatorernas Sovjet. Och båda systemen föll ju samman i auktoritära statsprivatkapitalismer. Att det ännu finns folk (unga och gamla) på vänsterkanten som försvarar Sovjetunionen totalt urartade ”socialism” är omöjligt att förstå!

Gorbatjov har ju helt rätt att socialismen måste vara såväl politiskt som ekonomiskt demokratisk. Därför valde den europeiska arbetarklassen helt följdriktigt socialdemokratin – den var ju åtminstone politiskt demokratisk. Medan den så kallade proletära diktaturen i realiteten var den statliga sovjetiska överklassens diktatur.

Gorbatjov hänvisar till ekonomisk och social utveckling i Sovjet – men det är ju ingen skillnad mot de kapitalistiska länderna som ju också gått framåt. Han hänvisar till statligt ägande, men makten över staten låg i den styrande elitära nomenklaturans feta händer.

Samma analysfel har många på vänsterkanten gjort genom åren – att likställa statligt ägande med socialism, och privat ägande med kapitalism. Men staten är ju enligt marxismen självt ett maktorgan för den härskade klassen – som gradvis ska dö ut och ersättas av folkets demokratiska självförvaltande.

Vilket definitivt inte skedde i östblocket. Statligt ägande har i sig inget med socialism att göra. Blott om de folkliga klasserna kontrollerar staten kan man tala om socialism. Alltså om det arbetande folket ”äger” staten. Och politisk och ekonomisk demokrati med friheter och mänskliga rättigheter råder.

Att så inte var fallet i Sovjetunionen visar Gorbatjovs bok med tydlighet och detaljerat. Och detta är bara en bok och ett vittnesmål bland otaliga som visar på realsocialismens totala misslyckande att ge makten till folket. Vilket 1900-talsfiasko!

Men Sovjet var inget klassamhälle för barnen till eliten kunde inte ärva egendomen/företagen då dessa var kollektivt behärskade av nomenklaturan (den härskand socialgruppen), påstår en gammal teori. Men barnen till dagens direktörsstyrda kapitalistiska storföretag kan inte heller ärva dessa företag!

Privat ägande (som dominerat i väst) är bara en möjlig juridisk form för att institutionalisera ett klassamhälle. Kärnan i klass är den existerade sociala samhällshierarkin, där en minoritär överklass har mycket makt och resurser, medan en majoritär underklass har lite makt och resurser. Alltså socioekonomisk ojämlikhet. Medan socialismens grundbult är just jämlikhet.

Det marxismen-leninismen sett som ett undantag – det så kallade asiatiska produktionssättet med statligt-kungligt ägande – var det vanliga i även Afrikas och Latinamerikas avancerade jordbruksimperier. Det var snarare europeisk privatfeodalism som var undantaget. Social hierarki i olika former var det som byggde de mänskliga klassamhällena.

Det är följaktligen inte förstatligande i sig som leder till socialism, det är snarare ett nedbrytande av de sociala hierarkier som är det som i verkligheten bygger ojämlika, orättvisa, förtryckande och utsugande klassamhällen. Istället byggdes klasshierarkier i öst – mellan DDR och Vietnam.

Dags att helt vända den misslyckade realsocialismen ryggen. Bryta de historiska banden med det som kallades kommunism (men inte var det). Erkänna det gamla socialdemokratiska välfärdsgivande folkhemmet som ett stort steg framåt för svenska folket. Dags för en enad bred vänster att visionärt gå vidare bortom den förlegade klyftan i arbetarrörelsen.

Hans Norebrink

Advertisements