Jag känner ingen som lever i karantän i Sverige. Jag och min fru lever i stort sett som vanligt, men ordnar inga fester vilket vi brukar göra så här års. Vi träffar inte heller några större mängder människor förutom några vänner vi samtalar med och fikar med på lite avstånd. Vi arbetar i trädgården, målar och gör i ordning. Vårt liv är i stort sett sig likt. Vi träffar dock inte barnbarnen, barnen, svärmor eller min mamma. Vilket vi brukar göra.
Vi följer råden från Folkhälsomyndigheten vilket inte är så svårt för oss. Jag arbetar hemifrån och min fru är pensionär. Det går ingen ekonomisk nöd på oss på grund av covid-19. Vi är privilegierade i förhållande till det nya coronaviruset och covid-19.
Min mor träffar inga andra människor men det är ju så hon nästan alltid lever. Hon är 83 år gammal. Min svärmor avstår från en del nöjen och möten men hon går ut och promenerar varje dag. Hon är 90 år gammal. De träffar färre människor men lever inte i karantän. Det gör inte jag och min fru heller. Min fru fyller 70 i höst. Jag vet faktiskt ingen som lever i karantän och jag begriper inte varför det pratas så mycket om karantän. I Sverige finns det ingen karantän. I nästan alla andra länder så är det däremot något som existerar.
Jag känner några och är bekant med flera andra som varit sjuka. De har levt isolerade från andra så längde de varit sjuka. Det kanske är en slags karantän, men så gör ju folk oavsett vilken infektionssjukdom det handlar om. Influensa, covid-19, vinterkräksjuka eller vad det nu kan vara. Min son har varit sjuk i vad som med all sannolikhet var covid-19 och troligen är ett av barnbarnen också smittad. Fast han är ju inte sjuk då han bara är en ung tonåring.
Livet är nästan detsamma. Så är det sannolikt för många. Men kanske lite lugnare än det annars skulle varit.
