Varför låg det så mycket närmare till hands att kämpa för sin sak för bara några årtionden sedan än det verkar göra idag? Den som ser tillbaka på sjuttiotalets kamper och rörelser har aldrig långt till den frågan. Har vi blivit fegare med tiden? Kanske till och med lata och bekväma?
Som så ofta finns det troligaste svaret att hitta om vi tittar på strukturerna istället för individen och ser den materiella trygghet som då kunde tas, mer eller mindre, för given. Rimligt prissatta bostäder fanns det gott om. Nytt arbete kunde du få samma dag som du blev ställd till marknadens förfogande. Av högerfolk och cyniker lyfts det ibland fram för att avskriva ”68-orna” som bortskämda eller utan verklighetsförankring – ”de hade det ju redan så bra!” Men vi kan se det på ett annat sätt.
Med en basal materiell trygghet garanterad fanns det utrymme för kamp om de större idéerna. Därför är det heller ingen slump att bostadsfrågan blivit en så central del i den borgerliga samhällsomvandlingen.
I det nyliberala reformprogram som socialdemokratin regerar på ingår att utreda frågan om fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter. Det kan tyckas som en ren symbolfråga på en bostadsmarknad där alla nybyggda lägenheter redan är svindyra och i allra högsta grad vinstgenererande, men den utredning som släpps i april bör snarast ses som ett steg på vägen mot målet att införa fri prissättning på hela marknaden. Och frågan om att släppa hyresvärdarna fria handlar om så mycket mer än bara kortsiktiga vinster.
Med hyror som skjuter i höjden, ökar också priserna på hus och bostadsrätter. Det höjer skuldsättningen, vilket kortsiktigt stimulerar ekonomin, men långsiktigt – och vad viktigare är – får oss också att tänka och handla borgerligt. Det gör oss strukturellt otrygga och vårt tänkande kortsiktigt och avgränsat.
Bakom retorik om ”värna om familjevärderingar” finns en verklighet där ingen skall kunna ta något för givet – och därför aldrig vågar höja rösten. Där vi är så upptagna med att säkra den närmaste familjens framtid att vi inte förmår höja blicken och se alla andra som befinner sig i samma situation. Du kan, om du är lyckosam nog, göra bostadskarriär och klättra på jobbstegen, men mentalt skall du bliva vid din läst – för fallet är långt i ett klassamhälle med vittrade skyddsnät.
Därför är kampen om hyresrätterna en slags politisk flaskhals – och i vilken riktning kampen går avgör det politiska innehåll som spiller ut. Det är också därför frågan är så viktig för den breda vänstern. Om vi stoppar avregleringen av hyrorna och istället tar politisk kontroll över boendepriserna skapar det konkurrens med den privata bostadsmarknaden. Det minskar spekulation och färre människor tvingas att ta vansinneslån för att bekosta sina bostäder.
På sikt öppnar det för möjligheten att börja se bostaden som en trygg punkt i tillvaron istället för som en vara och en investering. Det är målsättningen och ambitionen. Medlet att nå dit är en demokratisk och bred rörelse som kan samla alla de människor som delar intresse av att känna trygghet och ha kontroll över sina boendekostnader.
Kampen för att få samhället att behandla bostaden som en social rättighet handlar om mycket mer än omkostnader. Det handlar om frihet.
En ledare från tidningen Internationalen
Läs mer:
