Radikal politik lockar människor

Ännu finns inget radikalt politiskt alternativ i Sverige som har fått genomslag och som lockar väljare. Ingen grupp som både kan presentera en radikal politik och framstå som ett reellt alternativ.

Det finns dock i många andra länder. I England sitter George Galloway i parlamentet för RESPECT, i Tyskland ingår de radikala vänstergrupperna i det brokiga Die Linke som för fram en politik som är betydligt med radikal än det svenska vänsterpartiets. Die Linke sitter i de flesta delstatsparlament och också i förbundsdagen. I Nederländerna finns Socialistiska Partiet, som är landet näst största parti. Till och med i två länder som är mycket mer konservativa, rent generellt, än Sverige finns större radikala grupper än det finns i Sverige, i Danmark finns Enhedslisten och i Norge finns Rött. Flera av dess partier samt en del andra var deltagare på ett möte under ESF i Malmö som ordnades av svenska Socialistiska Partiet.

Men den mest positiva utvecklingen ser vi i Frankriker. Där heter numera den viktigaste utmanaren till Sarkozy, Olivier Besancenot. Han är medlem i LCR, efter januari i det bredare parti som ännu går under arbetsnamnet NPA (Nouveau Parti Anticapitaliste). LCR var också med på mötet i Malmö och ett parti som är medlem i Fjärde Internationalen. Besancenot har framträtt i många av Frankrikes ledande media däribland i Le Monde med en radikal lösning på krisen som kan läsas i svensk översättning på bloggen Kildén & Åsman.

när jag och andra skriver att väljarna vill ha vänsterpolitik och att vänsterpartiet borde gå åt vänster är det baserat på vad som händer i Europa. Där är det uppenbart att den som presenterar ett ordentligt vänsteralternativ och som upplevs som ett reellt alternativ får genomslag. Detta är möjligt också i Sverige, men vänsterpartiet försöker inte ens. Och vi andra vänstergrupper är för små och för dåliga för vi i dagsläget ska kunna göra som LCR i Frankrike. Men kanske kan de ge oss i Socialistiska Partiet draghjälp. Det förekommer diskussioner om en gemensam radikal vänsterlista/kampanj över stora delar av Europa inför EU-valet nästa år.

Men det går alltså att få stöd för en radikal politik. Det visar de många europeiska exemplen. Speciellt öppnar sig möjligheterna, nu i finanskrisens spår. Det är alltså inte av naturen givet att det bara ska finnas högerpolitik.

Intressant?
Borgarmedia: DN, SDS, SVD1, SVD2, SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Surgubben

    Radikal politik. Det du refererar till är ju föreställningar som var gamla redan för femtio år sedan. Begrepp som ”antikapitalist” förlorade sin betydelse under femtiotalet då människor insåg att det var industrin som skapade välfärden. Vänstern i allmänhet och sossarna i synnerhet vill få det till att det var de som skapade välfärden vilket faktiskt inte är sant.

    Att sedan kalla det ”Nya antikapitalis-någonting” är samma knep som tvättmedelstillverkare använder då de hamnat efter konkurrenterna – Nya slurf med kraftkorn” eller nått sådant.

    Sanningen är att vänstern har lagt den ena katastrofen efter den andra där man provat det och alla försöker komma bort ifrån det – utom möjligen Nordkorea.

    Vänstern kan alltid få 6 – 8% i en demokrati. De vinner man främst med misstänkliggöranden. Nuvarande finanskris är ju mycket ett resultat av politiska påbud/påtryckningar.

    Det passar vänstern att misstänkliggöra ”kapitalismen” och bortse från de politiska ingreppen. Det passar också att väsnas om direktörers bonusar. Men inom vänsterdiktaturerna var det partipamparna som tog bonus. Var det så att någon skrev om det blev det ”omskolning” i något avlägset arbetsläger.

    De liberala demokratierna är inte perfekta men mycket bättre än vänsterdiktaturer.

  • Anders_S

    Surgubben: Kan du inte läsa på ordentligt. Vi, inom den så kallade trotskistiska vänstern har aldrig varit anhängare av Sovjetsystemet. Istället var det så att vi var de första som hamnade i Gulag.

    Folk verkar i alla fall tycka att idéerna inte är så gamla, utan fullt gångbara än idag. I Latinamerika såväl som i Europa.

  • Surgubben

    Vem hamnade inte i Gulag? Vänstern har lite av samma struktur som religiösa grupperingar. Tolkningen av någon detalj skiljer och man säger just det du skriver ‚ÄùVi inom xyz-gruppen‚Ķ‚Äù och där har man givetvis rätt. Särskilt under sjuttiotalet hade vi så många vänstergupper här i landet så att det knappt gick att räkna till dem. Det uppstod en ny mer eller mindre dagligen.

    Vänstern ganska stark attraktionskraft och i Latinamerika kan den mycket väl vara motiverad, åtminstone i en variant där kontrollstrukturerna är förändrade.

    Vänsterns problem är just att den är hierarkiskt uppbyggd. Det skapar dessa maktberusade diktaturer. Den dag vänstern börjar diskutera varför man skapat så många blodiga diktatorer och vad man ska förändra för att hindra det kan jag börja känna respekt för vänstern.

    Fast gör man det blir man ‚Äì liberaler 🙂

    PS.
    Gamla idéer har sin charm. Det finns bönder som plöjer efter hästar bara för att kunna göra det.

  • Om surgubbarna kunde inse att vi lever i nuet och har framtiden framför oss, och att detta sker i ett avancerat land i nordvästra Europa, vore diskussionen mer fruktbärande. Visserligen är jag gubbe, sur och född för länge sedan när Sovjets ledare hette J V Stalin, men inte phan tror jag att vi vare sig lever kvar i den tiden eller att den går att upprepa.

    Nu lever vi i en annan värld och det finns lokalt mer angelägna frågor att besvara, exempelvis: ”hur fungerar Vänsterpartiet egentligen?” Jag har bara smärre kontakter med V, men har känslan av att dels är organisationen väldigt mjuk. Det är inget kaderparti direkt, utan snarare ett antal individer som har sina egna agendor som förhoppningsvis sammanfaller. Dock rör det sig en del bland vissa medlemmar och avdelningar. Skall man döma av bloggarna tycker många att det är en lättnad att Sahlin smällde igen dörren.

    Om V skall kunna bidra till den rörelse som Svensson är ute efter tror jag partiet måste fundera ordentligt över skärningen mellan parlamentariskt och utomparlamentariskt arbete, och hur mycket kompromisser det skall vara mellan de två om det finns tendenser att de drar åt olika håll. Miljöpartiet skulle vara en frisk fläkt mot politikens förvandling till försörjningsinrättning men tycks ha gått under i det avseendet. V ligger i samma riskzon.

    Kanske en jämförelse mellan hur V, SP och KP reagerat på Volvokrisen kan vara till nytta för alla de inblandade? I vilken mån har man reagerat, och vilka tankar har framförts? Tystnad, nödhjälp, visioner – vad? Jag tror det är mer sådana frågor, än gnäll om Korea, som avgör framtiden för Sverige och dess vänster.

  • Surgubben – igen

    Ducka inte Björn. Stalintiden upprepade sig i Kina och för närvarande pågår den i Nordkorea. Alla vänsteranhängare försöker glida undan då man talar om maktstrukturerna inom systemet. Man gillar helt enkelt inte den frågan.

    Det var Hermansson som fixade fram fårpälsen till kommunisterna, samma Hermansson som nu börjar tala om att förstatliga Volvo.

    Vänstern har alltid den visan; förstatliga eller låt i vart fall politikerna detaljbestämma vad som är rätt och fel. Det är den politik som misslyckats överallt där man provat den. Det är just den politiken som skapar maktstrukturen inom väbstern.

    Givetvis verkar kommunisterna (eller V eller VPK vad de nu har för artistnamn i år)mjuka och vänliga nu. De har ryggen mot väggen och smilar upp sig som försäljaren på Bussige Benkes Bagagnade Bil. Men kom de till makten så är det slut med bloggandet om man inte skriver rätt saker. Kolla i Kina får ni se.

    Ska vi ha någon framtid får det bli med en mycket liten vänster.

  • Kina är Kina och Korea är Korea och varje område och tid har sina säregenheter. Skall man kalla dem stalinistiska får man börja med att tömma ordet på innehåll. Var Karl IX stalinist? Eller skall man kalla honom för det för att några metoder skenbart är liknande? Om du nu vore gubbe skulle du minnas när amiral Lindman såg till att gruvorna i Norrbotten blev statliga. Vilken politisk riktning tillhörde han? Du försöker helt enkelt köra samma bluff som de fjuniga nyliberalerna och påstå att alla förhållanden är likadana överallt, kan flyttas hur som helst utan avseende till konkret situation, och det enda som gäller är vilka etiketter som sätts på den ena eller andra företeelsen.

    Varför ett förstatligande av Volvo och en mer framtidsinriktad produktion skulle vara så förfärligt har jag svårt att inse. Egentligen finns bara en fara (ur vissa personers synvinkel) och det är att projektet skulle kunna bli en framgång. Eller skall man köra enorma mängder manår av industriell erfarenhet och enorma kapitalvärden på soptippen bara för att någon toknisse får för sig att statligt ägande automatiskt leder till … ja, vad det nu är för fantasier man kommer dragande med. (Ja, det är klart, när jag tittar ut genom fönstret ser det ju precis ut som om vi är i något ukrainskt kolfält 1930!)

  • Surgubben

    Som jag minns det så var det ett fasligt debatterande innan halva LKAB förstatligades med en möjlighet att inom femtio år förstatliga resten. Men det var knappast Lidman som drev frågan utan militären. Resten förstatligades i slutet av femtiotalet har jag för mig. Historien upprepar sig heter det och man kan inte kalla Karl IX Stalinist. Eventuellt kan man kalla Stalin något i stil med Karlinist men det är osäkert.
    Skit samma.
    Det jag ser är att principer i det långa loppet alltid leder till ett visst resultat. Om man nu skulle förstatliga Volvo (dvs staten skulle köpa loss Volvo från Ford till ett obekant pris) så kan det nog kortsiktigt bli en framgång men företaget skulle med tiden stagnera och kostnaderna dra iväg. Nästan all verksamhet som inte är konkurrensutsatt hamnar i den fällan.
    Det vore skönt om vi kunde isolera oss som i början av femtiotalet. Skapa vår lilla idyll och strunta i vad man har för sig i andra världsdelar men den tiden är förbi. Vi kan inte sitta och önska att det var som förr eller att vi kan hejda förändringarna.
    Det vi kan är att välja principer som vi vet fungerar och socialismen/vänstern ‚Äì hur trevliga vissa idéer än kan låta – är något som många människor fått lära sig inte fungerar. Vi vet at konkurrens fungerar även om den har avigsidor. Vi vet också att statligt reglerad verksamhet nästan aldrig fungerar i långa loppet. Till slut vinner alltid verkligheten så det är lika bra att acceptera den från början.

  • Jag tror Surgubben längtar tillbaks till den tiden då Pol Pot fick USA-stöd efter att folkmordets skala uppdagats. Eller vill han ha Pinochet tillbaka? Kung Leopold i Kongo kanske? Eller är det bara den typ av guilt-by-association som xyz-liberaler gillar att svänga sig med?

    En av alla dessa små grupper av vanvettingar som alltid tror de har rätt när de orsakar finanskriser och svält världen över.

  • Surgubben

    Har du överhuvud taget läst det som skrivits? I så fall har du i alla fall inget förstått. Eller så vill du inte förstå.

    Tanken är att vänstern har ett problem med sin historia. Den är helt enkelt full av förtryckare. Det förefaller inte vara för mycket begärt att vänsteranhängare ska förklara hur de undviker den utvecklingen.

    Men de flesta vänsteranhängare reagerar ungefär som du. Höjer rösten, lägger till lite nedlåtande repliker och anklagar frågaren för något.

    Det sista är mycket typiskt för vänstern. Fullt – gärna fult – angrepp för att tvinga fram en försvarsattityd. Det är man tvungen till eftersom man inte har något fungerande alternativ till den liberala demokratin.

  • Anders_S

    Surgubben: vem vänder du dig till?

    Den vänstre jag tillhöt har inget problem med historien. Vi khar aldrig stått bakom SOvjetsystemet eller nåt sånt. Vi har tagit avstånd, formulerat ndar socialistiska alternativ. Precis som socialdmeokratin också gjort en gång i tiden.

    Därför var det oss som Stalin först spärrade in. Därför är det oss som stalinister, och maoister i hela världen mördat först. I Vietnam, på Filippinerna idag, i Sydamerika, I Östeuropa, I Sovjet.

    Du måste förstå att vi har inget problem med vår historia. Vi har alltid tagit avstånd från stalinism och Sovjetsystem. Vi är anhängare av flerpartisystem och en demokrati som också innefattar det ekonomiska området.