Dole goes bananas!

Fredrik Gerttens film Bananas! har vållat oro hos det stora bolaget bananbolaget Dole. Enligt Kristianstadsbladet (KB) så är Gerttens film inte ordentligt dokumenterat och man menar att Dole kan ha rätt när bolaget anser att Gertten sysslar med att sprida lögner:

Amerikansk domstol konstaterade i november 2007 att några av plantagearbetarna har fått skador. Därefter framkom att advokat Dominguez har använt falska vittnesmål och falska dokument. I mars 2008 undanröjde domstolen skadeståndsanspråket. I april konstaterade domaren att hela målet grundades på rena fantasier. Nu rekommenderas överklagandeinstansen att lägga ner målet.

Redan inför den allra första visningen av Bananas! i Los Angeles i juni hävdade Dole att den var missvisande – grundat på marknadsföringen av filmen. För tre veckor sedan stämde företaget Gertten, filmproducenten Margarete Jangård och filmbolaget WG Film för att ha orsakat bolaget ekonomisk skada. Huvudargumentet är att filmen är osann och felaktigt vinklad.

Gertten hävdar tvärtemot att filmen visar ett tidsförlopp – och i den meningen är dokumentär. Att han inte någon gång under filmandet har kontaktat Dole för att få företagets syn tycker han inte är konstigt.

Går det under dessa förutsättningar ens hävda att filmen verkligen har sådana kvaliteter att den kan kallas dokumentär? Själva definitionen av en dokumentärfilm är att den bygger på sanningen. I den meningen ska den vara mer journalistisk än konstnärlig. Verkligheten ska inte redigeras. Det som återspeglas ska vara sant och relevant. Inga manipulativa klipp, ingen tendentiös rapportering.

KB:s journalist har dock inte sett filmen innan artikeln skrevs, utan har skrivit sin artikel så att säga i blindo. Visserligen tycks man ha läst på internet och kanske också i tidningar om filmen och konflikten kring den. Men det vore nog bättre om journalisten hade sett filmen innan denne uttalat sig om den. För enligt andra tidningar, som faktiskt sett filmen, så är Doles upprördhet över filmen obegriplig:

En sak blir ändå uppenbar. Ur ett svenskt perspektiv är det omöjligt att förstå Doles stämning mot Malmöbaserade produktionsbolaget WG Film och mot Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård personligen.

Filmmediet erbjuder oändligt många sätt att manipulera publiken genom klippning, ljudförvanskning, musikens användning med mera. Men ”Bananas!” har inga chockeffekter utan är en traditionellt uppbyggd, pålitlig, dokumentär, som börjar med begravningen av en gammal bananarbetare och sedan växelvis skildrar hans familjs öde, bananarbetarnas slit i den förgiftade miljön, den framgångsrike, karismatiske kubanskfödde advokaten Juan José Dominguez arbete och kamp för ”den lilla människan” och inte minst Duane Millers och Doleadvokatens drabbningar i rätten. Båda parter får säga sitt. Gertten är ingen Michael Moore som tar till storsläggan utan arbetar i en betydligt mer lågmäld, hederligt journalistiskt präglad stil.

Därför hopas frågetecknen kring den amerikanska stämningen.

Såvida inte Dole får kalla fötter av vittnesförhöret med dåvarande vd:n och den ansvarige i Nicaragua i slutet på 70-talet när larmrapporter om DBCP:s skadeverkningar kom och företaget inte omedelbart stoppade användningen. Det gjorde vissa andra bananjättar. I stället fortsatte Dole att nyttja allt det gift som fanns lagrat.

Här finns det svart på vitt och har med stor sannolikhet spelat en tung roll för den första fällande domen.

När Gerttens film slutar ska Dominguez och hans medarbetare gå vidare med fallet, eftersom de inte är helt nöjda medan flera bananarbetares familjer har lyckats få en viss upprättelse.

Hela det rättsliga efterspelet, där Dole bland annat anklagat Dominguez för att använda falska vittnesmål och en domares uttalande om att det faktiskt inte går att helt avgöra om arbetarna blivit sterila av DBCP, får publiken läsa sig till i eftertexten som tyvärr går aningen för snabbt.

Jag är inte mycket för uppföljare men i det här fallet skulle jag vilja se en.

Det sista citatet är från Sydsvenskan och från en person som sett filmen i motsats till KB:s journalist. På något sätt känns det som om Kristianstadsbladet och dess journalist är ute och cyklar. Man borde faktiskt kunna begära mer av en dagstidning, även om det som i detta fall handlar om en småstadstidning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , , , , , , ,

Advertisements