Ingen stad behöver skyskrapor

Centerpartisterna Per Ankersjö och Lukas Forslund har på den punkten fel när de skriver om stadsplanering i Svenska Dagbladet (eller är det bara en rubriksättare som skruvar till det?). Men på många andra sätt har de rätt och jag är överens med dem om det mesta i deras debattartikel. Vi är helt överens om att förbud mot skyskrapor är omodernt och olämpligt. Ja det är rent ut sagt felaktigt och korkat.

Men samtidigt anser jag nog att skyskrapor inte är ett självändamål. Man ska inte ha skyskrapor för skyskrapornas skull. Utan för att det passar och är ändamålsenligt. Man kan ha höga hus och extremt höga hus på vissa ställen i en stad, men på andra ska man låta bli. Så fungerar det på Manhattan i New York såväl som i Chicago. Så är det i London, Frankfurt och Paris såväl som i andra städer med många höga hus.

Självklart är det också så som de skriver, att en tätbebyggd stad är en miljövänligare stad:

Den täta staden är miljövänlig, den är motsatsen till miljöfientlig ”urban sprawl” och innebär att man använder marken effektivt och sparar naturresurser. Den täta staden gör det dessutom möjligt att använda kollektivtrafik på ett långt mer effektivt sätt än idag. Genom att bygga högt vid kollektivtrafikens knutpunkter minskas antalet byten och därmed också restiderna.

Man kan alltså minska bilanvändingen och öka kollektivtrafikens effektivitet. Plus att det blir lättare att hitta tillräckligt med service inom gångavstånd från bostaden.Så man kan utföra mängder med ärenden genom en kort promenad istället för attt behöva åka nånstans.

En stad kan ha skyskapor, men den måste inet ha det. Stockholm kan säkert må bar även utan skyskarpor, men kanske kan staden bli bättre med tätare bebyggelse. Då kan också skyskrapor ingå som en del i arbetet med att skapa en mer tättbebyggd stad.

Intressant?
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • 08

    Just i Stockholm har de faktiskt något av ett självaändamål eftersom det här finns ett unikt och orimligt motstånd mot sådana. Bygger man då en skyskrapa som visar att deras farhågor är obefogade – ja då kanske vi har en chans att faktiskt börja diskutera Stockholms stadsbyggnad på ett lite mer seriöst sätt.

  • Det absolut viktigaste när man strävar efter en tät stad med maximal folktäthet och minimala avstånd (att ha nära är faktiskt är själva poängen med stad) är att man utnyttjar marken. Att husen står tätt är viktigare än att de är höga. Men om man bygger husen tätt är det ingen nackdel att en del av dom dessutom är höga.

    Tyvärr fattar inte politiker det här. Dom bygger gladeligen höga solitärer med hundratals meter av impediment runtom. Vilket är fullständigt meningslöst ur alla andra synvinklar än den barnsliga skrytsynvinkeln – ”jag byggde minsann fem meter högre än du, pilutta dej”.

    Just Stockholm har så otroligt mycket impediment som går att bygga på att det inte är strängt nödvändigt att bygga särskilt högt. Ungefär hälften av ytan är bullerzoner för vägar som inte skulle behövas om Stockholm vore tätare och gick att försörja med spårväg och t-bana. Fast det skulle förstås vara ganska tjusigt om Södertäljevägen vore en trädplanterad 50-metersaveny kantad av 16-våningshus. Vägg i vägg då, inga solitärer.

  • Bygger man för tätt blir staden klaustrofobisk. Viktigt för trivsel är grönska, vatten och öppna ytor. Överlag handlar det mest om var man väljer att bygga och riva. Ingen bryr sig om fula byggnader rivs eller om skyskrapor byggs i fula områden. I vackra är det något annat. Problemet med Stockholm är att staden är vacker och att det därför är genomkorkat att förfula den.

  • Hampus: Det blir bättre parker om staden är tät. Det beror på att folk då använder parkerna och man har råd att satsa på dem. Alexander Ståhle skriver om detta i en lic-avhandling här: http://www.arch.kth.se/sad/publications/thesises/as_lic_summary.pdf

  • Förtätningar kan också innebära färre parker. New York har jättefina parker, men de finns knappt p.g.a förtätningen. Staden är därför olidlig och klaustrofobisk. Avhandlingen tycks annars bekräfta vad jag säger. Att det ska finnas grönområden och att de ska vara jämnt distribuerade.

    • Anders_S

      Hampus: Du har helt fel om Manhattan i new Yprk (för kag antar du menar det). Staden känns verkligen inte klaustrofobisk (jag har varit där varje år i fem-sex års tid ungefär) och har en enorm park (Central Park) som servar området från sådär 50:e gatan till 125:e gatan.

      Det enda område på Manhattan som känns klaustrofobiskt är Financial District. Där finns det ändå en park inom 300 meter, Battery Park,

      Det värsta området på Manhattan är annars 6:e avenyn (Avenue of the Americas) för där har man byggt ett antal skyksrapor på 1960-talet som inte går ända ut till gatan, med konstiga gårdar runt och så vidare. Det har blivit blåsigt, otrivsamt och öde.

      Vad jag vet har det också blivit fler parker på senare år, genom byggen på tidigare bangårdsområden, färjelägen etc.

  • Anders, jag har inte alls helt fel. Jag har bott och jobbat på Manhattan i fem månader och finner stadsdelen klaustrofobisk. Precis som jag skrev. Central Park är visserligen trevlig, men det är å andra sidan den enda fina parken och den låg inte i närheten av min bostad. Som vi kan konstatera så är det närheten till grönområden som är det viktiga

    • Anders_S

      Hampus: Ur min synvinkel har du fel. Men vi kan ju förstås uppleva det olika. (sen, Manhattan är ingen stadsdel, utan ett län (borough) inom staden New York. Soho, Chinatown, Manhattan Valley, Upper West Side, East Village, Chelsea, Tribeca osv är stadsdelar. En petitess och lite larvigt, men jag är lite petig med såna saker, säkerligen en hjärnskada)

  • Hampus: Parker som ligger nära är naturligtvis också bra att ha. Huvudsaken är att de används. Parker som inte används är meningslöst markslöseri.

    Och för att de ska användas måste det finnas mycket folk omkring som kan använda dem. Ju tätare stad desto bättre parker. Dessutom ska de vara utformade så att de kan användas. Det byråkratiska begreppet ”grönområden” är ägnat att dölja att det inte räcker att låta naturmark vara orörd, sånt fungerar på landet där det inte finns folk som sliter på naturen, inte i stan. Parker måste planeras och byggas lika omsorgsfullt som hus.

  • Jag håller inte med om att parker blir nödvändigtvis blir bättre när staden blir tätare. En skön park ska man kunna koppla av i utan att behöva känna att det är en gruppsammankomst. Staden får inte bli tätare än parken ger utrymme till.

    Manhattan gillar jag inte alls. Det vore en mardröm om folk försökte förvandla Stockholm till ett sånt vidrigt område.

  • Hampus: Enligt Ståhles avhandling är innerstadsborna mer nöjda med sina parker än förortsborna med sina. Det beror på att de parker innerstadsborna använder har ett politiskt tryck på sig att vara bra vilket förortsparkerna inte har. Det är fler som använder parkerna i innerstan och det är politiskt känsligare att stöta sig med 300.000 människor än att stöta sig med 10.000.

    Vad du tycker är helt irrelevant, och vad jag tycker också. Det viktiga är vad folk i gemen tycker, och det framgår av Ståhles avhandling.

  • Jan, när jag växte upp i förort sprang jag runt i skogen. Den låg bredvid mig. Varför då vara i en park? I en villaförort kan man dessutom ofta leka på gatan eller springa runt bland grannarnas trädgårdar. I innerstaden uppskattas parkerna mer därför att de helt enkelt finns i en innerstad. Det är de enda grönområdena som finns i ett områda av asfalt, sten och betong. Oavsett vilka resurser som lagt eller inte lagts på dem.

    Men fortsätt gärna att tycka att dina åsikter är irrelevanta.

  • Och du får gärna tycka som du gör, för din egen privata del. Men gör inte misstaget att upphäva dina åsikter till allmän norm. Ståhle visar att majoriteten tycker annorlunda.

  • Gör inte misstaget att upphöja Ståhles avhandling till allmän norm. Han visar inte alls att majoriteten tycker anorlunda än mig. Jag uppskattar också parkerna på Manhattan mer än jag uppskattar parkerna i Husby där jag bor. Här i Husby går jag hellre till promenadvägarna i skogen än till parken.

    • Anders_S

      Hampus: Frågan som ställs är: Kännr du brist på parker och grönområden i närheten av din bostad? Naturområdena räknas alltså. Ändå säger folk i förorter att det finns en större brist än vad folk i tätbebyggda områden gör. Din invändning mot Ståhle är alltså irrelevant.