Under mer än 20 års tid har det förts en politik i Sverige som inneburit ökade klyftor i samhället. Under den senaste borgerliga regeringen har dena ökningen accelererat. Ökningen har alltså blivit större under alliansregeringen. De ökade klyftorna inom Sverige och i världen har lett till ökade skillnader i förväntad livslängd. Såväl i Sverige som i världen. Eftersom Sverige är ett örhållandevis jämlikt land så är det ändså så att skillnaderna i förväntad livslängd mellan fattig och rik inte är så stor som den är i mer ojämlika länder:
Han vill inte riktigt svara på frågan om folkhälsan i världen blivit bättre eller sämre under de senaste 20–30 åren. Den globala situationen är väldigt komplex och han tar Latinamerika som det tydligaste exemplet.
–I stora drag har Latinamerika gått framåt en hel del, men samtidigt är det den kontinent som har den största ojämlikheten. Och det gäller inte minst inom ett land som Brasilien som nu kommit upp till en förväntad medellivslängd på drygt 72 år. Men skillnaderna är enorma mellan olika områden. Inom bara några minuter kan man förflytta sig från ett slumområde där det råder fruktansvärda villkor till ett område med oerhörda förutsättningar, säger han.
Ett mått på detta är skillnaden i inkomst mellan de 20 procent som har de högsta respektive lägsta inkomsterna. I Sverige har höginkomsttagarna fyra gånger mer än den femtedel som har de lägsta inkomsterna. I Storbritannien är skillnaden sju gånger, i USA 8,5 gånger, i Mexiko 13 gånger, i Chile 19 gånger – men i Brasilien är det hela 25 gångers skillnad.
Att just få fram skillnaderna inom ett land eller inom en region eller stad är nog Michael Marmots viktigaste påpekande om den ojämlika hälsan. Även om Storbritannien inte är extremt på något sätt visar den färska rapporten på kolossala skillnader. Michael Marmot tar gärna sin hemstad, London, som exempel.
–Om jag cyklar en timme från välmående Kensington och Chelsea där männen har en förväntad livslängd på 88 år kan jag ta mig till nordöstra London och där kan en man bara hoppas på 71 år. Det är 17 års skillnad i en av världens rikaste städer.
Och som om inte det vore nog har den välutbildade med höga inkomster sannolikt också fler friska år utan medicinska handikapp. Han kan hoppas på 75 friska år mot 50 år utan sjukdomar för den som saknar utbildning och har de sämsta inkomsterna.
[…]
Men även i Sverige har skillnaderna ökat. Den förväntade medellivslängden har visserligen blivit längre för både män och kvinnor sedan 1986, men skillnaden har ökat mellan dem som bara gått grundskola och dem som har eftergymnasial utbildning. Skillnaden var tidigare 2,5 år – men nu lever en högutbildad fem år längre.
Ökad jämlikhet har ett starkt samband med mer lika hälsosituation för fattig och rik. Att sträva mot ökad jämlikhet innebär att man vidtar åtgärder som förbättrar hälsan hos fattiga, medan hälsan hos rika inte påverkas lika mycket av detta. Det krävs en politik för att lyfta de fattigaste, inet en politik där de fattiagste straffas så som alliansregeringens politik gör. Det krävs en gemensam och lika sjuk- och hälsovård, det krävs gemensamma och lika skolor, det krävs socialbidrag, a-kassa och sjukkassa med vettiga villkor och så mycket pengar att det går att leva på. Det krävs en politik för minskade klyftor och ökad jämlikhet. En politik tvärtemot den nyliberala politik som förts i Sverige de senaste 20-25 åren. En politik inriktad på solidaritet och värme istället för på egoism och kyla.
Intressant?
Bloggat:Esbati, Storstad, Kaj Raving, Högberg, Peter Andersson,
Borgarmedia: SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Fattigdom, Livslängd, Jämlikhet, Ojämlikhet, Klassklyftor, Klyftor, Social välfärd, Privatisering, Social rättvisa, Hälsa, Vård, Sjukförsäkring, Klass, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Så du drar slutsatsen att det trots mestadels vänsterstyre i Sverige under de senaste 25 åren så har det gått åt fel håll? Då håller jag med. Om du istället skyller på den sittande regeringen bör du studera historia innan du drar slutsatser.
Per: Nu anser jag inte att de socialdemokratiska regeringarna som funnits är vänster. Dvs de är inte mot kapitalismen. Det har varit högerpolitik i 25 år är min åsikt, det är problemet. oCh dte var också vad jag skrev.
Per: En del av problemet är att ”vänsterstyret” inte vill eller kan hantera klasskillnadena på allvar i Sverige. Borgarnas (numera nyliberala) världsbild återfinns också hos sossarna, vilket gör att skillnaderna mellan de två blockens politik i stort är marginella. Ojämliken ökar snabbare under nuvarande regim, än under sossarna, men har varit på väg åt fel håll långt innan senaste borgarregering. Att sossarna för en borgarpolitik är ju dock inget som helst försvar för nuvarande regim, utan istället ett argument för en rejäl diskussion om vad som radikalt kan göras för att ändra ett allt brutalare klassamhälle till ett som gynnar vanligt folk.
Jag arbetar på storsjukhus i just Storbtitannien och kan givetvis hålla med om rapporten. Däremot fokuseras enbart på ekonomiska förutsättningar och väldigt lite om livstil. I England är det största exemplet rökningen. Vad man än säger är rökning den enskilt största livslängdsbestämmande faktorn. Och i England är det numera bara underklass som röker. Medelklassen dricker däremot väldigt mycket. Men det är ganska nutida så effekten av det har vi kanske inte sett än.
Så finns det då enligt dig exempel på länder med en fungerande politik?
Per: Det finns länder i världen med en politik som är mer inriktad på jämlikhet. Men de är få och ofta fattiga. Kuba är ett exempel (men där finns en del problem med demokratin kan man lugnt säga) och Venezuela ett annat (men där har man i stort sett misslyckats med att uppnå ökad jämlikhet så här långt). Det är också möjligt att Ecuador, Bolivia, Brasilien, Argentina och Uruguay har en sådan politik, dock från ett uselt utgångsläge. Men denna diskussion är egentligen off-topic.
Livslängden är inte ett bra mått utan man borde mäta frisk medellivslängd. Dvs. antal år man kan klara sig själv med viss hjälp. Att räkna med de sista 5 åren som sängliggande & dement är egentligen inte speciellt intressant.
Anonym: Då ökar skillnaderna mellan fattig och rik ännu mer, vilket står i artikeln.
Du gör ett lustigt hopp i ditt resonemang när du går från att resonera om att en politik bör föras som gynnar de fattiga och sedan hävdar (ogrundat) att alliansregeringens politik straffar dem. För att kunna hävda att de fattiga Straffas så måste du kunna påka på att situationen för dem faktiskt FÖRSÄMRATS, om så ej skett så är det inte fråga om straff utan blott om Skillnad. Det är inte samma sak, såvida man inte anser att det ligger ett straff/försämring i själva upplevelsen att någon annan har det bättre ställt och om det ligger något sådant däri så torde det bero på att man väljer att ta åt sig av något som man kanske borde ignorerat och levt med. Annars kommer man ju farligt nära avundsjuka.
Andreas Eriksson: Det är ökade skillnader som är problemet och genom att skillnader ökar så ökar klyftorna, jämlikheten minskar och det är resultatet av den förda politiken. Det är ju det jag skrivit om och det som är allvarligt. Oavsett det faktum att socialbidragstagare, arbetslösa och sjuka också fått det ekonomiskt sämre. (Bägge dessa saker (ökade klyftor och sämre för de fattigaste) påvisas ju i en mängd undersökningar och är inte kontroversiella. Så jag förstår inte din invändning överhuvudtaget. Straff? Vem har pratat om det? Avundsjuka? Så löjligt!
Du borde läsa på om människans natur och likanden. Det finns gott om forskning som på detta basala plan menar att ojämlikhet och upplevda orättvisor är problemet. Människans naturliga känsla för rättvisa är mycket stark,d et fisnn tydlig forskning som visar detta (se exempelvis Forskning & Framsteg).
Dessutom resonerar jag ju omvänt mot vad du påstår. Utifrån ökade klyftor (fakta) som enligt mig orsakas av en viss politik (det har förts en viss politik, nyliberal politik, under den tid som klyftorna ökat) till att påstå att det behövs en annan politik för att kunna minska klyftorna istället. Ju mer jag funderar ju mer förvirrad upplever jag din invändning. En politik för mer jämlikhet, då mer jämlika länder innebär en bättre levnadssituation, ett längre och lyckligare liv för folk (läs exempelvis Jämlikhetsanden, Bengt Brüldes böcker om lyckoforskning med mera).
Vaddå ökade klyftor? Ekonomiska skillnader har alltid och kommer alltid att finnas. Detsamma gäller livsstil och insikt om att sköta sin hälsa. Där är det stora klyftor som det alltid varit mellan olika socialgrupper. Hur ska politikerna lösa detta? Tvångsintagning av personer med lägre inkomster på statliga Spa?
Marvel: Men klyftorna är större eller mindre och det är högst väsentligt att sträva efter mindre klyftor då det har många positiva effekter för alla i ett samhälle. Sverige har små klyftor och därför ett bättre land än exempelvis Storbritannien.
Fast största skillnaden mellan livslängden i Sverige berode ju på vilken utbildningsnivå man hade och med tanke på att det är möjligt för vem som helst att studera på högskolor så handlar det mer om att tvinga alla att utbilda sig till högre nivåer. Skulle väl förstås vara bra så att vi får ett intellektuellare debattklimat och kan ta bort en stor del av de populistiska utspelen som sker i svensk politik.
Niklas A. Driver du med mig? Invändningen är ju helt konstig. klyftorna består även om all har den högats utbildningsnivån. Alla arbeten måset ju utföras ändå. Man kan inte minska ekonomiska klyftor genom att också städaren har hägskoleexamen. Det kan endast göras genom att städarens lön höjs i förhållande till direktörens. Så skapar man ett jämlikt samhälle. Inte hlerl kan alal människro klarar av en högskoleutbildning. Du måste skoja? Din invändning är faktiskt inte seriös.
Så en kortare medellivslängd (Kuba, Venezuela osv.) är ”okej”, bara skillnaden i medellivslängd är mindre inom befolkningen? För det är ju faktiskt det du säger.
Per: Nej det är inte det jag säger. Du frågade om det fanns några länder som hade en politik för ökad jämlikhet? Och jag svarade på det. Inget annat och det går inte att hitta på att jag tycker nåt annat så som du gör.
Venezuela är inte på långa vägar så jämlikt som Sverige och dessutom ett fattigt land. De två länderna är inte jämförbara. Det är i rika länder om jämlikheten ger utslag i bättre hälsa, mindre brottslighet osv. I fattiga länder ger annat större utslag än jämlikhet. Läs Jämlikhetsanden.
Kuba och Venezuela är fattiga länder så de har en kortare medellivslängd. Men Kuba har en mycket hög medellivslängd för att vara så fattigt. Det är jämlikheten och den goda sociala omvårdnaden (inklusive sjukvården) som leder till det. Men din fråga rörde inte det, utan om det fanns några länder som hade en politik för ökad jämlikhet.
Finns det ingen logik eller rim och reson hos folk. Det är verkligen irriterande. Skärpning.
Per, Kuba har ju hög medellivslängd för regionen? Ungefär samma som Danmarks och högre än USA:s. Imponerande för ett fattigt land, du kan jämföra med det ojämlika Haitis.
Venezuela ligger också på den övre nivån för regionen. Du får väl försöka vara lite seriös om du ska debattera.
Om vi tittar på kartan som SvD hade med sina artiklar ser jag en tydlig skillnad i medellivslängd mellan västra och östra Europa. Visst förefaller det trots allt som om folk har det bättre i väster än i det forna kommunistiska blocket?
Christer: Och? De stalinistiska länderna var ju allt annat än jämlika. Jag har då aldrig hyllat eller försvarat dem. Lär dig nåt innan du skriver dumma kommentarer. Skärpning!
Hur är det egentligen med folks kunskap, allmänbildning och logik? Hjälp!
Och vill du fortsätta kommentera på min blogg, ange en korrekt mejladress.
Följ kommentarsreglerna:
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/
Eh, jag är ingen van skribent på bloggar…
Vilken kommentarsregel bröt jag mot? Mejladressen är ok.
Christer: Ursäkta mig. Jag är lite irriterad idag. Har fått rensa bort en massa helknäppa kommentarer (internet är fullt med galningar). Men det är så här att jag inte anser att en debatt om Sovjetsystemet hör hemma på denna bloggpost. Av fler skäl:
1. Jag har aldrig varit en anhängare av stalinism eller enpartisystem. Det innebär att jag inte vill stå till svars för något som jag inte försvarar.
2. Sovjetsystemet är när det gäller en debatt om jämlikhet ganska ointressant. Precis som fascism och nazism av klassiskt europeiskt snitt. Det är inte ointressant att debattera i andra sammanhang, men här har det ingen plats. Det var länge sen och det är inte relevant i dagens politiska situation när det gäller debatten om jämlikhet. Jag vet ingen som vill ha den typen av system. Off-topic alltså.
Men ändå: Kort medellivslängd i öst förklaras just med stor ojämlikhet och ökande ojämlikhet sen stalinismens fall. Den har ju faktiskt minskat sen dess.
Slutligen. Det är jag som bestämmer vad som får publiceras på min blogg. Det är min skyldighet, mitt ansvar och min rättighet. Jag har stränga kommentarsregler.
Icke att förglömma var även de stalinistiska länderna och Jugoslavien väldigt fattiga jämfört med västsfären.
Nej, Anders_S, jämlikheten ökar inte om vi sänker direktörens lön och höjer lokalvårdarens därför för att kunna göra detta måste du införa en massa tvång och de som har rätt att tvinga andra kan inte kallas jämlika oavsett om de är direktörer eller politiker eller fackpampar eller…
Det du gör är att du byter en ojämlikhet som uppstår pga av marknaden mot en annan ojämlikhet som handlar om vilka som har makten att både sätta priset på en vara/tjänst OCH tvinga andra att köpa den.
Höjer du lokalvårdarnas löner så blir antingen fler av dem arbetslösa eller så måste du tvinga andra människor att betala mer för en tjänst än vad de tycker den är värd.
Tänk i tid istället för i pengar. Vi kan alla städa på våra respektive arbetsplatser. Vi kan använda en del av vår arbetstid till detta. Det är en annan form av jämlikhet: alla städar vi lite, men de som tidigare städade blir utan jobb.
Jo, Per jämlikheten ökar. Sverige har lägre direktörslöner och högre städarlöner än USA och Sverige är ett jämlikare land. Det är ju det som är jämlikhet.
Ditt sista stycke håller jag med dom. Det innebär också att du i förlängningen föreslår delat arbete och förkortad arbetstid. Vilket är bra. För ökad arbetslöshet betyder ökad ojämlikhet. Så det måste undvikas.