Boscanins obefintliga verklighetskoll

Aleksandra Boscanin, ledarskribent i GP med verklighetsförfalskning och okunskap som grundläggande linje i skrivandet, har nu återigen åstadkommit ett stycke med begränsat värde ur sanningssynpunkt. Denna gång handlar det om bilbränder.

Det skrivs inte så mycket om bilbränder numera konstaterar Boscanin. Men hon bryr sig inte om att ta reda på varför. Istället påstår hon att det beror på att det blivit vardagsmat och att ingen därför bryr sig. Ingen verklighetskoll alls.

Verkligheten är nämligen den att antalet bilbränder i utsatta förorter i Sverige har minskat. Det har blivit så ovanliga i Göteborg att de i praktiken inte finns och i Malmö har de minskat mycket kraftigt. Det skrivs helt enkelt inte om bilbränder därför att de inte sker i områden där de bedöms som en nyhet. Stenkastning mot polisen och andra myndigheter har nästan helt upphört. Så det finns inget att skriva om. Därför skrivs det inte.

Samtidigt har antalet anmälningar av bilbränder ökat. Eftersom vi har en minskning i Malmö och Göteborg måste det alltså finnas en ökning nån annan stans. Av allt att döma så har den skett på småorter och inte alls i några utsatta förortsområden. Antagligen bedöms bränderna därför inte heller som en nyhet. Eller så handlar ökningen av antalet anmälningar om nåt helt annat. Ökad anmälningsbenägenhet. Bilar som lättare fattar eld. Försäkringsbedrägerier.

Sen fortsätter Boscanin med att det behövs fler poliser för att kunna lyckas med ett proaktivt arbete. Det är bara dumheter. En rapport om effektivt polisarbete från Brå slår tydligt fast att fler poliser är meningslöst. Det som behövs är ett annat sätt att arbeta. Förebyggande arbete mot brott är till stor del socialt arbete enligt Brå är de saker som fungerar:

  • Polisen bör koncentrera sina insatser till platser och tider där mest brott begåtts, så kallade hot spots.
  • Resultaten blir bättre när repressiva polisiära insatser kombineras med insatser av social karaktär. Renodlat avskräckande och straffande åtgärder mot ungdomar från rättsväsendets sida kan snarare ha negativa effekter.
  • Det kan vara effektivt att fokusera på högaktiva kriminella och hårdbevaka dem i kombination med att de erbjuds sociala insatser.
  • Så kallad situationell prevention kan minska tillfällena till brott.
  • Lokalt dialogbaserat polisarbete, i samverkan med andra, kan öka de boendes förtroende för polisen.

Ökad uppklarningsprocent som Boscanin tycker skulle vara bara för att öka tilliten till polisen är inget som folk i gemen har någon relation till. Folk bryr sig inte om sådana teoretiska konstruktioner. Det som är intressant är om det är trevligare, lugnare och tryggare på gatan. Inte om polisen löser en viss andel av brotten. Det blir trevligare om brotten aldrig sker. Det är sådant som ger ökat förtroende för polisen inte meningslösa siffror om uppklarningsprocent (men det är självklart bra om den ökar).

Ett polisiärt förhållningssätt som inte fokuserar på hårda tag och att beivra redan begångna brott utan istället på att förhindra att brott begås är det bästa. På det sättet arbetar polisen i Göteborg. Göteborg har den lägsta våldsbrottsligheten av Sveriges tre stora städer, i Göteborg förekommer i stort sett inga bilbränder orsakade av ungdomsgäng. Det verkar vara ett bra sätt att arbeta på.

Nån normalisering av bilbränder och stenkastning finns inte som Boscanin hävdar. Det är bilbränderna och stenkastningen som inte finns. Boscanin har noll koll på verkligheten.

Sen tycker jag vi nog ska ta listan om de 53 utsatta områdena med en nypa salt. Staden Laholm är md bland dem. Det är knappast ett utsatt område på något sätt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements