Bristande statligt ansvar i systemet med gode män och förvaltare

Tillsynen av gode män och förvaltare har stora brister. Regeringen bör därför ta ett större ansvar för att åstadkomma ökad rättssäkerhet i hela landet, skriver Riksrevisionen i sin granskningsrapport.

Ungefär 123 000 personer i Sverige företräds av god man, förvaltare eller förordnad förmyndare. Många befinner sig i en utsatt situation. Riksrevisionen har granskat om staten skapat förutsättningar för att tillsynen av ställföreträdare och överförmyndare görs på ett rättssäkert sätt.

Granskningen visar att det inte bara är tillsynen som har brister, utan systemet som helhet. Det förklaras bland annat av att uppdragen har blivit fler och mer komplexa samtidigt som det har blivit svårare att rekrytera ideella ställföreträdare. Dessutom finns det stora skillnader mellan överförmyndare. De är organiserade på olika sätt, har olika rutiner och gör olika bedömningar av till exempel en god mans lämplighet. Detta i kombination med att systemet till stora delar bygger på gammal lagstiftning riskerar rättssäkerheten. Riksrevisionen har tidigare uppmärksammat problemen men grundläggande brister kvarstår.

– Flera av de problem vi sett förklaras av bristen på en myndighet med ansvar för frågan på central nivå. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom det gäller samhällets mest utsatta, säger riksrevisor Helena Lindberg, i ett pressmeddelande.

Detta understryker vikten av en välfungerande nationell tillsyn och vägledning. Granskningen visar dock att förutsättningar för en sådan är begränsad: Knappt tio årsarbetskrafter på sju länsstyrelser med ett otydligt formulerat uppdrag att stötta och utöva tillsyn över sammantaget 230 överförmyndarmyndigheter.

– Länsstyrelserna kan i praktiken inte leva upp till ett så stort vägledningsansvar, och samtidigt utöva tillsyn av överförmyndare. Och området är eftersatt – både i jämförelse med andra tillsynsområden och med motsvarande system i andra länder, säger Petra Jonvallen, projektledare för granskningen, i pressmeddelandet.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utreda systemet som helhet och där bland annat analysera och identifiera vilka uppdrag som kan utföras av proffessionella ställföreträdare, i syfte att kunna tillgodose att alla som har behov kan få en lämplig ställföreträdare. På kort sikt rekommenderar Riksrevisionen regeringen att ge en av länsstyrelserna huvudansvar för att samordna tillsyn, utbildning, statistik och råd och stöd på regional nivå.

– Att vara förmyndare, god man eller förvaltare är av tradition ett ideellt uppdrag. Det finns tydliga fördelar med detta, men systemet kan inte längre bara bygga på ideella krafter, säger Petra Jonvallen.

Riksrevisionen kritiserar främst översynen och kontrollen samt i viss mån själva verksamheten med gode män, förvaltare och ställföreträdare. När det gäller kritiken av lagstiftningen är den rimligt. Den är skriven med tanke på att betalningar görs kontant, att fickpengar betalas ut kontant etc och är inte anpassad till dagens verklighet. Exempelvis kan en person som har god man utan problem gå till banken och ta ut all sina pengar men sen måste den gode mannen redovisa vad pengarna använts till. Vilket ju är ett orimligt förhållande.

En god man får inte ha tillgång till huvudmannens (den person som har en god man) konton om där finns för mycket pengar. Sådan konton får då något som heter överförmyndarspärr (alla uttag måste godkännas av överförmyndaren).

På flera banker innebär överförmyndarspärr också att huvudmannen inte kan komma åt sina pengar utan överförmyndarens godkännande. Sådant omöjliggör konton där huvudmannen kan ta ut pengar från ett konto med hjälp av kort eller betala i en affär med kort.

Vissa banker har löst detta problem genom att det går att ha konton för huvudmannen som inte är överförmyndarspärrade på det sättet och den gode mannen ändå inte har tillgång till. Många kommuner kräver i det fallet ingen redovisning av de pengar som finns på sådana konton vilket gör den gode mannens arbete möjligt istället för omöjligt.

Riksrevisionens rapport har föranlett Lisa Magnusson att i en ledare i DN kräva att hela systemet med gode män görs om och proffessionaliseras. När jag läser henens alster känns det som om faktisk inte har nån som helst koll på detta med gode män. Väldigt många gode män är släktingar till den som har god man, det kan vara syskon, föräldrar eller barn. Många har bara en huvudman och inte fler. Det fsinn 93 000 god emän och förvaltare i Sverige på 123 000 huvudmän.

Att uppdragen skulle bli mer komplicerade känner jag heller inte igen och det är inte sant att det finns omfattande missförhållanden. De flest omfattande missförhållanden rör sig ofta om sådana som har godmanskapet som yrke, det handlar om juridiskt och ekonomiskt utbildade personer som ibland kan uppemot 50-100 huvudmän. I vissa andra fall handlar det om osämja inom en släkt och familj etc.

De flesta personer som har god man har ingen förmögenhet och har ingen egendom. De finns då inte så mycket som kan gå fel. Det handlar om att betala räkningar och söka bidrag på samma sätt som en gör för sig själv. Det kan faktiskt vem som helst klara av. Det krävs inte nån expert och det är inte speciellt avancerat.

De flesta anmärkningar på en god man handlar om petitesser. En kvitto som inte godkänns men utgiften är uppenbart en utgift som gäller huvudmannen och den personens liv så några ersättningskrav på den gode mannen blir det inte. Nåt papper har lämnats in för sent. Posten slarvade bort en räkning och det blev därför en påminnelseavgift. En räkning har betalats men avin försvann på personens boende etc. Årsredovisningar och årsberättelser lämnas in för sent. Det är sådant som orsakar de flesta anmärkningar på en god man. Det är saker som inte egentligen betyder nånting.

Det handlar om att överförmyndarnas kontrollverksamhet fokuserar på sånt som var viktigt när vi hade ett kontantsamhälle. Det gör med andra ord en massa meningslöst kontrollarbete som ger en massa onödiga anmärkningar för de gode männen. Som tur är finns det överförmyndarmyndigheter som insett detta och anpassat redovisningsrutinerna till nutiden. Men allt för många har inte gjort det.

Ett annat problem är att många huvudmän har problem med droger och alkohol. En del är har varit dömda för allvarliga brott och kan vara farliga. Överförmyndarmyndigheterna i Sverige har angett att 71 % av de som har god man eller förvaltare kan vara farliga. Sådan uppdrag leder ofta till problem med redovisningar, att huvudmannen tar ut alla pengar från banken, vägrar samarbeta osv. Något som leder till svårigheter med redovisning, att betala räkningar i tid med mera. Ibland avslutar de bara möjligheten för den gode mannen att se och komma åt bankkontosaldon etc. Den gode mannen får anmärkningar.

Lisa Magnusson har helt missförstått vad som är de egentliga problemen när det gäller gode män och överförmyndare.

Mot förslagen i Riksrevisionens rapport finns dock inget att invända.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements