Kort om bok
Den skötsamme arbetaren
Ronny Ambjörnsson
Carlssons
Nykter ”Andlig” Facklig Politisk
Min stora beundran för, och erkännande av, den tidiga frikyrko- och nykterhetsrörelsen i Sverige. Det är den riktigt stora aha-upplevelsen i boken ”Den skötsamme arbetaren – Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930”.
Dessa två folkrörelser var lika viktiga som arbetarrörelsen (den tredje stora folkrörelsen) för att årtiondena kring år 1900 omforma den gamla patriarkala lutheranska överklassdiktaturens Fattigsverige – till på sikt Folkhemmet(s) rika moderna och demokratiska välfärdsstat!
I denna omtalade omtryckta klassiker skildras det svenska samhällets omvandling från en lokal gräsrotsnivå – via bruksorten Holmsund utanför Umeå. Proletarisering på landet och i staden. Från bygemenskap och bondevärderingar till inledande rotlöshet och atomisering på industriorterna.
Den nya arbetarklassens armod, trångboddhet och slitsamma fabriksjobb – här sågverk för flottat timmer frånlurade av skogsbönderna (ett rån kallat ”baggböleri”). Det nya tidiga proletariatets tendens till supande, kortsiktighet, materialism, känslosamhet, spontanitet, okunnighet, ”råhet”, krogliv och avsaknad av organisering.
Alla dessa svaghetstecken reducerades med de tre stora svenska folkrörelsernas ”missionsarbete” i folkdjupet. Nya värderingar växte fram när den fattiga folkmajoriteten av arbetare och lägre medelklass organiserade sig.
De tre folkliga rörelserna började med olika kampmål. Men på sikt smälte deras växande lokala och nationella arbete alltmer samman kring vidare gemensamma frågor som demokrati, sociala reformer, medborgarskap, folkbildning, individuell och kollektiv disciplinering, samt utopin om en ny människa i en bättre värld.
Sammanfattningsvis växte idealet ”den skötsamme arbetaren” fram ovanifrån från eldsjälarna-ledarna, och underifrån från fotfolket på verkstadsgolvet. Arbetarna och Folket i bred mening skapade sina egna värderingar och ideal på arbetsplatser och på fritiden. På nykterhetslogen, i bönehuset och under fackmötena.
Från ”klass i sig, till klass för sig” – en marxistisk tanke tillagd av mig. Ideologisk, kulturell och social konstruktion av klass. Klass inte längre som enbart ett bottenläge i den sociala och materiella hierarkin, men en ny proletär gemenskap som ersatte bondbyns gemenskap och värderingar (mina utvikningar, och här talar vi mest arbetarrörelse). Se boken ”The Making of the English Working Class” (recenserad av mig).
Det fanns djupa rötter till denna småfolkets tankeomvandling, berättar författaren, forskaren, idéhistorikern och professorn Ronny Ambjörnsson: Bondedemokratiska tendenser. USAs folkliga självstyrelseideal. De amerikanska och franska revolutionerna. Upplysningen. Lutheranismens ”andliga jämlikhet”. Kristendomens broderskapstanke.
Fram växer idéer om kultur, civilisation, framsteg, en ny livsstil, teknikoptimism. I småkyrkor, fackföreningshus och logeslokaler blir idealet en läsande, studerande, allmänbildad, resonerande, kritisk, argumenterande, eftertänksam arbetare (och lägre tjänsteman). En demokratisk tolerant arbetarklass.
Som diskuterade lugnt, lyssnande och respektfullt, fritt och jämlikt. Inte heller längre med mössan i handen gentemot den vertikala överheten ovanför dem. Istället (mellan sig själva och) gentemot fabriksdirektören alltmer horisontellt, som mellan två jämbördiga parter.
En organiserad småfolksrörelse, långsiktig, och ”andlig”. Allt handlade inte om det materiella livet, utan man tog i studier och cirklar även upp meningen med livet. En ny mentalitet föddes i samhällsdjupet. Med såväl kämpande klasskamp som reformistiskt klassamarbete (min kommentar det sista).
Först ut var väckelserörelsen som vände sig mot den överklassallierade statskyrkan, organiserade sig demokratiskt och fritt, och likaberättigat studerade Bibeln – en skola i folkmakt som växte till att engagera sig i även rösträtt och politik. De kallades ”läsare” för sin självbildning.
Senare kom nykterhetsrörelsen i kamp mot det förödande superiet som degraderade många av den tidens män till ”djurisk nivå”. En rörelse som ville ersätta helgfylla och krogliv med ett alternativt djupare och kulturellt bildningsliv. Lyfta människan till hennes sanna nivå som varelse.
Sist kom den fackliga och politiska arbetarrörelsen, som ville höja arbetarnas såväl materiella som ”andliga” nivå (andligt i vid filosofisk bemärkelse). Som ville förändra samhället i socialistisk riktning. Störta kapitalismens klassamhälle. Även om vanliga arbetare inte uttryckte sig så innan de hade fått ”ordet i sin makt” och skapat en folklig motoffentlighet.
Ofta var människor med i flera folkrörelser som samverkade och med tiden sammanföll i det gemensamma kravet på ett nytt bättre samhälle med värdigare jämlikare livsvillkor. Vanligt folk kunde exempelvis vara aktiva organiserade nykterister och socialdemokrater, med delvis religiösa ideal – och dessutom aktiva i kommunalpolitiken.
I slutändan fick Arbetarklassen och Folket igenomdrivet demokrati, folkhem och materiella framsteg vad gäller bostad, arbete och grundläggande samhällstrygghet. Men då började många bland fotfolket att tappa lidelsen och glöden – livet hade ju blivit så mycket bättre.
Många ledande folkrörelseidealister började tänka på karriär till medelklassen (där också deras barn ofta hamnade). Det rörelsearbete man tidigare gjort gratis, med glädje pliktkänsla och stolthet, ville man nu ha betalt för. Ur arbetarleden steg en ny medelklasselit (se ”Den röde patriarken” som jag inte recenserat).
Många vanliga människor i arbetar- och de lägre tjänstemannaleden passiviserades – en utveckling som fortsätter idag (de senare resonemangen mina ord och vidareutvecklingar av denna ytterst intressanta, djuplodande och kunskapsfulla bok).
I detta sammanhang av materiell förbättring och andlig idétorka (”bröd men inte rosor”, mitt tillägg) försvann frågor som ”Vad är lycka?”, ”Vad är meningen med livet?”, ”Vad är en bra människa?” från dagordningen, berättar Ronny Ambjörnsson (ja, i frikyrkorna levde de väl kvar antar jag).
Likaså försvann så småningom tanken på industriell och ekonomisk företagsdemokrati från dagordningen i och med de efterlängtade materiella förbättringarna i samhället. Drömmen om arbetarstyrda företag och socialism falnade.
Hans Norebrink, vänstersocialistisk vårdarbetare
PS I väckelserörelsen hade kvinnorna en stark ställning, men i nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen dominerade en patriarkal könsrollskonservativ inställning. Kvinnorna skulle sköta hemmet och servera kaffe på mötena. Klass gick före (i) kön…
PSS Ronny Ambjörnsson har också skrivit boken ”Socialismens idéhistoria” (som jag recenserat) och visat på socialismens djupa judiskt-kristna rötter. De och andra världsreligioner knyter också an till gamla bondedrömmar om rättvisa och moralisk ekonomi (se boken ”Moral Economy of the Peasant” som jag också har recenserat). Som i sin tur anknyter till jägarsamlarsamhällets jämlikhet – som jag ser det.
PSS Det behöver väl knappast påpekas att det proletära skötsamhetsidealet i dagens samhälle har fått sig några hårda smällar av individualism, kommersialism, kortsiktighet, egoism och uppgivenhet inför tanken på en verklig politisk förändring av samhället. Ändå behövs den begrundande ”andlige” arbetaren än mer idag när miljö-klimat-problematiken tillkommit på den politiska agendan.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Nykterhet, Alkohol, Den skötsamme arbetaren, Ronny Ambjörnsson, Arbetarrörelsen, Frikyrkorörelsen, Nykterhetsrörelsen, Fattigsverige, Folkhemmet, Kapitalism, Ekonomi, Kultur, Böcker, Historia, Arbetarklass, Samhälle, Politik
