Stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur, bostadsbyggande, infrastruktur, trafikplanering, bilism och kollektivtrafik är frågor som alla är sammankopplade. Dessutom har det en koppling till historia, konst, miljö och rivningshysteri. Det är i vilket fall som helst frågor som engagerar starkt. Debatten handlar om förtätning, växthusgaser, klimatet, effektivitet, skönhet, bevarande av grönområden, tunnelbyggande, trafikleder, trängselavgifter och mycket mer.
I kölvattnet av den omfattande debatten kring dessa frågor har det uppstått ett antal nätverk som är inriktade på att diskutera arkitektur, stadsbyggnad och stadsplanering såsom Arkitekturupproret, och Yimby. De kan också ses som sådana som driver debatten och de är helt klart inte alltid överens. Det finns också en lång rad föreningar som kan betraktas som Nimby-föreningar samt bevarande och byggnadsvårdsföreningar. Ingen av dessa kan betraktas som etablissemangsorganisationer.
Mer okänd i dagens debatt (i alla fall bland vanligt folk) är Föreningen för stadsplanering (FFS). Det är en föreningen med stark koppling till eliten i Sverige. En förening med starka band till flera av de stora arkitektföretagen (ex. Tyréns och White) och ingenjörsbyråerna (ex. Sweco och ÅF) liksom till de stora högskolorna som utbildar arkitekter och ingenjörer såsom Chalmers och KTH samt statliga verk och organisationer som Trafikverket och VTI. FFS bildades 1947 i samband med att Sverige fick ny lagstiftning för planering och bostadspolitik. Föreningen känns som etablissemangets stadsplaneringsförening och syns väldigt lite i den allmänna och offentliga debatten. De ger ut tidningen PLAN som en medlemstidning.
Det är föreningen som eller representerar de som drev igenom modernismen och rivningarna av svenska städer och innerstadsområden och bland de som startade tidningen och föreningen fanns flera av de stora svenska stadsmarodörerna:
I den bostadssociala utredningen ingick en rad experter, bl a fyra av PLAN:s redaktionsmedlemmar: arkitekterna Uno Åhrén, Carl-Fredrik Ahlberg, Göran Sidenbladh och nationalekonomen Per Holm. Uno Åhréns Ett planmässigt samhällsbyggande, som var en bilaga till utredningen, lade grunden för framtidens samhällsplanering och även vad PLAN kom att stå för. Planeringen skulle vara aktiv och konstruktiv, en ekonomisk planering med klart definierade sociala mål, och med studier av lokalisering (arbetsplatser och bostäder) som en av huvuduppgifterna. 1947 var Åhrén, Ahlberg och Sidenbladh alla prominenta planerare med centrala positioner inom stat, region och kommun. Uno Åhrén hade varit stadsplanechef i Göteborg under 1930-talet, 1943-45 var han chef för Riksbyggen, och fick 1947 den första svenska professuren i Stadsbyggnad på KTH. Carl Fredrik Ahlberg arbetade på 1930-talet hos Åhrén i Göteborg och som stadsarkitekt i Kungsbacka. Han kom till Stockholms Stadsbyggnadskontor 1945 och blev där chef för stadsplanekontoret 1947. Göran Sidenbladh arbetade även han hos Åhrén i Göteborg i början på 1940-talet och kom sedan till Stockholms stadsbyggnadskontor 1944 där han senare blev stadsplanedirektör efter Sven Markelius 1955.
Det är väl sannolikt så att denna förening i det fördolda fortfarande har ett stort inflytande över svensk stadsplanering och arkitektur. Och de har växt på senare år vilket avspeglar det stora intresse som finns för stadsplanering, stadsbyggnad och arkitektur. De ser sig som en systerorganisation till Sveriges Arkitekter där de också anser sig ha stort inflytande:
Sjuttio år efter starten är Föreningen för samhällsplanering och tidskriften PLAN starkare än på länge. Antalet prenumeranter ökar och vårt genomslag i nationell media, inflytande på större konferenser och synlighet i syskonorganisationer såsom Sveriges Arkitekter har vuxit.
Sveriges Arkitekter är arkitekternas fackliga organisation och är också en viktig faktor när det gäller stadsplanering, bostadspolitik och arkitektur. Deras medlemmar dominerar stadsbyggnadskontor liksom andra liknande strukturer och deras medlemmar äger eller kontrollerar flera av de stora arkitektbyråerna och byggkonsulterna såsom White Arkitekter, Tyréns, Nyréns, Abako och MAF genom att dessa företag är personalägda och personalkontrollerade. För opinionsbildningens skull driver Sveriges Arkitekter flera bloggar, ger ut böcker och tidningen Arkitekten.
Ett annat existerande nätverk för opinionsbildning och debatt är Hållbar Stad som är en statligt driven propagandacentral. De som ligger bakom är Statens Centrum för Arkitektur och Design (ArkDes, tidigare Arkitekturmuseet) samt Boverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket och Trafikverket. Till stöd för ArkDes finns en förening som heter Arkitekturens Vänner. Den sistnämnda föreningen är närstående stora arkitekt-, bostads- och konsultföretag såväl som Sveriges Arkitekter. Bland de närstående företagen (medlemmar i föreningen) finns exempelvis Einar Mattsson, Nyréns, Semren+Månsson, Sweco, White och Wingårdhs.
En annan etablerad organisation som deltar i samhällsdebatten kring stadsplanering och byggande är Sveriges Byggindustrier. De företräder byggbolag i alla storlekar och former.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Boverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Trafikverket, Semren+Månsson, Wingårdhs, Arkitekten, Sveriges Byggindustrier, Arkitekturens Vänner, Infrastruktur, Bostadsbyggande, Chalmers, KTH, Sveriges Arkitekter, Abako, Nyréns Arkitektkontor, Sweco, Hållbar Stad, ArkDes, ÅF, Stadsbyggnad, Arkitektur, Bostadspolitik, Stadsplanering, Samhälle, Politik
