De flesta som dömts för folkbokföringsbrott är hemlösa personer som skrivit sig på en boxadress eller i nån lägenhet hos nån kompis där de inte bor. Detta är ofta enda möjligheten för hemlösa att kunna hålla kontakten med myndigheter, få reda på om de fått ett jobb, om en myndighet vill ha kontakt med dem eller om de kanske fått en bostad.
Det finns inget brottslig uppsåt. De är inte ute efter att lura någon. De behöver bara en fungerande postadress då de alltid flyttar runt mellan olika bostäder. Dessa personer borde inte bli dömda för folkbokföringsbrott oavsett hur lagen är skriven.
Det har nu också visat sig att det går att bli frikänd även om en person inte varit skriven på den adress där den faktiskt bor. Detta då den rike fastighetsmagnaten Erik Selin blivit frikänd från folkbokföringsbrott efter att han varit skriven på sitt kontor:
I sin dom skriver tingsrätten att Selin visserligen har varit skriven på fel adress, men att denna adress varit just Balders huvudkontor är av avgörande betydelse. Det tyder på att han inte varit ute efter att lura någon.
Han hade nämligen enligt domstolen inget uppsåt att begå brott och frikändes därför. Frågan är varför inte de hemlösa frikänts på samma grunder?
Mitt svar på denna fråga är att Selin frikänts då han är rik, vit och svensk. De hemlösa döms för att det är fattiga, svarta, invandrare eller missbrukare. Detta är en typisk klassorättvisa.
Det är klassjustis där överklassen går fri men arbetarklassen straffas. För samma brott. Brott mot folkbokföringslagen. Trots att de alla saknat uppsåt att begå brott och inte varit ute efter att lura någon så frikänns bara den rike vite överklassmannen. Det är inte likhet inför lagen utan olikhet inför lagen.
Läs också: Hemlösa och utsatta görs till kriminella
