Maria Robsahm har i Arbetaren skrivit en artikel om varför politiker, högerextrema politiker i detta fall, är så oärliga med fakta när det gäller brottslighet. Lögner och falska uppgifter levereras på löpande band och staplas på varandra. Artikeln berör också journalisternas flathet och dåliga kunskap om fakta:
Jimmie Åkesson svamlade på i Svt utan att bli avbruten om att Sverige är som Chicago – fast han och alla andra borde veta eller åtminstone ana att det dödliga skjutvapenvåldet är mycket högre där.
I rena siffror 23 gånger så högt.
Ingen sa emot. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta.
Moderatledaren fortsatte på den inslagna vägen att svartmåla Sverige när han påstod att nästan varje dag skjuts människor ihjäl i Sverige. Sanningen är att ”nästan varje dag” i själva verket är var tionde dag.
Ingen sa emot honom. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta.
Och moderaternas propagandaavdelning gick ut och hävdade att 18 på 1 miljon invånare skjuts ihjäl i Sverige – vilket är en absurd siffra. Över 180 människor skulle alltså ha skjutits ihjäl enligt moderaterna. Den som kan fakta vet att vi inte har varit i närheten av dessa siffror på totalt dödligt våld på 350 år….
Okunnigheten och osanningarna haglar.
Dödligt våld
Sanningen är ju den som Robsahm också förmedlar. Det dödliga våldet har minskat sen 1990-talet. På 1980-talet var det 30% mer dödligt våld än idag. Men samtidigt har det förändrats så att skjutvapen står för en större andel av det dödliga våldet idag än tidigare. Men fortfarande är kniv det vanligaste mordvapnet.
Lögnerna från högerhåll när det gäller brottsligheten är ständigt återkommande. Det påstås också att brottsligheten och narkotikahandeln skulle vara invandrarnas fel. Det är också lögner och faktiskt rent korkat. Som Lars Henriksson skriver i GP:
För att inte tala om de rent imbecilla resonemang som bygger på att Sverige skulle försvinna från den internationella drogekonomin om bara alla i Biskopsgården hade svenska efternamn.
De egentliga problemen
Först hittar alltså högerpolitikerna på en verklighet som inte finns. De hittar på en brottslighet som ökar (i verkligheten minskar den). De skyller brottsligheten på enskilda befolkningsgrupper. Vilket är rent ljug. Sen för de fram en lång rad repressiva förslag som inte hjälper och i lera fall förvärrar läget. De tar inget ansvar för att de är just deras så kallade reformer, läs privatiseringar och besparingar som faktiskt skapat problemen:
Jag bodde själv i Tynnered när 90-talsnedskärningarna drog över förorterna och tillsammans med politiskt sanktionerad massarbetslöshet lämnade sociala kalhyggen efter sig. Samtidigt var arbetsgivarnas Satsa på dig själv-kampanjer självgående, skolan började prata om entreprenörskap och en generation av Blondinbella-wannabes växte upp i välbärgade områden. Respekt i samhället blev liktydigt med synlig rikedom, även för dem som aldrig skulle ärva någon förmögenhet och varken kunde hoppas på ett välavlönat jobb eller ens skumraskaffärer i pensionsbranschen. En perfekt rekryteringsmiljö för kriminella småentreprenörer.
För att komma åt brottsligheten krävs det att grundorsakerna åtgärdas. Den höga arbetslösheten, den segregerade skolan, den ojämlika sjukvården, bostadsbristen och de ökade möjligheterna på att tjäna pengar på brottslighet. Allra-skandalen liksom fusket med covid-19-tester är typexempel på det sistnämnda. Allt är en följd och en konsekvens av politiska beslut, besparingar, nedskärningar och privatiseringar.
