Den 30 juni sköts en polis ihjäl på Höstvädersgatan i Biskopsgården i Göteborg. Han var sannolikt inte måltavlan för skjutningen utan det var en ung man eller några unga män som stod i närheten polisen.
Polisen som hette Andreas Danman färdades på elmoped mot den eller de personer som antas ha varit måltavlor. På vägen blev han blev träffad så allvarligt av ett skott från gärningsmannen att han avled. Gärningsmannen ska ha avlossat två skott. Eventuellt kan polisen ha misstagits för en gängmedlem i Biskopsgården Södra. Polismannen var dock uniformerad.
Efter ett kort tag greps en 17-åring från det gäng som brukar kallas Nya Norra som misstänkt för mordet. Det är mycket ovanligt att personer grips så snabbt efter en skjutning och vi kan nog utgå från att hans egna gängkompisar på olika sätt hjälpte till med att få fast honom. Men de viktigaste spåret var dna som hittades på ett munskydd som hittades ihop med en elsparkcykel och kläder som kunde kopplas till mordet. Även mordvapnet hittades i närheten. 17-åringen ska nu åtalas.
17-åringen åtalas för mordet på polisen och för tre mordförsök på personer från den kriminella grupperingen som brukar kallas Biskopsgården Södra som befann sig platsen.
Personer ur Biskopsgården Södra hade dessutom redan tidigare samma dag utsatts för skottlossning. Även denna skjutning ägde rum på Höstvädersgatan. Den åtalade ska ha avfyrat skott på en innergård. Därefter ska han följt efter sina tilltänkta offer när de försökte fly och skottlossningen som ledde till polisen död skedde
Mordförsök som 15-åring
Redan när den nu åtalade tonåringen var 15 år gammal larmade hans mamma om att det var problem. Öven andra hade rapporterat om att pojken uppvisade problembeteenden, umgicks med äldre kriminella och skolkade från skolan. Sociala myndigheter vidtog inga som helst åtgärder. Nu har denna passivitet och nonchalans inneburit att en polis mördats och en 17-årings liv förstörts.
I november 2019 när han bara var 15 år gammal knivhögg han en 16 år gammal tonåring på en spårvagn. För det mordförsöket dömdes han till ett års sluten ungdomsvård. Efter att han avtjänat straffet förflyttades han till ett familjehem i Mellansverige. Tonåringen rymde dock från familjehemmet efter några månader. I början av juni 2021 var han tillbaka i Göteborg.
Samma person som 16 år gammal knivhöggs på spårvagnen antas ha varit en tilltänkt måltavla vid skjutningen när polisen dödades.
Läs mer:
- Polis ihjälskjuten i Biskopsgården
- 17-åring gripen som misstänkt för polismord
- Problemen i Biskopsgården stavas nedskärningar
- Gängkonflikten i Biskopsgården är inte en konflikt utan flera
- Gängland Göteborg – Biskopsgården
- Gängkonflikterna i Biskopsgården har drabbat många oskyldiga
- Gängland Göteborg – Länsmansgården
- Allt är inte alltid vad det ser ut att vara – skjutningen i Länsmansgården
- Friande dom för mord på 16-åring
- Sveriges blodigaste gängkonflikter
- Polismord
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är helt uppenbart att samhället inte förfogar över tillräckliga verktyg för att hantera grava fall som dessa.
Den bild man får, rätt eller fel, är att sluten ungdomsvård och därpå följande familjehemsplacering tagits till schablonmässigt. Det är för mig uppenbart att åtgärderna bär alldeles för litet av individanpassning. Förvisso är sannolikt så att en ung person som hamnar i detta slag av mycket gravproblematik måste byta miljö, så långt inget märkligt och det är inte där problemet ligger.
Problemet handlar om ”mindset”. Vårdens längd bestäms i domen och inte utifrån personens faktiska tillstånd då vården upphör eller förändras. I praktiken innebär detta att vården får ett ”format” av straff vilket i sig riskerar att leda in i ”mindset” som leder bort från det primära, nämligen att hjälpa en mycket ung person.
Det är förvisso inte så att den slutna ungdomsvården inte innehåller behandlingsprogram men mot dessa har det riktas kritik (se t.ex. https://web.archive.org/web/20170426004217/http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/program-for-ungdomar-med-antisocial-problematik-inom-institutionsvard/). Jag vill också minnas att andelen återfall är tämligen hög vilket visar på institutionens bristande förmåga.
Slutsatsen kan inte bli en annan än att ett helt annat paradigm behövs för att hjälpa mycket unga personer som begår grava handlingar. Individanpassning, bättre vårdprogram och en längd på vårdtiden som avgörs av hur personen mår och inte från mer eller mindre schablonmässiga paragrafer.