Politiska skurkar och egotrippat patrask. Nej jag vet, det är inte ord för möblerade rum. Men vilka ord räcker till, när svenska Moderaters skamlöshet passerar det mesta.
Efter att i regeringsställning överfört hundratals miljarder från gemensam välfärd till privata vinstmaskiner, från lågavlönade till välbeställda, från ”orten” till villaidyllerna. Efter att ha slagit sönder den sociala bostadspolitiken, gjort Allmännyttan vinstgirig, sålt ut till fastighetskapitalet, avlövat social service i ”utsatta områden”, slagit igen fritidsgårdar och utarmat skolor. Alltefter att genom en väldig operation – varför inte ”kontrarevolution” – flyttat över människors livsmöjligheter från den ena delen av befolkningen till den andra som får rulla sig i förmögenheter och skatteparadis.
Efter det gapar ni av upprördhet. Inte över ert eget värv – utan inför er egen skapelse. För ni fick ju precis som ni ville. Era kravmaskiner blev rika som troll medan gapande hål av hopplöshet växte där plundringen drog fram. Matade av er egen dyrkade kommersialism och statuslyx grodde er spegelbild i de ”utanförskapsområden” ni skapat bland unga killar med drömmar om våldsamma genvägar till er värld. Och blev till er perfekta måltavla.
Klassförakt och högerextremism
När Moderata Skurkpartiet nu vill styra all samhällelig oro till avsky mot unga gängkriminella och invandring är det inte bara ett försök att bräcka Sverigedemokraterna och lägga grund för en blåbrun regering. Det handlar om att gå i takt med dagens globala högervåg tillbaka till den reaktionäraste DNA i partiets barndom som passar hårdare tag.
De flesta av dagens väljare saknar minne från de tiderna. Medan vänsterröster stundtals tror att det handlar om ”fascistiska tongångar” rycker andra aningslöst på axlarna. Men den klassiska reaktionära konservatismen i de salonger Högern och en gång Allmänna Valmansförbundet företrädde var långt värre än de flesta idag kan föreställa sig.
Klassföraktet nedåt, mot ”blodkaoset” och de ”lägre stående”, självföreställningen som skapelsens krona, beredskapen att kuva en stökig underhet med polisiärt och militärt våld, avskyn mot demokratin och ”massan”… det utgör formliga reservoarer av social arrogans och klassegoism att ösa ur – transkriberat till lämpligt 2000-talsspråk.
Ve, den löntagare som låter sig bedras av detta politiska skurkstreck! Maktmaskinen som ruvar i kulissen tänker rulla över humanismens benpipor.
Håkan Blomqvist
Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.
Fast jag tycker Blomqvist drar lite för mycket över en kam.
”Allmänna valmansförbundet” var just – ”allmänt”. Där rymdes lite av vart inom borgerlighet och bönder. Från progressister av Valfrid Palmgrens typ – skaparen av de kommunala folkbiblioteken – till precis den sort som Blomqvist talar om. Och allt däremellan.
Det skulle inte förvåna mig om samma gäller dagens moderater.
Problemet med dom är att dom är ett klassparti som håller ihop i vått och torrt, helt oavsett vilken falang som råkar dominera för stunden. Man föds uppenbarligen in, och lämnar med fötterna före. Oavsett politiska ståndpunkter.