Vietaskuppen – det perfekta brottet

Publicerad denFörfattareAnders_S

Vietaskuppen är en av Sveriges mest kända rån. Det är en legendarisk kassaskåpskupp som utfördes i april 1971. Brottet har aldrig blivit  löst och preskriberades 1981.

Kuppen skedde vid Vattenfalls kraftverksbygge vid Stora sjöfallet, i byn Vietas, en liten ”vattenrallarby” vid Luleälven. Det ligger mycket isolerat och det finns bara en väg dit. En stor del av arbetarna skulle gå på ledighet under påskhelgen och dessförinnan få ut lön. I kassaskåpet låg lönekuverten till samtliga anställda, runt 400 stycken.

Vietas 1970. Bild: Vattenfall.

Kuppen

Under förmiddagen den 22 april 1971 upptäcktes att kassaskåpet med alla löneutbetalningspengar förvarades under den föregående natten utsatts för ett inbrott. Totalt hade  541 000 kronor i kontanter stulits. Det motsvarar omkring 4,2 miljoner i 2021 års penningvärde.

Gärningsmännen hade nån dag innan tagit sig in i baracken och slagit en sjutums spik igenom golvet invid kassaskåpet för att markera vad det stod nånstans. De hade sen på natten krupit en lång bit (cirka 38 meter) under själva baracken. De släpade med sig gastuber, skärbrännare, en såg, en borrsväng och en brandsläckare. Vid något tillfälle under natten hade även en av rånarna tagit sig in i kontoret genom ett fönster och då stoppat in en ståltråd i kassaskåpets lås.

Därefter hade skurit ett hål genom golvet där kassaskåpet stod. Med hjälp av skärbrännare hade de sen skurit upp ett hål i kassaskåpets botten. Den som hade hanterat skärbrännaren var enligt polisutredningen sannolikt en liten kortväxt man med tanke på det trånga utrymmet under kontorsbaracken. Dessutom yrkesskicklig. Kassaskåpet hade sen tömts på sitt innehåll underifrån.

Kuppen upptäcks

Stölden upptäcktes först flera timmar fram på dagen den 22 april efter att kassaskåpet låsts upp. Det var dock inte helt enkelt:

Han låste upp ytterdörren och klev in i baracken. Nu kändes lukten starkare. Exakt varifrån brandlukten kom var svårt att avgöra. Däremot såg han orangeröda fotspår som ledde fram till kassaskåpet som stod i hörnet.

Han bestämde sig för att väcka kamrer Hannes Nilsson och platschefen Åke Lagersson, trots att det fortfarande var tidig morgon.

När de kom till kontoret upptäckte de att någon hade försökt dyrka upp kassaskåpet, för en metalltråd stack ut ur låset och gjorde det omöjligt att låsa upp. Och här, under kassaskåpet, låg samma orange-röda pulver som fotspåren bestod av.

[…]

När Gällivarepolisen kom till Vietas kunde polismannen direkt konstatera att det där pulvret var kiselgur, ett slags kassaskåpsfyllning.

Nu larmades polisens kriminaltekniker, som befann sig i Luleå, 35 mil bort. När de kom fram hade mörkret redan börjat falla över byn. Synen de möttes av när de äntligen fick upp kassaskåpet var osannolik: de 541?000 kronorna var försvunna. Summan motsvarar i dagens penningvärde mer än 4 miljoner kronor. Istället såg de ett fyrkantigt hål i kassaskåpets botten som mynnade ut i det fria.

Efter kuppen

Efter kuppen menade polisen att männen ska ha packat in bytet i bilen och kört till en barack några kilometer bort där de gömde pengarna.

Alla arbetare togs senare in på förhör men ingen hade sett eller hört något. Fem av dem kom att misstänkas för kuppen. De var kortväxta och duktiga svetsare. Ingen av dem erkände. Polisens tekniker hittade fingeravtryck, handavtryck och cigarettfimpar och ett par skor som kunde kopplas till kuppen.

Polisen ville också göra en husrannsakan i bostadsbarackerna. Dåvarande åklagaren, Nils Savonen, vägrade dock ge tillstånd för detta. Han tyckte att bevisningen var för tunn.

Två misstänkta

Den numera pensionerade polisen Thure Emot som idag är 95 år gammal var en av de som utredde brottet och han har uttryckt han vet vilka de skyldiga var. Han var dock inte den första polisen på plats:

Just den där dagen 1971 var det en poliskollega som tog emot samtalet från Vietas. Thure kom dit senare, men han minns detaljerna.

–?Tjuvarna var inte vilka som helst. De måste ha varit duktiga yrkesmän som lyckades skära upp kassaskåpet så det inte syntes från ovansidan.

Det dröjde till dagen efter innan fotspåren som ledde in under baracken upptäcktes.

–?Villervallan i början gjorde att tjuvarna fick ett långt försprång.

Polisutredningen förstärktes med mannar från Jokkmokk och Luleå. Mängder av tips togs emot och sorterades. Husrannsakningar genomfördes utan resultat. Efter några veckor klarnade bilden för Thure. Han gick till åklagaren och begärde att två män skulle anhållas.

–?Tyvärr var han försiktig och vågade inte. Han tyckte bevisningen var för svag.

Thure menar att rättsväsendet stod för misstagen som gjorde att tjuvarna aldrig åkte fast. För Vietaskuppen är fortfarande ouppklarad. Även om Thure är övertygad om att de skyldiga är de två vattenrallarna han misstänkte från början. Eftersom brottet var så spektakulärt och handlade om så mycket pengar slogs kuppen upp stort både i svenska och utländska medier.

Efter kuppen jobbade, enligt en artikel i Aftonbladet, de båda misstänkta männen kvar ett antal månader. Sedan flyttade båda söderut. Männen levde därefter ett välordnat liv.

De poliser som arbetade med fallet var eniga om att brottet var ett så kallat insiderbrott utförd av någon eller några av de anställda. Kuppen var enligt polisen extremt välgenomförd och hade förmodligen planerats under en längre tid. därför kallas Vietaskuppen ibland för det perfekta brottet.

Uppmärksammat

Vietaskuppen har genom tiderna väckt en del uppmärksamhet och resulterat i teaterpjäser och böcker. Hösten 2006 satte Norrbottensteatern under ledning av Erik Kiviniemi upp en pjäs om fallet, baserad på ett manus av författaren Mikael Niemi. 2011 kom journalisten och författaren Dan Larsson ut med boken Vietaskuppen – eller vissla inte på norrskenet.

Läs mer om rån:

Köp boken Vietaskuppen från Adlibris

Köp boken Vietaskuppen från Bokus

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.