På kvällen den 21 april 2003 hade tre väktare från Securitas Värde (senare Loomis) varit på hämtningstur i norra Bohuslän. Det var annandag påsk, så mängden kontanter var större än normalt. Sista stoppet på turen var Sparbanken Tanums kontor vid torget i Grebbestad vid tvåtiden på natten. En av väktarna körde först i en följebil medan de övriga två åkte i värdetransportbilen.
Fem rånare beväpnade med AK-4 och jaktvapen angrep väktarna vid banken. Rånarna krossade ett fönster till banken med en yxa och tog sig in till serviceboxen. En av väktarna hade gått in för att tömma den. Rånarna tömde serviceboxen och gick sen ut till värdetransportbilen.
Föraren av följebilen hade dock anat oråd och larmat polisen. I och med det låstes tillgången till värdetransporten. Gärningsmännen hade förberett sprängmedel för att ändå kunna ta sig in, men det behövde aldrig användas. Nyckeln till säkerhetsvalvet fanns följebilen, helt i strid med gällande rutiner. Rånarna kunde därför tvinga till sig nyckeln för att komma in i fordonet.
Efter 15 minuter lämnade rånarna platsen. De hade då fått med sig motsvarande 12 miljoner kronor i svenska och norska sedlar. En polispatrull hade redan anlänt till Grebbestad. De hade dock fått order om att inte konfrontera de tungt beväpnade rånarna av rädsla för att de skulle öppna eld. Polismorden i Malexander fyra år tidigare var ännu färskt minne.
Flykten
Gärningsmännen flydde från platsen i en ny Volvo V70 som hade stulits från fabriken i Torslanda under mars månad tillsamman med två andra likadana bilar. Medhjälpare spred ut fotanglar på E6 norr och söder om Tanumshede för att stoppa eventuella förföljande polisfordon.
Gärningsmännen bytte fordon vid Brandts bilhandel i Tanumshede, där den första flyktbilen också brändes. Vid platsen glömdes dock ett vapen kvar. Något som kom att bli en avgörande ledtråd för att identifiera gärningsmännen. Efter det ska rånarna ha återvänt till en stuga i Fjällbacka som hade använts som utgångspunkt. Väl där delade gärningsmännen sedan upp bytet vilket ska ha skapat en del konflikter.
Den andra bilen brändes därefter på en pendelparkering i Rabbalshede. Också det var en Volvo V70. EN sådan bil hade setts i Fjällbacka av en man som rapporterat in observationen inklusive det faktum att den hade en skadad nummerskylt.
Polisutredningen
Polisutredningen leddes av personal från länskriminalen i Trollhättan. Den utbrända flyktbilen hittades på förmiddagen och likaså det kvarglömda vapnet. Detta vapen kunde spåras till en handlare i Götene. Denne uppgav att han sålt vapnet av en annan vapenhandlare i Mariestad. Denne hade i sin tur lämnat det aktuella automatgeväret till en person som han var skyldig pengar.
Vapenhandlaren från Mariestad anhölls och häktades. Under de fortsatta förhören kommer det fram, att han levererat ytterligare fem vapen till den aktuella personen. Vapenhandlaren släpptes men greps snart igen ihop med en person från Kortedala. De släpptes dock snart igen.
På långfredagen hade en polispatrull från Stenungsund följt efter och stoppat en bil med tre män från Göteborg som färdades i sydlig riktning på E6 mitt i natten. De var alla tre kände av polisen och ansågs kunna ingå i kretsar som sysslade med grov brottslighet. Senare skulle det visa sig att det var tre av rånarna från Grebbestad.
En polisman i Göteborg meddelade ungefär samtidigt att han gjort en iakttagelse några dagar efter rånet. Han hade sett tre personer kunde misstänkas vara inblandade i rån och med tanke på Grebbestadsrånet vidarebefordrades upp-giften till oss för kännedom. Detta gjorde att spaningarna intensifierades mot dessa tre män. Två av dem var identiska med två av dem som stoppades på E6:an.
De misstänkta kunde genom spaning knytas till varandra. Vidare till sommarstugan i Fjällbacka som ägdes av en kvinna som hade sällskap med en av de misstänkta männen. Genom olika spår kunde de knytas till en närvaro i Grebbestad innan rånet. Vi en husrannsakan hos en av männen påträffas ett hagelgevär.
Gripanden och åtal
I februari greps sen flera av de misstänkta männen. 2 stycken den 2 februari och 2 stycken den 16 februari. Vid gripandet av en av de senare männen påträffas ett vapen. Den 5 mars greps en femte inblandad. En av dessa accepterade ett erbjudande om vittnesskydd från åklagaren mot att han pekade ut de andra gärningsmännen med namn. Han påstod senare att de övriga hade lagt beslag på hans andel av bytet.
Åtal väcktes i Strömstads tingsrätt mot sju män den 26 april 2004, nästan exakt ett år efter rånet. Av dessa åtalades fem personer för grovt rån, varav fyra skulle ha varit med vid banken och den femte hade skaffat tillgång till stugan i Fjällbacka. Två personer åtalades för medhjälp till grovt rån. Vapenhandlaren från Mariestad åtalades för medhjälp till grovt rån alternativt grovt vapenbrott.
I maj 2004, dagarna innan rättegången mot de övriga hade inletts, greps ytterligare en av de misstänkta i USA. I samband med att denne gifte sig i USA hade det upptäckts att han var internationellt efterlyst. Kvinnan han gifte sig med hade för sin del följt rättegången mot de andra i Göteborg.
Bytet från rånet har inte återfunnits.
Rättegång och domar
Rättegången mot de åtta först åtalade hölls av Strömstads tingsrätt i Göteborgs tingsrätts säkerhetssal på Postgatan med start den 3 maj 2004. Rättegången bevakades av tungt beväpnad polis och helikopter. Det ansågs föreligga en mycket stark hotbild mot rättegången, framförallt mot en av de åtalade som hade erkänt och blivit ett viktigt vittne.
Den av de åtalade, en då 32-årig man, som hade vittnat mot sina medåtalade dömdes till sex års fängelse för grovt rån. Övriga tre som var med vid banken dömdes till åtta års fängelse för grovt rån. Den då 42-årige göteborgare som hade gett tillgång till stugan i Fjällbacka dömdes till fyra års fängelse för medhjälp till grovt rån. Vapenhandlaren i Mariestad dömdes till ett års fängelse för grovt vapenbrott.
En av de åtalade dömdes till villkorlig dom och böter för medhjälp till grovt rån för att ha lånat ut bilar och tillverkat spanska ryttare. Ytterligare en man som åtalades för medhjälp till grovt rån för att ha skaffat bort rånutrustningen frikändes.
Den man som greps i USA, en då 33-årig man från Partille, åtalades för grovt rån. Han dömdes till fem års fängelse i en separat rättegång. Han hade medverkat som chaufför vid rånet.
Domarna för de sju som fälldes i den första rättegången överklagades till Hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten fastställde tingsrättens domar, men höjde straffet för den 42-årige mannen med stugan i Fjällbacka från fyra till fem års fängelse. Domen mot den man som greps i USA överklagades inte.
Brott mot yppandeförbud
Under en häktningsförhandling vid Strömstads tingsrätt fick försvarsadvokaten Lars Lundgren veta vem som försett polisen med uppgifter. Samtliga närvarande belades med yppandeförbud. Lundgren förde dock informationen vidare till en då 35-årig man som misstänktes vara involverad. Den som utpekats som tjallare hamnade under hot. Han stod under hot en lång tid och till stora säkerhetskostnader för polisen.
Kammaråklagaren i Uddevalla upptäckte redan tidigt att Lundgren läckt uppgifter. Åklagaren begärde därför att Lundgren ej längre skulle få agera försvarare. Innan något formellt beslut togs valde dock Lundgren själv att avgå som försvarare. På grund av detta prövade lagmannen aldrig det eventuella brottet mot yppandeförbudet.
I maj 2004 beslöt Justitiekanslern inleda förundersökning mot Lundgren. I oktober 2005 dömdes han av Borås tingsrätt till 120 dagsböter à 200 kr för brott mot yppandeförbudet. Han dömdes ej för brott mot tystnadsplikten vilket hade kunnat ge fängelsestraff.
Efter händelsen uteslöts Lundgren ur Sveriges advokatsamfund och förlorade därmed rätten att kalla sig advokat. Han överklagade uteslutningen till Högsta domstolen, som avslog Lundgrens begäran.
Misstankar om arbetsmiljöbrott
11 chefer vid Loomis (tidigare Securitas Värde) blev år 2007 misstänkta för grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom. Det är ett brott som kan ge upp till fyra års fängelse. Det handlade hanteringen av nyckel vid värdetransportbilen vid rånet i Grebbestad. En sådan nyckel ska inte finnas med vid transporterna. Cheferna tycks dock aldrig ha åtalats.
Den utredning som Arbetsmiljöverket gjorde efter rånet ledde till synnerligen skarp kritik mot företaget. De anklagades då för arbetsmiljöbrott och framkallande av fara för annan.
I april 2008 accepterade dock företaget, som då hade bytt namn till Loomis, ansvar för arbetsmiljöbrott och en företagsbot på 300 000 kronor. Åklagaren pekade i strafföreläggandet på att Loomis inte hade tillräckliga rutiner för instruktion och utbildning av personalen.
Läs mer:
- Bankrånet i Linköping 1854
- Handelsbankrånet i Göteborg 1976
- Postrånet i Eskilstuna 1993
- Rånet i Kisa och Malexandermorden
- Värdetransportrån i Majorna
- SEB-rånet i Gävle 2005
- Grodmansrånet 1965
- Värdetransportrånet Arlanda 2006
- Landvetterrånet
- Värdetransportrånet i Stora Höga
- Värdetransportrånet i Akalla 2005
- Helikopterrånet
- Rånet i Bräkne-Hoby
- Vietaskuppen – det perfekta brottet
- Rånet mot Loomis i Glostrup 2008
- Bröndbyrånet 2008
- Nokas-rånet
