Något som haft betydelse för situationen i många svenska städer är modernismens intåg i stadsplaneringen. Ytterst handlar det om 1960-talets utformning av städer och stadsdelar. Den har bidragit till att förutsättningar för brott och otrygghet delvis har byggts in i den fysiska miljön.
Under många år var säkerhets- och trygghetsfrågorna en naturlig del av stadsbyggandet runt om i världen. Stadsportar som var stängda om natten och murar som försvar mot yttre fiender var några av säkerhetsåtgärderna.- Dessutom bestod städerna av en mix av bostäder, arbetsplatser och näringsverksamheter med småskalighet och naturliga mötesplatser. Det medförde att människor genom sin närvaro skapade trygghet.
Städerna växte och varje generation lärde av tidigare generationers misstag och framgångar med följden att städerna hela tiden utvecklades. Även när det gäller säkerhet och trygghet.
För cirka hundra år sedan, men framför allt från 1960-talet och framåt, förändrades dock sättet att planera och bygga städer, stadsdelar, bostadsområden och bostäder.
Miljonprogrammet
Som en följd av påtaglig bostadsbrist byggdes det på kort tid många nya bostäder efter tidens tankar och ideologier. Istället för en mix av funktioner, småskalighet och naturliga mötesplatser byggdes ABC-städer med uppdelade och utspridda arbets-, bostads- och centrumområden. Samtidigt började gränserna mellan vad som var offentligt respektive privat luckras upp. Istället för öppna framsidor och stängda baksidor byggdes kvarteren tvärtom, vilket skapade helt nya förutsättningar för livet i staden.
Dessutom skapade trafiksepareringen isolerade stadsenklaver. Det innebar ödsliga gång- och cykelvägar samt en oklar rumslig orientering i ett fördubblat rörelsenät med många återvändsgator och små gränder.
Sammanfattningsvis har alltså det moderna sättet att planera och bygga inneburit en rad problem. Bland annat i form av anonymitet, bristande social kontroll, brottslighet och otrygghet. Det har också medfört stora kostnader då sådant som blivit fel måste rättas till, det gäller inte minst i många av storstädernas miljonprogramsområden.
Texten tagen från en rapport från Stiftelsen Tryggare Sverige. Texten är något redigerad. Den är licensierad med en Creative Commons-licens som tillåter redigering och bearbetning.
Läs mer:
- Gängvåldets orsaker – polisens repression och utanförskap
- Orsaker till brottslighet och vad som kan göras åt saken
- Orsaker till gängbrottslighet
- Förklaringar, orsaker och åtgärder mot brottslighet
- Brottslighetens orsaker 1
- Brottslighetens orsaker 2
- Det finns olika typer av vinstdriven brottslighet
- Brottslighetens orsaker
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Intressanta perspektiv som säkert har en del relevans men resonemanget saknar tidsperspektivet. Miljonprogrammet byggdes för 50 år sedan medan gängvåldet, av den ”tappning” vi känner idag, är en betydligt nyare företeelse.
Miljonprogrammets problem handlar, som jag ser det, om mycket annat än modernism och dess tankar om stadsplanering. Det handlar också om att bygga utan att riktigt förstå underhåll och hela livscykler, utan denna förståelse uppstår oundvikligen förfall. Förfall som öppnar upp för segregation i vilken vi till stor del finner grundproblemet.
Miljonprogrammet finns där och det är alltid lätt att vara efterklok men det kan inte vara en ursäkt för undermålig förvaltning. I detta finns ett politiskt ansvar som aldrig riktigt penetrerats och än mindre utkrävts. Betänk att det till den allra mest övervägande delen handlat om Allmännyttan. Visst finns exempel på utförsäljningar under senare perioder, ett lätt men ack så naivt sätt att komma undan problemet, åter det handlar om ett politiskt ansvar som inte funnits där.