Rysslands krig mot Ukraina och sanktionerna mot kriget är ytterligare ett steg bort från globaliseringen. Det beror på direkta störningar på den globala handeln som kriget innebär, främst på handeln med jordbruksprodukter och konstgödsel via Svarta havet. Men viktigare är att de omfattande ekonomiska sanktionerna kraftigt minskar Rysslands integration med sin viktigaste handelspartner för både import och export, EU. De indirekta effekterna på både EU-länderna och Rysslands ekonomier är nog viktigare.
Ryssland kommer att vända sig mer till de asiatiska länderna, varav endast ett fåtal har sanktioner mot Ryssland. EU-länderna kommer att få ändra sin energipolitik snabbt och kostsamt. Utöver det har kriget stor påverkan på EU:s jordbrukspolitik. På sikt kan sanktionerna mot Ryssland leda till att dollarns ställning försvagas.
Om viktiga ekonomier som Kina och Indien ser att man kan utestängas från att handla i dollar och från de betalningssystem som styrs av amerikanska banker kan det mycket väl göra att man söker andra valutor och betalningslösningar.
Det gäller för övrigt också EU:s strävan för att fler betalningar skall ske i euro, vilket bland annat motiveras med att skydda europeiska företag mot sanktioner av andra (läs USA). Detta kommer att göra hela det internationella handelssystemet trögare och krångligare.***
Globalisering
Under lång tid har vi levt i ett samhälle där det varit en självklarhet att globaliseringen (här använder jag begreppet för den internationella ekonomiska och politiska integrationen) skulle fortsätta och öka. Bärande i denna process har varit nedmontering av olika typer av protektionistiska (jag använder detta ord helt sakligt utan några värderingar) skydd för den inhemska produktionen (tullar, avgifter, tekniska handelshinder), avregleringar av varu- och tjänstemarknader, avreglering av kapitalmarknader, en viss integration av arbetsmarknader, ökad migration och rörlighet. Sovjetunionens kollaps och Kinas öppnande innebar också betydelsefulla steg i denna integration.
Många har sett detta som en naturkraft med bara en riktning. De flesta har också sett det som i stora drag positivt även om vissa pekat på vissa avigsidor som man skall på olika sätt hantera. Jag själv tillhör dem som anser att de negativa effekterna överväger samt att hela globaliseringen har en slagsida för det som gynnar kapitalintressen. Nästan ingen av de som kramar globaliseringen och frihandel tycker att fri rörlighet för människor är en bra idé, medan jag tycker att det borde komma före både fri rörlighet för kapital och varor. För den historiskt intresserade kan det vara värt att nämna att fri rörlighet för människor varit vanligt i många samhällen som samtidigt reglerat varuhandel.
Avstannande globalisering
Men oavsett vad jag tycker så har globaliseringen stannat av. Det bästa ekonomiska måttet på globalisering är andelen av BNP som utgörs av handel. Som syns på grafen nedan har handelns globala andel av BNP gått ned från 61 % innan finanskrisen 2008 till 51 % idag*. Jag har också lagt in ett antal andra länder. Som synes är utvecklingen liknande i många viktiga länder.
Det största fallet är i Kina i takt med att den inhemska köpkraften och konsumtionen ökat kraftigt, från 64 % 2006 till 34 % 2020. Jag lade med Ryssland också, inte för att den ryska ekonomin är så viktig men för att det kan vara värt att ha litet extra uppmärksamhet på Ryssland just nu. Man kan till exempel se att sanktionerna mot Ryssland efter 2014 invasionen av Krim inte satt några direkta spår.
Sverige sticker ut i listan, men det har också att göra med att vi är en liten ekonomi, dessa kommer alltid har en högre andel handel av BNP. Men inte ens Sverige hade kommit upp i 2008 års andel 2019. Man kan jämföra Sveriges 84 % med Finlands 72 %, Norges 65 %, Danmarks 103 %**.
Ett annat tecken på att globaliseringen tappat fart är att Världshandelsorganisationen, WTO, har misslyckats med att få till ett nytt handelsavtal trots att man försökt sedan 2001. Den så kallade Doharundan är ännu inte formellt avslutad men knappast någon tror att den någonsin kommer att leda någon vart. På det politiska området har de olika internationella organisationerna och processerna lunkat på, men framstegen har varit begränsade. Bristen på skarpa åtaganden i Parisavtalet för klimatet är bara ett av många exempel.
Kriget i Ukraina
Kriget i Ukraina har också gjort att säkerhetsfrågor har fått ökad aktualitet. Detta gäller inte minst mat och energi. Hur man vrider och vänder på det så kommer det leda till en minskad globalisering. Man kan inte upprätthålla en hög livsmedelsberedskap byggd på internationell handel. Detta var dock den svenska politiken sedan EU-inträdet då vi både slopade beredskapslager och skydd för det svenska jordbruket. Till saken hör också att matproduktionen är beroende av en hel rad med insatsvaror, förutom diesel och traktorer så märks framför allt konstgödsel.
En annan viktig säkerhetsrelaterad utveckling är de hinder som införts i bland annat USA och Sverige mot att främst kinesiska företag utför samhällskritiska tjänster. En motsvarighet finns i länder som Ryssland och Kina där man på olika sätt styr internet mot nationella plattformar. Att utländska medier förbjuds också i demokratier som EU är ett (oroväckande) tecken på samma tendens.
Kombinationen av Ukrainakriget och klimatomställningen har – mycket för sent – satt ny fart på energiomställningen i Europa. Energiomställningen leder också till en minskad handel eftersom man ersätter en stor import av fossila bränslen med inhemskt producerad energi.
Klimatomställning
Fossilomställningen leder också till avsevärt högre transportkostnader (du tror väl inte att 25 kronor litern räcker!). Detta minskar den globala konkurrensen och ökar kostnader för globala försörjningskedjor och internationell arbetsdelning, som att norsk fisk paketeras i Kina, eller att svenskt fläsk röks till bacon i Polen. Att EU planerar klimattullar och förbud mot ”avskogningsimport” kommer också innebära minskad handel. Energiomställningen kommer också innebära avsevärt högre priser på konstgödsel, vilket i sin tur leder till en återlokalisering och integrering av jordbrukssystemen.
Covid-pandemin
Pandemins effekter på de globala försörjningskedjorna har varit mycket stora och de pågår fortfarande. Många företag har eller överväger att ”ta hem” produktion, en process som började redan med finanskrisen. Pandemin innebar ju också ett nästan totalt stopp för internationellt resande vilket inte bara minskar turismen utan också migration och handel. Pandemin har också lett till att länder vill öka sin kontroll och produktion av samhällskritisk utrustning, inklusive vacciner och skyddsutrustningar.
Protester och kriser
Fallet började med finanskrisen 2008, men det finns en rad andra händelser i världen, både före och efter finanskrisen som har bromsat globaliseringen eller visat på motstånd mot den:
- The battle of Seattle och Göteborgskravallerna reflekterade stort missnöje – mest från vänster – med globaliseringen
- Uppkomsten av nationalistiska partier och rörelser, mestadels ”höger”.
- Kriget mot terrorismen sedan 11 september 2001, som gjorde flygresor mycket krångligare, ledde till omfattande kontroller av gods i hamnar i USA, begränsade miljoner människors möjligheter att resa och startade USA-ledda krig (Afganistan, Irak) som i sin tur destabiliserade hela Mellanöstern.
- SARS epidemin och svininfluensan som också slog mot både resande och globala transporter.
- Den stora översvämningen i Thailand 2011 som hotade hela världens försörjning av hårddiskar.
- Fartyget Ever Given som satt fast och blockerade Suez kanalen i en vecka 2021.
- Storbritanniens utträde ur EU.
Gunnar Rundgren
Fotnoter
* Eftersom BNP samtidigt växt så betyder det inte att handeln har minskat i absoluta tal, men det intressanta är andelen handel och inte den totala volymen.
** Man kan ha mer än 100 % andel handel av BNP om man har mycket transithandel eller importerar råvaror som förädlas till exportprodukter. Ett land som Nederländerna har 145 %.
*** Det kan mycket väl tänkas att USA på sikt kan framstå som en förlorare av detta eftersom det sannolikt leder till att färre vill ha amerikanska statsobligationer, vilket i sin tur gör att USA:s ständigt ökande utlandsskuld måste betalas av.
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden.
