”SD:s väg mot valet”, är rubriken på Expos sommarnummer som inte bara granskar det parti som hotar att hamna i regeringsställning efter 11 september. Numret skärskådar också den ryske högerextrema ideologen Aleksandr Dugins världsbild, som under 2000-talet fått växande inflytande inom den ryska eliten – men också inspirerat högerextremister på andra håll.
I nyfascistiska rörelser och den så kallade Alternativhögern i väst började Dugins teorier dyka upp och fick i Sverige ett utrymme genom Nya Tider och tankesmedjan Motpol samt bokförlaget Arktos som översatte dem till engelska. Dugin gästade även förlagets sammankomst ”Identitär idé” i Stockholm 2012.
Ideologisk blåslampa
Nu är det emellertid som ideologisk blåslampa bakom Putins angreppskrig på Ukraina den ryske sociologen och statsvetaren gjort sig mest känd. Efter att ha uppmanat till folkmord i Ukraina under annekteringen av Krim 2014 – ”Jag tror inte att våra fiender är ukrainare. De är i själva verket en bastardras som har trängt upp ur hål i marken. Mot bastarder är folkmord på sin plats” – avskedades han från Moskvas universitet.
Men hans idéer om ryskt öde och kallelse att skapa ett Euroasien även med våld mot väst, liberalismen, antikrist och ”ondskan”, som på 1990talet sägs som extrema har nu blivit vardagsmat i många ledande kretsar. ”Det ryska folket”, skriver Dugin i en av sina böcker, ”är hängivet sitt historiska uppdrag.
Det är anledningen till att Rysslands öde är att bli ledaren för det nya globala eurasiska alternativet till Västs vision av världens framtid”. Till det ledarskapet hör att återupprätta imperiet, krossa USA och globalismen (gärna gestaltad av den judiske finansmannen Georg Soros) och återknyta bandet mellan folket och jorden. I en rysk variant av nazismens ”blut und boden”, blod och jord. ”Jorden är helig för den djupa identiteten och den mest grundläggande delen av själen”, citeras Dugin i Expo. För den ryska kallelsen är alla medel tillåtna.
Expo understryker att Dugin inte har någon position i den ryska regimen eller som rådgivare till Putin utan snarare hur hans idéer normaliserats i politiska och militära kretsar. Och kanske även folkliga.
Storrysk chauvinism
Egentligen är ju dessa idéer bara en modernare variant av den storryska chauvinismens ideologier under tsardömets sena 1800 och tidiga 1900-tal, såsom de propagerades av den förfascistiska Ryska Folkunionen och dess stormtrupper Svarta Hundraden. Inte för inte avskyr därför Dugin – liksom Putin – Lenins bolsjeviker och Oktoberrevolutionen som gjorde slut på tsardömet. Expo ägnar en del av reportaget åt det.
Under läsningen ringer en med ryckande musikslinga från 2006 i mina öron. ”Ukraina i Krim, Belarus i Moldova, eto moja strana!” – Ukraina och Krim, Belarus och Moldavien, det är mitt land! Det var den ryske popstjärnan Oleg Gazmanovs svar på Springsteens Born in the USA, som dånade ut över tiotusentals ungdomar på stora sportarenor när Putins ungdomsrörelse Nasji mobiliserade.
Nationalism
Publiken sjöng med i den stornationalistiska text som hämningslöst blandade och gav under titeln ”Sdelan v SSSR” – Gjord i Sovjetunionen. Här var Rurik, Romanov, Lenin och Stalin, KGB, FSB och dissidenter, kärnvapenraketer rimmat med ”de vackraste kvinnorna på planeten”, allt i en skön förening följt av refrängen ”Eto moja strana!” – det är mitt land. En slags sovjetnostalgisk men också storrysk nationalism där ”Pribal tika tozje” – Baltikum också – var ”mitt land”.
Då, var det mest som lite arenarockigt retro med en salig blandning av sovjetsymbolik och nyryska fanor. Vid sångtävlingar mellan borden på det barnhem i Sydryssland som min familj under de åren var engagerad för, sjöng personalen sovjethymnens ord ”Sovjetskij narod” – det sovjetiska folket – medan barnen överröstade och segrade med ”Russkij narod”.
Nu är det hela blodigt allvar. Och unga från Nasji eller barn hem nr 7 skickas som kanonmat för att realisera Dugins och elitens mardrömsfantasier.
Håkan Blomqvist