Att det skulle rika som i huvudsak använder droger är en ren myt. Att skylla de kriminella gängen på att rika är de som använder narkotika är därför ett helt felaktigt påstående. Inte bara för att de rika använder mycket mindre droger än fattiga utan också för att det inte är drogbruket för nöjes skull som är det stora problemet.
Droger används huvudsakligen av personer med en massa problem och missbruk av narkotika är betrakta som en sjukdom i likhet med alkoholmissbruk. Missbruk har en mängd orsaker, psykisk sjukdom, bristande framtidstro, genetik, neuropsykiatriska funktionshinder, fysiska olyckor med mera.
Missbruksproblem
Den uppräknade typen av problem som är orsak till missbruk såväl som missbruksproblem är vanligare bland fattiga människor. Vilket Leonidas Aretakis i Flamman skrivit om:
Det mesta av gängens narkotikaintäkter kommer från cannabis som knappast främst är en partydrog, och enligt en undersökning (CAN, rapport 198) står den fattigaste femtedelen av befolkningen för 40 procent av bruket. Det mesta tas också av en minoritet storkonsumenter där många är fast i beroende medan nöjesbrukarna står för en bråkdel.
Ett mer sofistikerat vänstersvar på att ungdomar dras in i gängvåldet är att ”förhindra nyrekryteringen”. Det vill säga satsa på långsiktiga åtgärder på allt från skola till fotboll och socialtjänst, som gör att ett kriminellt liv framstår som ett sämre alternativ.
Den högre andelen användare och den högre användningsfrekvensen i gruppen med lägst inkomst leder till att denna grupp står för 41 procent av samtliga användningstillfällen, trots att den bara utgör 20 procent av personerna. De 20 procent som tjänar mest står endast för 11 procent av samtliga användningstillfällen.
Även amfetamin, narkotikaklassade läkemedel, kokain, ecstasy, hallucinogener, heroin och opioider används i huvudsak av fattiga människor. Gruppen med lägst inkomst står för 44 procent av samtliga användningstillfällen, medan övriga inkomstgrupper varierar mellan 10 och 19 procent. Den lägsta andelen har gruppen med högst inkomst.Det är också i huvudsak fattiga som dör av drogöverdoser.
Det betyder att det är fattiga som står för gängens finansiering. Till viss del är det till och med gängmedlemmarna själva, För de är ju många fall också missbrukare.
Vård
Fattiga har dessutom större problem med att få tillgång till korrekt och adekvat vård för de problem de har. De problem som är grundorsaken till missbruk. Sämre sjukvård och fler problem ger fler missbrukare. Svårare än så är det inte. Fattiga har förstås även svårare att få vård för sit missbruk. Idag sätts de i allmänhet i fängelse istället för att få vård. Samma gäller inte rika. Rika som döms för narkotikabrott får ofta lägre straff för att de har en ordnad social tillvaro och bättre möjligheter att ta tag i sitt liv.
Vad kan göras?
Vettiga åtgärder för att förbättra vården av narkotikamissbrukare är avkriminalisering av eget bruk och innehav för eget bruk. Dessutom krävs en avprivatisering av primärvården så att fattiga får samma tillgång till primärvård för rik. Så är det inte idag då det är mycket lönsammare för privata företag att driva primärvård för rika. Därför finns det fler vårdcentraler i rika områden än i fattiga.
Missbruksproblem går inte att åtgärda med hårdares straff. Och åtgärdas inte missbruksproblemen kommer gängproblematiken att kvarstå. Finns efterfrågan kommer det att levereras droger.
Läs också:
- Narkotika ska inte legaliseras men avkriminalisering behövs
- Förortsvåldet är ett förvridet svar på samhällets brutalitet
- Behandla narkotikamissbruk som en sjukdom
- Omsättning inom den svenska narkotikahandeln
