Söndagen 23 mars 1980 gick Sverige – i svallvågorna efter reaktorhaveriet i Harrisburg, USA – till folkomröstning om kärnkraften. Ja-sidans två alternativ vann majoritet, men även dessa två linjer förordade en ”successiv avveckling”. Kort efter omröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till 2010.
Det är den bakgrund vi bör ha i minne när nu regeringen Kristersson beslutat att bygga ut kärnkraften. Statliga kreditgarantier på 400 miljarder kronor ställs till förfogande och Vattenfall har getts direktiv om att inleda arbetet. Alla invändningar viftas bort med att dagens kärnkraft är så trygg och säker. Men fortfarande har avfallet en halveringstid på 100 000 år och kopplingen kärnkraft-kärnvapen är självklart kvar. Svåra olyckor, som Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986, tillhör inte en svunnen tid. 2011 orsakade en jordbävning i Stilla havet en tsunamivåg som ledde till härdsmälta i tre av Fukushimas reaktorer.
Enligt det japanska kärnsäkerhetsorganet NISA, läckte radioaktivitet motsvarande 168 Hiroshimabomber ut. Det var bland annat Fukushima som fick den tyska regeringen att inleda den slutgiltiga avvecklingen. Den nya given – med ”små modulära reaktorer” – alstrar till och med ännu mer avfall än den gamla varianten. Och den omhuldade ”fjärde generationens kärnkraft” är i dagsläget bara science-fiction på ritbordet.
Uranbrytning
Vi behöver bara gå till det första steget i produktcykeln – uranbrytningen – för att kärnkraften som möjlig energikälla ska diskvalificeras för gott. All gruvbrytning ger stygga sår i naturen, och avfallet ger läckage av metaller. Resterna av uran är svagt radioaktiva, med alla risker som det innebär.
2010 redovisade Greenpeace en undersökning av uranbrytningen i afrikanska Niger, utövad av den franska statliga gruvjätten Areva. I omgivningarna dokumenterades radioaktiva ämnen i luften, vattnet och marken i koncentrationer som i vissa fall låg mer än 100 gånger över internationellt accepterade gränsvärden. I fyra av fem vattenprover fann man koncentrationer av uran som överskred WHO:s säkerhetsnivåer. Greenpeace påträffade även den radioaktiva gasen radon – som uppstår vid sönderdelning av uranet – löst i det vatten som bybor och gruv- arbetare drack.
Idag importerar Sverige uran från Australien, Kanada, Namibia och Ryssland. I vår egen berggrund finns ansenliga fyndigheter, men 2018 förbjöd riksdagen utvinning av uran i Sverige. Under åren 1965–1969 bröts det uran i västgötska Ranstad. Låga världsmarknadspriser gjorde dock företaget olönsamt.
I samband med oljekrisen 1973 steg uranpriset och LKAB ville återuppta driften. Omfattande protester från lokalbefolkningen och miljöorganisationer, i kombination med att de berörda kommunerna Skövde och Fal- köping hotade med att lägga in sina veton, ledde till att projektet lades ned. Dess miljöpåverkan hade dock hunnit bli påtaglig. Ända fram till 2007 behövde vattnet från det berörda området renas. Frågan är vad som händer nu i och med regeringen Kristerssons kärnkraftsoffensiv.
Anders Karlsson
Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.
Läs mer om uranbrytning:
Läs mer om kärnkraft:
- Kärnkraftsförespråkarna går Putins ärenden
- Kärnkraft ger dyrare el
- Högt elpris beror inte på nedlagd kärnkraft
- Kärnkraften behövs inte om solelen byggs ut
- Kärnkraft är olönsamt och miljöfarligt
