Den 31 oktober lade Facken inom industrin – IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer, GS-facket och Livs – fram sitt krav inför löneförhandlingarna. Grundat, som man sade, ”på noggranna överväganden av de ekonomiska förutsättningarna” landade kravet 4,4 procent. Några dagar innan detta publicerade det statliga Konjunkturinstitutet sin rapport om lönebildningen 2022 med avsikt att ligga till grund för avtalsrörelsen.
Bland snåriga matematiska formler och långa resonemang om hur och när löner och brist på arbetskraft driver upp inflationen, finns ändå något som borde ha påverkat lönekraven. I sammanfattningen skriver rapportförfattarna att ”Vinstandelen i näringslivet som helhet ökade successivt under 2021 och det första halv-året 2022. Det andra kvartalet i år hamnade vinstandelen i näringslivet på en nivå som ligger högt över det historiska genomsnittet.”
Företagen får alltså allt större del av värdet av det som tillverkas och de anställda allt mindre.
Det senaste årtiondet har vinstandelen – den del av överskottet i företagen som tillfaller ägarna – legat på 30,6 procent, en siffra som det andra kvartalet 2022 stigit till 40,4 procent, den högsta siffran under 2000-talet.
Lars Henriksson
Ursprungligen publicerat i Internationalen.
