Pelé 1970. Okänd fotograf. Public domain
Hans cancer hade förvärrats så meddelandet om fotbollsikonen Pelés bortgång damp knappast ner som en blixt från klar himmel, men ända väckte det självklart förstämning inom hela den samlade fotbollsvärlden.
Mina egna första bilder av Pelé härrör från VM-1970 i Mexiko, då han var den självklara dirigenten i den upplaga av Brasilien som jag vill mena är det bästa lag som någonsin ställts på benen. Förutom Pelé vimlade det av andra profiler, som den offensive ytterbacken Carlos Alberto, spelmotorn Gerson eller den vindsnabbe och målfarlige Jair. Finalmatchen mot Italien – vinst med 4-1 – var en upplevelse som jag sent kommer att glömma.
Huvudpersonen själv växte upp under relativt knappa förhållanden i den fattiga delstaten Minas Gerais, även om det enligt Pelés egna utsaga alltid fanns mat på bordet. Tidigt tvingades han bidra till familjens försörjning, bland annat som skoputsarpojke. Redan i unga år visade Pelé prov på en sjusärdeles bollbegåvning och när han var 15 år fick storlaget Santos upp ögonen för honom. Utvecklingen gick snabbt och en helt ny värld öppnade sig för den fattiga skoputsarpojken.
Pelé som spelare
Sitt internationella genombrott fick Pelé som 17-åring vid Fotbolls-VM i Sverige 1958 där han – tillsammans med mer etablerade stjärnor som Garrrincha, Didi och Vava – utifrån sin tekniska bravur, snabbhet och målfarlighet charmade publiken. Det mest magnifika numret var när han i finalmatchen mot Sverige lättade bollen över centerhalven Julle Gustavsson, varefter den på volley behärskat placerades utom räckhåll för målvakten Kalle Svensson. Den svenska försvararen ”Sigge” Parling har i efterhand tillstått att han kände att han – mitt under drabbningen – ”borde applådera” Pelés glänsande prestation.
Utöver segrarna i Sverige 1958 och Mexiko 1970 var även Pelé med i det lag som triumferade vid VM i Chile 1962, men då skadade han sig redan i den andra matchen mot Tjeckoslovakien. Han är den enda spelare genom tiderna som kan ståta med tre VM-segrar. Under en lång period var Pelé den bäst betalda idrottsmannen i hela världen och redan 1960 ville dåtidens starkaste klubblag, spanska Real Madrid, köpa honom, men Pelé blev sitt Santos trogen ända tills han 1974-1977 avslutade sin karriär i New York Cosmos.
Pelé utanför planen
Vad finns det då att säga om Pelés person utanför planen? Ja, han väckte stor sympati med sin ödmjuka framtoning, ingen kaxighet a lá Zlatan. Efter avslutad karriär var han också en tid Unesco-ambassadör, då inte minst hans ankomst till fattiga byar bejublades av många barn.
Men vi ska inte heller glömma att Brasilien 1964-1984 var en militärdiktatur, där fotbollen utgjorde ett propagandistiskt skyltfönster för generalerna, och Pelé var inte den som kritiserade regimen: ”Jag älskar Pelé men det hindrar mig inte från att kritisera honom. Han rätade in sig i ledet, en undergiven svart man. Det är kritik jag håller mot honom fortfarande, för bara ett uttalande från Pelé hade räckt långt” (lagkamraten Paulo Cezar Lima, ”Caju”, i en Netflix-dokumentär 2021).
En annan uppmärksammad händelse som kastade mörka skuggor efter honom var att han under flera år vägrade att erkänna faderskapet till en dotter i en utomäktenskaplig förbindelse. Det var först efter en lång rättslig process, och när han med hjälp av ett DNA-test överbevisats, som han till slut tog sitt ansvar.
Århundradets bäste spelare
Som spelare var Pelé tämligen helgjuten: snabbhet, målfarlighet och glänsande speluppfattning parades med en förunderlig nickförmåga, trots att han endast mätte 173 centimeter. Hans facit 1284 mål på 1375 matcher är nog också ett ”omöjligt” rekord som aldrig kommer att slås. Men bör han tilldelas epitetet ”den bäste fotbollsspelaren genom tiderna”. När FIFA vid millenieskiftet utsåg ”århundradets bäste spelare” fick Pelé och Diego Maradona dela på gracen, en bedömning som jag ser som högst rimlig, även om Pelé otvivelaktigt var den mest komplette av de två.
Anders Karlsson
