Bara hittills i år har 200 masskjutningar inträffat i USA (masskjutning = minst fyra personer träffade av kulor). Vi förfasas men ”USA rör aldrig vapenlagarna”, skriver en svensk rikstidning.
De konstitutionella vapenlagarna skyddas av andra tillägget till grundlagen. ”Eftersom en väl reglerad milis är nödvändig för en fri stats säkerhet, ska Folkets rätt att inneha och bära vapen inte inskränkas.”
Det är en revolutionär rättighet sprungen ur den amerikanska revolutionens erfarenheter, under USA:s radikala folkliga befrielsekrig mot den brittiska kolonialismen. Den var den andra moderna anti-imperialistiska frihetskampen i världen (efter slavrevolten på Haiti). Inspiratör till sin ”storebror – den franska revolutionen 1789.
I USA insåg man att även ett fritt samhälle behöver en statsapparat, vars yttersta maktgaranti är vapenmakt. Och att denna statliga makt även kan vända sig mot folket. Därför garanterades folkets rätt att bära vapen, som en garanti emot statlig diktatur.
Våldsmonopol
Ett folk i vapen utgör själva en del av statsapparatens innersta kärna – våldsmonopolet. Det är en försäkring att staten förblir i folkets händer. Att demokratin är skyddad av ”folkstaten”: beväpnade värnpliktiga arbetare.
När revolution hotade i Sverige 1917 tvingades överklassen gå med på demokrati, eftersom de inte litade inte på att de värnpliktiga arbetarna skulle försvara den dåtida svenska borgerliga diktaturen. När den svenska borgerligheten ville återerövra vårt broderland Norge 1905 kunde de inte göra det på grund av arbetarsoldaternas solidaritet med arbetarklassen, folket och nationen i Norge.
Åter till Amerika. Nu vet vi ju att det nya ”fria” USA till hälften var en slavstat, och att svarta, indianer, latinos, judar, mormoner, katoliker, kineser, irländare, slaver, och kvinnor diskriminerades och möttes av rasism. Men den nya grundlagen (konstitutionen) blev trots allt ett vapen för att utveckla USA till politisk demokrati.
På samma sätt blev ”massuppbåden av det beväpnade folket” (”levée en masse”) i den franska revolutionen en grund för de revolutionära sociala (klass) och etniska (nation) omvälvningarna i Europa. Även om vår världsdel senare drabbades av bakslag i form av Napoleons diktatur och franska imperialism.
Folket (grupp) eller folk (individer)
1. Det var liknande högerbakslag med den nya amerikanska kapitalismen och USA-imperialismen. Med landets högervridning blev grundlagens rätt till vapen alltmer tolkad individualistiskt – av idag främst konservativa republikaner. ”Folk i allmänhet”, alltså individer, enskilda personer, har rätt att bära vapen för sin säkerhet. Så har konservativt dominerade årgångar av Högsta domstolen tolkat vapentillägget till grundlagen.
2. Den andra oppositionella tolkningen av konstitutionens rätt att bära vapen, är mer kollektiv, och omfattas numera mest av liberala demokrater. ”Folket som nationell grupp” har rätt att bära vapen. Inte sällan genom en offentlig, nationell, välreglerad, militärutbildad, medborgarstyrka (grupp), som är nödvändig för den fria statens (grupp) säkerhet.
Båda tolkningarna ville skydda folk/Folket från en ny förtryckarstat som den dåtida brittiska, vilken USA med vapen i hand hade befriat sig ifrån. Men personligen bedömer jag den kollektiva tolkningen som mest rimlig och trovärdig. En nationell medborgarstyrka kräver gruppsamarbete, och alltså en gemensam användning av vapnen mot en inhemsk eller utländsk fiende, vilken hotar hela det amerikanska folkets säkerhet och frihet. Som ”masskyttarna” gör.
Vapenförespråkarna i USA betonar att det är den skjutande individen som dödar, inte vapnen, Men uppenbarligen är det kombinationen av en (av olika orsaker) farlig individ, och den lätta tillgången till vapen, som båda tillsammans skapar massmördaren. Båda komponenterna behövs för att skapa skjutningarna.
Vapenrätten bra
Men grundtanken i de nordamerikanska vapenlagarna är helt riktiga, anser jag. Vanliga människor (folk) och den egna nationen (Folket) måste ha rätt att skydda sig mot farliga individer, och mot farliga stater – såväl den egna staten som utländska stater som angriper oss (exempelvis Ryssland).
Det bästa är då, anser jag, ett nationalstatligt folkförsvar med allmän värnplikt (inklusive kvinnor), kombinerat med hemvärnsplikt för en decentraliserad kommunalpolisiär ordningsstyrka om den egna staten skulle urarta. Det senare är ingen total orimlighet. Tvärtom har antalet (statliga) diktaturer i världen på senare år ökat i antal.
I vilket fall så kommer en förstärkt kombinerad demokratisk folkförsvar-hemvärns-modell att utestänga farliga individer från (militärt) vapenbruk, och försvåra för dessa att få tillgång till vapen Individer ska inte kunna köpa vapen, däremot hemvärnen. Det viktiga är att hela folket i en demokrati har kollektiv kontroll över det mesta av vapentillgångarna i nationen.
Beväpnat folk
Det demokratiskt beväpnade folket är lösningen på problemet med dels farliga individer som skjuter på vanligt folk. Och dels på farliga stater, (egen och andras) där elitgrupper tagit makten från folkdemokratin, och låter skjuta på vanligt folk.
Aftonbladets ledarkolumnist Wolfgang Hansson beskrev nyligen alla amerikaners rätt att bära vapen som: ”En kvarleva från tiden då staten ansågs utgöra ett hot medborgarna”. Naivt värre skrivet om man menar situationen globalt, där antalet diktaturer ökar, och staterna regelbundet skjuter på sina egna medborgare. För att inte tala om Trump-anhängarnas statskuppsförsök i ”världens ledande demokrati och västs ledande stat”.
Staten ett makthot
Staten var, är och förblir en våldsapparat som kan tjäna såväl folket (de arbetande klasserna) som eliten (överklassen). Därför är det beväpnade folket den bästa kontrollen av staten, och det grundläggande skyddet av demokratin. Folket i vapen. Folket som vapen.
Såväl sjuka, våldsamma, ”individ-terrorister”, som sjuka våldsamma ”statsterrorister” (alltså själva statsapparater i diktaturens tjänst) utgör en fara för fred, frid och frihet. Därför ska vanliga människor kollektivt ha makten över såväl den såväl politiska som den militära och polisiära makten – då sitter folkmakten säkrast.
Den praktiska individualistiska tillämpningen av de amerikanska medborgarnas rätt att bära vapen är fruktansvärd: ständiga massmord, och våldsam beväpnad kriminalitet. Vi icke-amerikaner förstår inte att man inte ser kopplingen mellan aggressiva individers tillgång till vapen och våldsam kriminalitet.
Kollektivism
Vad vi missar är att den teoretiska grunden till de nordamerikanska vapenlagarna är helt riktig, och därför har stort stöd i USA. Demokratins folkmakt måste inkludera vanligt folks makt över vapnen i samhället. Även om det vanliga tänket bland vanligt folk i USA är mer individ-anarkistisk, trumpistiskt-konservativt: En bössa till varje familj ungefär. Dumreaktionärt tänkt!
Vapenrättigheten tolkad kollektivistiskt är däremot radikal, progressiv, folklig, demokratisk. Så kan Folket slå ner statskupper och invasioner. Och med vanligt folk gemensamt beväpnade på nationell och lokal nivå hindra diktatoriska klasseliter från att ta central kuppkontroll över statsapparaten.
”Ett beväpnat folk kan inte besegras”. Det är en radikal, revolutionär slogan om folkmaktens ultimata grund: ”Makt sitter i spjutspets ände”, som Gustav Vasa sade. Så i princip är USA:s vapenlagar bra – men kassa i praktiken!
Hans Norebrink
Kommentarer
# Den nödvändiga brasklappen i sammanhanget är förstås att samhället har något slags ansvar för uppkomsten av, och vården av våldsamma individer, de som masskjuter på andra människor. Men vanligt folk måste skyddas mot dem och de själva från sig själva.
# Stenålderns jägar-samlarsamhällen var jämlika av åtminstone fyra skäl: Människor kunde kommunicera via språket. De var beväpnade. Alla hade koll på alla. De insåg att alla (utom nån. enstaka gruffig alfahanne) tjänade på jämlikhet
Läs mer:
- Våldsmonopol eller välfärd?
- Att polisen har våldsmonopol är dumheter
- Polisens roll är att upprätthålla ordningen – inte lagen
