Hög tid för en ny låginkomstutredning!

Publicerad denFörfattareAnders Karlsson

År 1965 tillsatte den socialdemokratiska regeringen Erlander en svensk låginkomstutredning. De resultat som utredningen från slutet av 60-talet började leverera blev något av en kalldusch för regeringen när det visade sig att var tredje löntagare tvingades att klara sig på mycket låga inkomster.

Finansminister Gunnar Sträng, som hävdat att välfärdsbygget var färdigt och att det bara återstod några smärre finjusteringar, riktade sin irritation mot de mindre lyckligt lottade löntagarna: ”Hur kan den vara funtad å huvudets och kroppens vägnar som har så låga inkomster?” Mitt under sommarstiltjen 1971 passade sedan Sträng på att lägga ner utredningen. Det fortsatta arbetet förvisades i stället till ett sekundärt skrymsle i Regeringskansliet.

Men visst borde det idag återigen – av flera skäl – vara dags för en låginkomstutredning?

Ökad ojämlikhet

Att ojämlikheten i Sverige har ökat under de senaste decennierna är ett faktum som få förnekar. Ett tecken på den ökade ojämlikheten är utvecklingen för de superrika, där antalet svenska miljardärer i kronor har ökat i antal från 28 personer år 1996 till 542 personer år 2021, samtidigt som dessa miljardärer sammantaget har blivit 30 gånger rikare sedan 1996. Andreas Cervenka berättar i sin bok Girig-Sverige att dessa 542 miljardärers samlade förmögenhet år 2021 uppgick till 3 514 miljarder kronor, vilket motsvarade 68 procent av BNP. Ryssland är det enda land i världen som uppvisar en mer markant förmögenhetskoncentration.

Samtidigt har stora befolkningsgrupper fått försämrade livsvillkor. Stadsmissionen och liknande aktörer har under senare år vittnat om hur allt fler människor i nöd vänder sig till ideella hjälporganisationer.

Utgifterna för socialt skydd som andel av BNP har sedan 1980 minskat från cirka 33 till 28 procent. Ökad ekonomisk ojämlikhet, en urholkad välfärd och en ökad segregation har bidragit till en social uteslutning av utsatta grupper i samhället. Människor lever sina liv i alltmer skilda världar med ojämlikheter avseende arbete, hälsa och välmående, vilket såklart skapar polarisering mellan olika grupper och områden.

Naturligtvis kommer en högerregering som vår nuvarande aldrig att ta initiativ till någon låginkomstutredning. Om en sådan ska bli av kan det sannolikt bara vara Vänsterpartiet som tar initiativet. Det skulle i sådana fall bli frågan om en ”skuggutredning” där det rimliga är att V även försöker få med sig S och Mp. Självklart bör även en stab av forskare knytas till arbetet.

Den svenska ojämlikheten

Som en grundplåt skulle den fackliga tankesmedjan Katalys utredning om den växande svenska ojämlikheten, vilken kom i början av 2023, kunna fungera. Utredningen bör dessutom – likt Katalys – illustrera hur de sociala nedskärningarna samspelar med ökande klyftor och växande armod, bara en sådan sak som att det offentliga hade haft 421 miljarder mer att röra sig med om skatteuttaget idag legat kvar på 1990-års nivå.

Idag uppger runt en miljon svenskar att de inte har råd att gå till tandläkaren. Därför borde vi baka in tänderna i vårdens högkostnadsskydd på 1100 kronor om året, och låta alla kostnader därutöver subventioneras helt av samhället.

Idag har ungefär 760 000 svenskar en privat sjukvårdsförsäkring. De kan därför tränga sig före i kön, och exempelvis få en knäoperation på några få veckor i stället för att i värsta fall få vänta i år. Portalparagrafen om ”vård efter behov” är satt ur spel, varför denna provocerande gräddfil bör försvinna. En utredning som kom före valet 2022, och som regeringen Kristersson vid sitt tillträde bara förvisade till papperskorgen, pekade faktiskt också på åtgärder i den riktningen.

Vad bör göras?

För att ge välfärden mer resurser bör förmögenhetsskatten återinföras. Sverige är idag ett av få länder i västvärlden som varken tar ut någon arvs- eller förmögenhetsskatt.

Det som Vänsterpartiet långsiktigt bör ha i kikaren är en majoritet i riksdagsvalet 2026, utan att tvingas ta med det nyliberala Centern i beräkningen. Januariöverenskommelsen, som ingicks 2019, fick förödande konsekvenser, då den omöjliggjorde alla former av progressivt förändringsarbete, samtidigt som den bland annat låg till grund för en försvagad arbetsrätt. Alla vi som har hjärtat på rätta stället måste ta kamp för att vi ska kunna ta oss ur den typen av olycksalig låsning.

Anders Karlsson

Tidigare publicerat i tidningen Internationalen.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.