Rubriken är medvetet tillspetsad. Men så här då: Människan är ett av många sociala samhällsbyggande djur. Vårt samarbete gynnar matanskaffningen, och skyddar individen, familjen, släkten, flocken, gruppen, stammen, klanen, byn, kommunen, bygden, landskapet, ”etnin” och nationen = det vi kollektivt upplever som ”VI”.
Men det finns tyvärr ännu ingen omfattande ”global hela-jorden-nationalism”. I den hårda”kampen för tillvaron”, för överlevnaden, fortplantningen, genspridningen – i konkurrensen om mat, sex, skydd, revir och territorium – kan då folk ställas mot folk (Darwins gruppselektion). Och klass mot klass (Marx klasskamp).
Vad gäller olika etniska grupperingar kan då de Andra – fientliga främlingar – bli rivaler om samma ofta bristfälliga resurser i naturen. Vanligt är då att den egna gruppen kallas ”människorna” eller ”folket”. De andra kan ses som icke-människor.
Putin följer Hitler
Resultatet kan bli rasism, våld och krig. Vi-känslor för det egna folket kombinerat med rasism och rashat gentemot andra folk. En dödligt giftig cocktail, som under bartendern Hitler kastade Europa in i ett globalt världskrig. Och som nu Putin efterliknar.
Det finns dock även granngrupper med vilka vi kan handla, utbyta partners med, festa, alliera oss, samt dela sociala och religiösa samlingsplatser med. Jag tänker exempelvis på amerikansk och australisk ursprungs-befolkning, och på uråldriga sent upptäckta ceremoniella samlings-platser i Turkiet, och i Sverige efter istiden.
Och allmänt jägar-samlar-stenåldern: Det var samhällen inte sällan präglade av frid, fred och framsteg (nja, även av stambråk och stillastående). Den mänskliga socialiteten har alltså två motsatta ansikten.
Socialitetens två ansikten
Vi människor har ett val mellan ”god” och ”ond” socialitet. Ett val mellan typ ”inrikes-orienterad” inkluderande nationalism (exempelvis folkhemmet trots vissa skamfläckar), och ”utrikes-orienterad” exkluderande nationalism: (aggressiv mot grannländer och egna minoriteter).
Vi kan i sammanfattning (som jag ser det) urskilja tre mänskliga grupprelationer: Vi-Vi, ”vår egna grupp”. Vi-Ni, den som vi har goda eller neutrala relationer med. Samt Vi-Dom, den farliga fientliga grupprelationen. Den som kan medföra eller medfölja rasism, våld och krig.
Exempel: Med Norden (nordiska rådet) och EU (europeiska unionen) har vi goda eller neutrala relationer: Med Ryssland, Kina, Turkiet, och den muslimska världen under Koran-bränningarna har vi dåliga kontakter.
Alla dessa relationer kan såväl förbättras som försämras. Tänk på alla dessa meningslösa, ”bonde-utrotande”, pengaslösande nordiska krig, som ”våra” skandinaviska kungar tvingade på de vanliga maktlösa nordiska folken. De är omöjliga att tänka sig idag (så sätt Karl XII-statyn i en bortglömd skamvrå någonstans).
Fred är möjlig
Frid, fred och framsteg är möjligt på många håll idag. Dock inte i dagens Ukraina-krig. Där saknas den överordnade känslan av att båda sidor har en viss gemensam identitet. Istället utsätts Ukraina just för rasism, våld och krig av det ”ultrahögerbelastade” ryska erövrar-imperiets diktator Putler (Putin som Hitlerkopia) har börjat återbygga.
Vad gäller rasism följer den av dödlig krigföring. Det är vanligt och mänskligt att hata och frukta dem som försöker döda en. Likaså (som Putler) se motståndarsidan som sämre – ergo rasism. Därför stödjer de krigande överklasseliterna rasism för att de vanliga soldaterna ska hata fienden, och inte fraternisera mellan skyttegravarna.
Vissa föreslår att rasism, våld och krig är kulturella och sociala konstruktioner, alltså ”mänskliga påhitt”, som alltså teoretiskt kan reformeras bort för alltid. Andra menar att de tre avskyvärda fenomenen ingår i den mänskliga naturen – via själviskhet, instinkter, gener och DNA. Hela det biologiska köret.
Såväl gener som ”påhitt”
Jag, och de flesta andra som studerat evolutionsvetenskap, håller nog på både och vad gäller negativa samhällsproblem. De har troligen sin bakgrund i såväl natur som kultur. I såväl medfött som skapat. I potentiella biologiska drifter, kulturell påverkan, individuell personlighet, och fritt val.
Allt detta (speciellt det genetiska) är rimligen möjligt att styra kreativt i positiv samhälls-förbättrande riktning (tror i varje fall jag). Vi människor är visserligen vanliga djur i grunden. Men vi har i mycket stor utsträckning befriat oss från tvingande biologiska drifter – med hjälp av vårt i naturen överlägsna intellekt, och vår unikt stora kulturella förmåga.
Att börja skapa en rättvisare värld, lösa klimat-miljö-problemen, avskaffa alla krigen, demokratisera samtliga länder, bygga ett bättre friare samhälle, befria kvinnan överallt, erkänna all kärlek, införa arbetarstyre på fabrikerna – det är inte ”emot människans natur”.
Det är som sagt friheter och möjligheter som vår stora hjärnkapacitet och vår enastående kulturella förmåga ger oss. Det fattas bara viljan! Så en annan värld är verkligen möjlig!
Biologisk bas + kulturell överbyggnad
En ursprunglig biologisk bas, och en modern överbyggnad av traditioner, ekonomi, politik, och personliga beslut ”ligger på bordet”. Inspirerande politiker, öppna flexibla icke-fundamentalistiska ideologier, partier, framtidsvisioner och personligheter kan bidra till att mobilisera oss vanliga människor – se bara Greta Thunberg!
Jämför med Marx. Vi människor bygger våra samhällen själva, men under de förhållanden som historien och kulturen lämnat kvar åt oss. Vi konstruerar våra samhällen på en beteende-mässig biologisk bas (nu pratar jag marxistiska igen). Men vi kan frivilligt välja att ”inte lyssna på genernas röst”. Eller följa dem på gott och inte ont…
I stort: rasism, (grupp)våld och krig handlar om dåliga, farliga, onödiga och krigiska grupprelationer, vilka finns i oss som en biologisk möjlighet (en alltid närvarande på/av våldspotential), skriven för alltid i generna som Vi-Dom-relationer.
Global identitet?
Men lika biologiskt och teoretiskt möjliga är globala Vi-Vi-relationer om vi människor skapar oss en viss internationell identitet. Då finns det ju bara en enda vi-identitet. Ingen annan grupp att behandla rasistiskt, ingen annan grupp att förtrycka. Inget annat land att kriga mot.
Nå, det tar nog tid att skapa en världsstat och en global identitet. Lösningen är nog snarare Vi-Ni-relationer, som uppenbart också är ett val med en biologisk-genetisk potential (möjlighet). I skuggan av krigen har det ju exempelvis alltid funnits etnier (etniska grupper), folk och nationer som levt i framgångsrik fred.
Därför tror jag att en värld med samarbetande nationer med vi-ni-relationer är den realistiska möjliga lösningen för att kanalisera det biologiska vi-behovet till ofarliga, positiva, fredliga, och solidaritetsskapande former.
Med en ömsesidig garanti allt fler stater emellan att en fredlig värld ska byggas av fria, jämlika och demokratiska nationer, med universellt garanterade rättvisa gränser; ”Good fences make good neighbors”.
Hans Norebrink
Kommentarer
# Den totala motsatsen till min (tyvärr yviga) text är Ukrainakriget under PUTLER (Hitler-Putin). Några av mina allmänna ambitioner var och är att kombinera lärdomar från evolutionen och vänstern. Bidra till att integrera samhälls- och naturvetenskap. Och skilja på åsikter/önskemål/värderingar och fakta:
# ”Sök sanningen, och om den för dig till helvetets portar, så knacka på” (Benjamin Höijer)
”I en svår tid då sanningen förtrampas måste kornet av sanning bevaras för att en gång i framtiden gro och växa. Någon ska bära kornet, en annan ska så kornet och en tredje ska skörda” (Anton Dontjev)ialal”
# Några boktips: ”Gruppens grepp”, ”The Origins and Nature of Sociality”, “The Evolution of Social Behaviour”, “Samarbete”, “Evolution and Human Behaviour”, “Nästan allt om människan”, ”Vad är nationalism?”, ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behaviour”, ”Bara en teori”, ”Does Altruism Exist?”, ”Ultrasocial”, ”Moral Minds”, ”The Social Conquest of Earth”, “The Great Leveler”, ”War Before Civilization – The Myth of the Peaceful Savage”, “Unto Others”, “Framgångsrik fred”, “Det allmänmänskliga och det kulturbundna”, “Nomenklatura”, “A Cooperative Species”, ”Snällare än du tror”, ”Socialismens nederlag och människans natur” (sista två, Hans Norebrink).
