Den fransktyska tv-kanalen Arte har i ett program ”La corruption un mal necessaire” (Korruption ett nödvändigt ont” konstaterat samma sak som den här bloggen konstaterade för fem år sen: entreprenader framkallar med nödvändighet korruption. Varje order är så stor att företagen inte har råd att mista den. Därför går det inte att följa lagen. Alla medel måste användas, även de ohederliga.
På 60-talet, då samhället ännu var förhållandevis hederligt, visste alla att det var i byggbranschen korruptionen fanns. Det var nämligen där entreprenaderna frodades.
Man kunde tycka att vetskapen om detta skulle ha förhindrat att systemet spreds. Men nej. Entreprenadsystemet skulle garantera valfriheten.
Tack vare Per Molanders undersökning vet vi att entreprenadsystemet har gjort de offentliga tjänsterna både dyrare och sämre. Och ingen vill väl hellre välja mellan två dåliga alternativ än att ha ett garanterat bra. Så vad skulle den valfriheten vara bra för?
Men givetvis är det politikernas valfrihet det handlar om. Valfriheten mellan att låta sig korrumperas eller inte.
Vilken politiker vill gå tillbaka till sitt gamla jobb efter ett politiskt inhopp? Eller slåss om de få landshövdinge- och generaldirektörstjänster som var den gamla tidens politikers enda reträttmöjlighet? När det finns så många möjligheter att låta sig korrumperas?
Kanske ska man modifiera Artes rubrik? Korruptionen kanske inte är ett nödvändigt ont – utan själva poängen?
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam.
