Tidölagets repressiva och ineffektiva politik

I veckan som gick presenterade Regeringen och Sverigedemokraterna ett förslag om att införa visitationszoner, eller ”säkerhetszoner” enligt Tidölagets förskönande omskrivning. Förslaget överlämnades 8 februari till Lagrådet för en juridisk granskning; att texten inte står i strid med grundlagarna, rådande rättsordning eller erforderlig rättssäkerhet. Regeringen är dock inte tvingat att följa Lagrådets rekommendationer. Man siktar mot att lagen, efter omröstning i riksdagen, ska träda i kraft 28 mars.

Inspirationskällan utgörs av Danmark där en liknande lag sedan länge varit i bruk. Polisen ska ha rätten att på ett begränsat område – under maximalt två veckors tid – införa dessa zoner. Det ska enligt justitieminister Strömmer handla om en pågående konflikt där det i området finns risk för skjutningar eller bombningar. Polisen ska då kunna visitera och genomsöka fordon utan föregående misstanke om brott. Saklig grund måste finnas för att få genomföra en visitering och alla visiteringar måste dokumenteras.

Förslaget har kritiserats av såväl Diskrimineringsombudsmannen som människorättsorganisationer, vilka menar att zonerna ökar risken för diskriminering baserad på etnisk tillhörighet. Tidöpartierna viftar bort kritiken, Martin Melin (L) förklarar att Saklig grund inte ska utgöras av etnicitet, men att klädstil kan innefattas av en sådan grund: ”Alla som bär Guccikepsar är inte gängkriminella, men många gängkriminella bär Guccikopia-kepsar”.

Han menar att utsatta områden har mer skjutningar och att det därför är naturligt att zonerna inrättas där, att polisen har bra koll på exempelvis de kriminellas klädstil och att det därför inte finns någon risk för diskriminering.

Repression

Visitationszonerna är en del av Regeringen och Sverigedemokraternas repressiva, rasistiska paradigmskifte – hårda tag med udden riktad mot invandrare. Att vi måste komma åt gängen, såväl i det korta som i det längre perspektivet, är självklart. Det handlar om effektiva verktyg och arbetssätt för polisen samt förenklade samarbeten mellan olika myndigheter, men också mer långsiktigt genom att bryta utanförskapet, bygga ut välfärden och hindra nyrekryteringen till gängen.

Dessa visitationszoner är dock inget effektivt verktyg; att införa speciallagstiftning för i praktiken redan socialt utsatta förorter med hög andel invandrare kommer endast ytterligare skada tilliten och spä på segregationen. Rättssäkerheten urholkas allvarligt när misstanke om brott inte längre behöver ligga till grund för visitering.

Melins guccikommentar har väckt många skratt på sociala medier där han genom sitt exempel visar hur lite koll han och polisen verkar ha över ungdomar och förortens klädkoder, och hur uppenbart godtyckligt dessa visitationer kommer att genomföras. Unga killar i förorter riskerar att utpekas och ytterligare alieneras från samhället. Dess förtroende för polis och myndigheter eroderar än mer, vilket i förlängningen snarare kan förstärka gängens möjligheter att rekrytera.

Lagförslaget måste ses i kontexten av Tidölagets nya paradigmskifte, vilken utkristalliserar sig i en offentlighetens nya rasistiska hegemoni. Det är inte bara Sverigedemokrater utan även moderater och socialdemokrater som nu dagligdags oemotsagda får sitta i tv-soffor och koppla samman invandring, integration och brottslighet likt en absolut sanning. Samtidigt som deras politik urholkar välfärden, vidgar de sociala klyftorna, förvärrar fattigdomen och ger gängkriminaliteten än mer jordmån.

Det är dags att stå upp mot rasismen, vägra acceptera högerns världsbild samt organisera motståndet på arbetsplatser och i bostadsområden!

En ledare från tidningen Internationalen.

Läs mer:
Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Tidölagets repressiva och ineffektiva politik”

Kommentarer är stängda.