I en artikel som till synes har ett bra syfte så trampar ETC återigen lite fel. Journalisten i ETC, dvs Jörgen Lund, gör i artikeln några grundläggande påståenden som är vilseledande även om det delvis är korrekt i sak.
Bland annat hävdar han att Sverige enligt ligger anmärkningsvärt högt i en europeisk jämförelse vad avser dödligt våld med skjutvapen. Med omkring fyra avlidna per miljon invånare. Det europeiska genomsnittet ligger på cirka 1,5 avlidna per miljon invånare. Det är korrekt men också totalt vilseledande. Inget annat land har en ökning jämförbar med den i Sverige menar han vidare. Vilket är fel.
För flera länder har haft liknande ökningar när det gäller gängrelaterat våld enligt uppgifter i boken Det svenska tillståndet. Nederländerna är ett av dessa länder. England ett annat men där skedde det i form av ökat knivvåld då tillgången till skjutvapen är låg i England. Sverige har inte heller fler mord per 100 000 invånare än andra europeiska länder men vi har fler skjutvapenmord. Så situationen i Sverige är på sätt och vis inte värre än någon annan stans. Den är dock annorlunda.
Klassfrågorna
Men den forskning som artikeln i första hand handlar om är intressant. För den fokuserar på konsekvenserna av gängvåldet i fattiga områden. Forskaren Josefa Maria Stiegler säger i artikeln bland annat forskningen om brottslighet har stora brister när det gäller att uppmärksamma de mer indirekta konsekvenserna till det urbana våldet och orsakerna till det:
Som exempel lyfter hon det Amnesty-finansierade projektet Kollektiv sorg, som identifierar fem huvudområden som behöver mer uppmärksamhet i kampen mot gängväldet: barnfattigdom, trångboddhet, rasism och diskriminering, skolans bristande resurser samt vikten av trygga mötesplatser.
– De gör ett jätteviktigt arbete för att lyfta just hur det påverkar familj och vänner när en ung kille skjuts ihjäl. De visar att det finns berättelser om verkliga människor bakom dem som ofta annars bara blir en siffra i statistiken.
Trygghetsskapande
Hon menar också att det som verkligen gör skillnad på lite längre sikt är trygghetsskapande insatser på de boendes egna villkor. Hon menar i sammanhanget också att det är viktigt att lyfta tjejers och kvinnors perspektiv. Röster hon menar sällan hörs i debatten om gängkriminaliteten i Sverige:
– Fokus ligger på unga killar och män, eftersom det är de som i regel står bakom våldet och organiserar sig i kriminella nätverk. Men kvinnor, som ofta är de som ser till att vardagen fungerar med lämningar på förskolan och så vidare, drabbas också. Jag tror det är viktigt att lyssna på deras perspektiv och att låta dem ta större plats i debatten, säger Josefa Maria Steigler.
I detta perspektiv bör kanske också andra problem med gängen lyftas. Inte bara problemen med våld som i det stora hela bara är en yttring av strukturer och förhållanden som innebär en massa andra problem.
Det viktiga är att lyfta upp hur trångboddhet, hemlöshet, fattigdom, bristande resurser i skolan, renoveringar i strid med de boendes önskningar, nedskärningar i och privatiseringar av vård och omsorg samverkar med de kriminella gängen och gynnar dem och deras verksamhet. En verksamhet där utpressning, bedrägerier, bidragsfusk, svartarbete och mycket annat utgör större problem än våld och narkotikahandel.
Det är problem som inte kan åtgärdas med mer repression och hårdare straff. Utan kräver helt andra åtgärder.
Läs mer:
- En vänstertidning som hamnat rätt om brottsligheten
- Vänsterns felaktiga fokus när det gäller brottslighet
- Vänstern och brottsligheten 2
- Brottslighet – vänsterns fixering vid Malmö och projekt
- Vänstern och brottsligheten 1
- Vad vänstern måste säga om skjutningarna
- Skjutningarna och sprängningarna som upphörde
- Ett enkelt och billigt sätt att tömma fängelserna
- Sverige kommer inte att ha 35 000 fångar om tio år
- Mer pengar till socialtjänst och skola
- Bygg bostäder
- Satsa på skolan
- Avprivatisera vården och skolan
- Återreglera arbetsmarknaden
